Mitt livs mardröm

Jag hade mitt livs värsta mardröm inatt. Den var dessutom förankrad i verkligheten. Bakgrunden till mardrömmens koppling med verkliga livet är att jag i år kommer åka med som supporter till Jukola. En resa som innebär samkväm med goda vänner och en chans att beklaga sig över att allt var bättre förr. Hursomhelst brukar man ju vakna när mardrömmar når kulmen av obehag men i mitt fall kom inget uppvaknande utan mardrömmen började bara om från början igen. Mardrömsloopen slutade inte förren morgonkvisten kom med en av Miniknatarnas önskemål om Bolibompa.

Mardrömmen i fråga började i alla fall med att jag hipp som happ satt på bussen som just lämnat båtterminalen i Åbo riktning Jukola 2009. Som en hink isvatten innanför kalsongerna insåg jag plötsligt att jag glömt att handla på båten och min Partypåse var lika torrlagd som Aralsjöns forna strandlinje. Jag kände paniken komma störtande och frågade desperat min klubbkamrater som satt närmast om dom möjligen hade något extra att sälja men fick bara nekande svar. Jag rusade allt mer panikslagen runt på bussen och skrek till höger och vänster i gången efter dryckesjom som jag kunde tänka mig att betala dyrt för men ingen vill bistå med något. Min sista utväg blev busschauffören men han bara tittade kallt på mig och väste något hårt på Finska i mungipan samtidigt som han knuffade till mig så att jag ramlade baklänges i bussens mittgång. Sen började mardrömmen om igen. Och igen. Och igen.

Det var hemskt.