Igår satt jag med på ett träningsmöte som klubben hade. Av någon anledning som inte ens jag själv listat ut. 2008 agerade jag UK i klubben men den smutsbefläckade titeln har jag avsagt mig i år så någon vídare koppling till träningsgruppen har jag inte. 2009 ska jag i alla fall vara passiv medlem i ett passivt tillstånd. Hursomhelst satt jag där relativt intetsägande och slängde ur mig en handfull ord under kvällen. Men mest lyssnade jag och funderade på vad min roll egentligen handlade om. Behövs det passiva åsikter?
Jag började ganska snart inse att jag var en motpol. All den positiva framåtandan, engagemanget och glädjen som dom sju andra mötesdeltagarna visade upp behövde vägas mot något. AspLövet i detta fall. Allt måste balanseras ut i det långa loppet och min roll här i livet kanske är att plocka ner sånt som är för bra. Se bara på mig själv. Jag är världens bästa orienterare men samtidigt är mina bittra sidor en negation mot samma påstående. Men jag är nog själv inte så balanserad. Jag är numera mest Ying. Eller var det Yang? Fan vet. Den svarta i alla fall.
Jag är tvåstrecksmossen som torkat ut.
Jag är hygget som växt igen med sly.
Jag är den felmullade kartan.
Jag är höjdkurvan som bara tar slut.
Jag är Bajamajan som svämmar över.
Men mest av allt...
..är jag trött
tisdag, januari 20, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag är punkthöjden i grönområdet
Jag är den felhängda kontrollen
Jag är den slocknade lampan
Jag är den flacka gropen
Jag är den stukade foten
Jag är fel kodsiffra
Jag är stigslutet
Jag är ruinen
Jag är...
Den läckande kompassen, den slappa resåren, imman på glasögonen och björnbärssnåret. Haha, det här var kul!
Du ska inte pröva med att vara Bill eller Bull? Kanske Kling eller Klang, Dupont eller Dupond, alternativt Tweedledum eller Tweedledee?
Asplövet är mer den stolta granen i den fina, lummiga och orienteringsvänliga urskogen som blev kvar när de gjorde hygge av hela härligheten. Det bara för att krama ut några extra kronor för att eventuellt köpa sig lite mer tid i media.
VJ-löparn>> Touché
Där står jag och svajat betänkligt i vinden och skriker mig hes.
SE MIG!!
SE MIG!!
Men eftersom ingen bedriver orientering i vildmarken längre är det tomt på hygget och dom enda som ser mig är två fästinginfekterade rådjur som äter slyskott. Tyvärr har även Barkborrar snart ätit upp mig i knähöjd så när nästa vinterstorm slår till kommer jag stupa som en epiliptiker på rave-party.
Den ständigt felvända emit-enheten...
Den tomma toarullen på nyskiten Bajja-Majja...
Skicka en kommentar