torsdag, oktober 20, 2011

Salta pinnar

 
Varje gång jag går ut för att träna numera så känns det som att benen kan liknas med en grabbnäve salta pinnar. När man plockar upp dom så blir det kvar lite smulor i botten på burken. Just så är det med mina ben när jag drar på mig träningsbyxorna. Jag ligger på gränsen till att smulas sönder och som ett torrt benmoln blåsa bort i höstvinden. Lufsade ikväll på ett öde elljusspår. Öde som ensam i hela världen. La in ett högst spontant Coopers test under rundan. Det var inte många lampor jag hann passera innan dom 12 minuterna tagit slut. Det kan bara bli bättre framöver. Om jag nu inte är en salt pinne förstås. Då överlevar jag inte oktober. Jag som inte ens tycker om salta pinnar. Det skulle vara om jag dippade dom i whiskey förstås. Tål att testas någon gång.
 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vaa missade du möjligheten att köra lite löpskolning med oss andra va?? + 10 backar (gamla rullskidsspår backarna).

/Robban

AspLövet sa...

Men ni tränar ju på dagtid (nästan). Jag är låst till sena kvällar när ni andra har tv-mys.