lördag, november 19, 2011

Ett svart streck

I natt vaknade jag mitt i natten. Inte klarvaken. Inte sömndrucken. Kanske klardrucken. Möjligen sömnvaken. Jag kände framför allt ett lugn och en märklig krispighet inombords. Det känns som att jag gått vidare. Inte alls vändt något blad för jag står kvar i samma gamla noppiga orienteringsstrumpor (som förvisso är kompressionsstrumpor numera men skit i det nu) utan snarare har jag tagit ett kliv. Någonstans som över ett svart streck. Jag kan inte se något streck men det känns svart. Och väldigt konkret. Känslan är litegrann som att ha lock i öronen som plötsligt med ett knäpp släpper och man blir alldeles krispig i skallen. Eller om man är skitsnorig en natt i sängen och vänder sig i någon magisk vinkel när, wooooooosssch, hela luftsystemet öppnar sig och man kan dra in hela livet genom näsan. Krispigt.

Jag vet inte alls vad det här betyder. Det är nästan som att jag skulle kunna beskriva känslan som positiv. Plötsligt känns dom sista årens bitterhet väldigt bleka. Det som hänt har inte hänt. Nu vet jag inte vad som kommer hända men vad det än är kommer jag nog vara mer förvånad än någon annan. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Krispigt var ordet.

4 kommentarer:

10Sekunder sa...

Det går nog över

Anonym sa...

Jag tror att du har lyssnat på Filip & Fredriks senaste podcast..

UlfSun sa...

Fan, du är en stor poet, Asplövet.

Anonym sa...

Är det någon som börjar se saker positivt i slutet av november så är det du... Grattis! :-)