Du där!

 
Man glömmer fort bort hur det känns att packa ner Putiken i kartonger. En jobbig höst minns ingen. Jag hade i alla fall förträngt. Någonstans borde orienteringsutövarna alltid handla i Putik. Men kanske ändå inte. Fan vet. Bortskämda är vi. Eller ni förstås. Jag har inget mer er att göra längre. Surt. Jag vill också gå upp lagom tidigt och bara behöva oroa mig för att hinna till start. Men ni. Allt serverat på silverfat med guldkant. Sen gnälls det om priser och utbud. Såna är ni. Ändå älskar jag er alla. Kunder. Man vill både ha och mista er. Skrikandes sparka er i veka livet samtidigt som man hånglar upp er. Ja, bara vissa förstås. Hånglandet alltså. På söndag går jag upp okristligt (i ateistisk mening) tidigt för er skull. Ett litet tack kan vara på sin plats. Jag gör inte det här för min skull. Jag gör det för er jävlar.