Efter att ha nonchbommat 6:an var jag
- "Är inte det där lite snabbt för att vara attackpromenad?"
Samtidigt som den svensktalande löparen säger detta glider han förbi mig på lättare steg. Jag mumlade något om den vackra terrängen som inbjöd till nästa steg på fartkurvan som svar.
Och det var nog helt ärligt inte bara attackpromenad på dessa tävlingar. Vissa bitar gick jag upp en nivå. Till Gubblufs. Skillnaden i fart mellan attackpromenad och gubblufs är hårfin. I attackpromenaden är man lätt framåtböjd för att skapa en framåtrotation medans man på gubblufs höjer upp huvud och bröstkorg för att se lite ståtligare och snabbare ut. Fartskillnaden är dock minimal skulle jag säga.
Den stora frågan är hur han kunde känna till/igen mig. Jag var ju svartkamouflerad som Jarkko Huovila den där gången på 10mila. Märkligt
5 kommentarer:
Du har fler läsare än du kanske tror. Jag är dock oskyldig till att ha varit i Norge och sprungit underbar terräng.
En legend blir igenkänd överallt, kamouflage till trots. Kan ju glädja dig med att de lättare stegen var som bortblåsta vid kontroll 15 där en praktfull vätskebristväggning ägde rum. Under en närmast utomkroppslig upplevelse släpade jag mig utför sluttningen mot 17:e, la mig raklång i bäcken och drog i mig halvannan liter vatten innan jag på fortsatt vingliga ben och med dimmig blick dammade av slutslingan på strax över 12 minuter...
Se där. Fler som inte híttade vätska. Menar du dock inte att du drack innan kanten upp mot 17:e? Där nere fanns en bäck men den var rätt torr där jag passerade så jag sket i att slicka i mig av dom små pölarna. Kanske hade det varit rätt medicin ändå med tanke på att jag trötthetsbommade nästsista. Kul att ses ändå. Vem du än är.
Helt rätt. Bäcken innan kanten upp till 17:e. Där porlade det tillräckligt för att man skulle våga dricka. Eller ja... Jag hade nog druckit även stillastående vaten vid det laget. På sista etappen hade jag lärt mig läxan och säkrat upp med både russin och reservdricka. Blev en betydligt behagligare resa de sista kilometrarna hem då. Vi ses väl på Älgdrevet i höst, antar jag?
Tjaa.. Det finns ju en vision/dröm att åka upp och attackpromenera/gubblufsa. Det hänger som vanligt på en del påverkande faktorer.
1. Min kropps status. Lite svårberäknelig
2. Putiken. Det ser lite sämpigt ut inför hösten pga av personalbsrist till tävlingshelgerna
Men Älgdrevet annars. Ja tack.
Skicka en kommentar