Såhär skulle det inte se ut...

Jag har nu, redan 2 veckor efter att jag återupptagit skrivandet i AspLövets skepnad, insett att det inte alls blev som jag hade förväntat mig. Efter att AspLövet goes H40 lagts i arkivet och jag till fullo lämnat drömmarna om orientering bakom mig trodde jag att en gladare och positivare känsla skulle infinna sig. När jag nu läser dom inlägg som kommit ur mina nariga fingrar ser jag att det svarta har blivit svartare och det enda som skiljer sig är mitt sjukdomstillstånd. Jag är, om det nu är möjligt, ännu mer förbrukad och sönderkörd i kroppen. Vaknar som ett vrak och kommer sen aldrig in i matchen förren det är dags att gå och sova.

Det borde ske en förändring snart. Kan jag tycka. Men förmodligen måste jag själv stå för merjobbet i en sån process. Det har jag tyvärr lärt mig på 42 år. Ingen annan jävel gör jobbet åt dig. Det är alltså dags att skriva ner en handlingsplan för 2009. Det finns så mycket jag skulle kunna tänka mig att göra. Saker som nödvändigtvis inte innebär att jag springer eller tränar. Svårt att tro men så är det. Det första som kommer stå på min agenda är att jag kommer bli mer delaktig i Supporterklubben. Kanske är jag på god väg att bli det jag orerade om en gång, djupt ner i ett iskallt kärr, för jag vet inte hur länge sen. Supporter. Det klingar illa i örat men vad fan. Bättre en bitter supporter än en sjuk föredetting.

Men tills handlingsplanen satts i sjön, och mot all förmodan visat sin flytförmåga, är det bäst att jag håller mig på min kant. Vem vet. Kanske är det jag lider av smittsamt. Huvaligen.