onsdag, mars 23, 2011

Abstinens

 
På pendeltåget idag satt jag bredvid en abstinensstissig knarkare. Personen i fråga bjöd på en kakafoni av tics. Det var knäppande fingrar, rivande av underarmarna, ryckiga åkerbrasor i miniformat, krampskakande ben, mumlande tungomål, skakande huvud och ovanpå det en inte helt dagsfärsk odör av missade tvagningar.

Det var ungefär som att jag skulle ha tagit en titt rätt in i min egen kropp. Även om det för det mesta inte syns på utsidan är det ungefär precis så jag välkomnar våren. En jävla tacksamhet för att vintern äntligen är på väg att ta slut men samtidigt en tyst kakafoni av abstinens över att inte kunna springa orientering i en fart jag knappt minns längre.

Vi är alla pundare. På ett eller annat sätt.
 

1 kommentar:

Anonym sa...

Menar du då att orientering var din narkotika? Fan, de e väl bättre och mindre jobbigt att snorta en sträng eller två, eller hur?!