En solstrimma just inkommen genom vardagsrumsfönstret retar mitt trötta vänstra öga. Jag orkar inte göra något åt saken. Om jag blundar dyker bara värre bilder än solen upp på min näthinna så jag lider i det tysta. Jag gräver mig vidare neråt från den redan befintliga botten och inser att under botten finns det flera lager av motgångar. Det som jag trodde var slutstationen är bara början på en resa rätt ner i helvetet. Jag är bara i förorten än. Det är långt kvar.
Bäst som jag ligger i soffan, med min smärtande mage som rasat av tablettmissbruket, kommer jag plötsligt att tänka på Lilla Siljanskavlen 1981. Den tävlingen har varit spårlöst borta i mitt minne men just här mellan motgångslagren dyker det upp. Typiskt. Det var Steffe, Jag och Norren som sprang i laget. Steffe kom in som 45:a sen sprang jag ut. Bom. Bom. Spik. Spik. Bom. Bom. Sen var den dagen förstörd. Hade jag då vetat vad som komma skulle hade jag inte legat här idag. Jag törs inte själv tolka den sista meningen. 196 lag startade i H15-16 klassen. Vi kom 78:a. Inte min förtjänst. Bara min skuld.
På kartan ser jag att det är Kart-Bosse som ligger bakom alstret. Kanske är det Kart-Bosse fel alltihop. Han har ju så många rävar bakom sina öronen den där mannen. Säkert en hel rävfarm bakom knutet hemma i Leksand. Vi skyller på Kart-Bosse tycker jag. AspLövet måste få vila sin trötta hjärna. Om så bara för stunden tills sömnen tar vid.
5 kommentarer:
"Snälla" AspLövet: det är så här. Jag har ju i långliga tider jobbat med marknadsföring av Siljansbygden. Nu finns det institut som mäter hur populära olika turistmål är och dessa institut grundar sina resultat på hur länge besökarna stannar. Som du förstår, har mina kartor och banor under åren fått deltagarna att stanna långt längre än de tänkt sig, så jag har lyckats att få Siljansbygden att gå i topp bland turistmålen.
Jag tackar för dina extra 13 minuter på Siljanskavlen 1981.
Funderar du på om jag från Siljan Turism har provision på dessa minuter, så är mitt svar: inga kommentarer.
Mickel Räv hälsar också.
Kart-Bosse är ett skogsväsen, skogens härskare, rådare över vilda djuren som han ibland skänker till dem han behagar. Han lockar vandrare vilse. Framifrån är han skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd.
Kart-Bosse har även positiva egenskaper. Genom att blåsa på kompassen kunde han göra så att man aldrig missade.
Enda sättet att hitta hem när Kart-Bosse lurat en vilse är att vända tröjan bakåfram.
Stora Siljanskavlen hade mycket bättre terräng det året. Tallhed väster om Orsa sjön. De flesta löpte under 6 min/km då, de bästa var under 5 min/km!!
Sug på den du!
Apropå Stora Siljanskavlen så var man under 50 min på sistasträckan. Den var 12,5 km.
Det kunde gå fort även på den tiden.
Kart-Bosse>> Det var ju det jag misstänkte. En större ekonomisk plan låg bakom allt. Så många kronor man slussat in till Dalarna genom åren på alla dessa Dalatävlingar. Tur att man är Leksing så att man inte blir bitter.
e.d.m>> Se där. En sagolik beskrivning av kart-Bosse
Anonym>> Jag suger och initialt smakare det gott men eftersmaken har en någon unken karaktär. Har minnet legat för länge på vinden?
Nostalgikern>> 4min/km alltså. Låter som vad våra Svennska friidrottare klarar av på tartanbana numera.
Skicka en kommentar