torsdag, maj 24, 2012

Klorofylla


Man kan tro att det var en fantastisk hemresa från Putiken men det var olidligt. Det ska var fan att sitta på en cykel när skogen ser ut som en nyöppnad nöjespark för kepslöpare. Jag blandade Gainomax med whiskey när jag kom hem för att orka gråta men samtidigt glömma varför jag gråter.

3 kommentarer:

Camilla sa...

Alltså - jag trillade in av något slags misstag på din blogg. Jag började så sakteligen läsa och sedan var jag fast som en förvirrad fisk på en billig spinnare från Biltema. Jag menar - du skriver ju så jefla ljuvligt bra! vissa meningar är ju så klockrena att jag skrattar rakt ut som en dåre i min ensamhet.
Fortsätt! :-D

Hans E sa...

Camilla>>>Välkommen i K.A.B.

AspLövet sa...

Ja du Camilla. Jag har till mitt eget oförstånd hållit på med det här i snart 7 år. Till ingen nytta. Så jag säger till dig som jag sagt till alla andra. Ingen kan finna lyckan på den här avkroken. Utgången är till höger och du behöver inte be om ursäkt när du går. Det där med ord verkar du förövrigt själv kunna vrida dig med.