Fan! Jag ser bra ut idag

 
När jag vaknade imorse lyste solen på trädtopparna utanför mitt fönster. Ingen snö syntes till så under några lyckliga ögonblick kändes det som sommar utanför. Men den lyckan togs snabbt ur mig. Det hade varit något det. Att få köra [skip] på livets tråkigare delar. Hoppa vintrar. Hoppa vardagar. Hoppa skadeperioder. Det skulle inte bli kvar så mycket men vadå. Hellre korta stunder av lycka än alla dessa jävla transportsträckor. På samma sätt kunde man ha en [repeat] funktion. Kunna reprisera fantastiska stunder. Underbara orienteringslopp. Rökiga whiskeyflaskor. Magiska tv-spel. Eller dom gånger man står framför spegeln och säger högt till sig själv.

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"


Fast efter 10 gånger kommer man kanske på sig själv.

- "Fan! Nu står jag här och ljuger igen"

Det är nog ingen bra idé trots allt.