Kroniska gubbvader fylldes på med kroniskt inflammerade knän som innebar kronisk bitterhet vilket utökats med kroniskt sjukdomstillstånd.
Jag gillar kontinuitet i mina åkommor.
Men nu har jag dragit på mig en infektion i armbågen som smärtar konstant och tabletterna jag äter för att häva densamma ger mig konstanta magsmärtor. Nu har jag bara 3 dagar kvar att knapra piller och det oroar mig lite. Dom här intensiva smärtorna i armbåge och mage har satt min vardag på sin spets. Jag är rädd att när det är över och smärtan tynat bort kommer jag känna saknad och besvikelse.
Kanske är det inte normalt att önska sig kronisk smärta.
Men man skulle ju aldrig behöva vakna förväntansfull om så vore fallet.
fredag, januari 16, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar