När man svänger ner mot närakuten på Löwenströmska lasarett så ser man ett par aspar som står knotiga invid vägkanten. Dom är inte mycket för världen men dom hänger med. Litergrann som AspLövet själv alltså. Utanför ingången sitter sen en skylt med texten, ”Löwet”. Det är som att komma hem tänkte AspLövet när han vände på den kopplingen och klev in för tredje gången på en vecka.
- ”Jag behöver mera piller! Företrädesvis burkar med varningstrianglar, dödskallar och om möjligt ett storpack så jag slipper ränna här hela tiden”
Svaret från receptionistsköterskan var att jag skulle sitta ner och ta det lugnt. Auktoritärt beteénde funkar tydligen inte på Landstingspersonal. Jag försökte armbåga mig in till doktorn men kom på mig själv med att det var just armbågen som var mitt problem så jag gav upp och satte mig i väntrummet. Två nummer av tidningen RES senare fick jag äntligen mera piller och kan således fortsätta mitt tablettmissbruk. Tyvärr syntes inga varningstrianglar på burken så modlösheten och suckande tilltog medans jag återvända till bunkern på jobbet.
2009 har ju börjat fantastiskt bra.
Kanske borde jag köpa en trisslott.
måndag, januari 19, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=34664
Vaddå en speciell dag? För mig rullar dom på vecka efter vecka. År efter år.
Jag hadde då en bra dag igår! Förutom för en liten detalj som jag redan vädrat ur på min egen bloggsida.
Skicka en kommentar