Slemsäckar
Vad ska man säga. Att något så litet och i mina ögon onödigt kan ställa till så mycket obehag. Den inflammatoriska smärtan strålar längs med hela armen och jag tycker nästa synd om mig själv. Men bara nästan. Nu ska jag knapra Voltare och Heracillin och som en extra bonus ska jag till lasarettet imorgon för att tappa ut vätska ur min numera gigantiska armbåge. Hårt så det förslår. Tydligen har min eländiga kropp börjat släppa skadorna uppåt på kroppen. Det blir intressant när det kommer upp till skallen. Då blir det konfrontation.
Two diseases enter. One diseas leave.
Jag vet inte vem jag håller på.
Mitt sjuka huvud eller den ännu ej definierade sjukdomen som attackerar.
tisdag, januari 13, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag välkomnar med viss glädje Asplövets återinträde i bloggosfären. Det känns bra att det finns fler bittra än en själv (vad annat kan man bli när årets inledande skidsemestervecka resulterade i 28 Km längdåkning och 4 dygns vinterkräksjuka. Nej, det var inte värt dräneringen av semesterkassan.). Hur som helst så saknade jag dig på Smålandskavlen där du ju hade en fri fika att inkassera för tidigare utförda tjänster. Apropå nämnda kavle så kan säkert herrklassens sistasträcka bidra ytterligare till bitterheten genom sin långa, hårda och vägvalsspäckade karaktär som Asplövet gick miste om. Ett litet besök på Runoway för att studera tätlöparnas lopp kan rekommenderas för den masochistiskt lagde bitterhetsknarkaren
/PTT
Då är det ju tur att du inte är i ditt livs form och leder både MMC och Nattcupen. Då hade det varit bittert.
PTT>> Jodå... Smålandskavlen har, precis som så många andra tävlingar, avverkats på Runoway. Det såg rejält ut minst sagt. Avundsjuk? Ja!
Hans E>> Jag hade gärna varit i mitt livs form om det innebar en inflammerad armbåge som enda gissel.
Skicka en kommentar