På besök i Limbo

Jag måste ha kommit till himmelriket. Eller är det helvetet? Vad det nu än kallas om man är icke troende. Limbo kanske. Varken eller liksom. Hursomhelst har det svindlat framför mina ögon och ljuset i tunneln verkar inte vara så mycket en monsterlampa som en fladdrande smärta i kroppen.

Eftersom min söndervridna armbåge inte på något sätt lugnat ner sig, tvärtom faktist, så har jag under dagen tvingat i mig värktabletter av blandad sort. Hoppas inte Wada dyker upp för att testa världens bästa orienterare ikväll. Värktabletterna har inte lindrat värken i armbågen nämnvärt. Vad dom däremot gjort är att ge mig en djävulsk magsmärta. Tydligen är jag inte så tablettålig. Ligger i soffan med vänster arm trekvartslutad mot soffkanten för att minska smärtan samtidigt som jag gungar för att, tröstlöst, lindra magsmärtorna. Det är inte så kul som det låter. Kanske är det såhär det är i Limbo. I evigheters evighet. Vad vet jag. Jag är ny här.