Kepsa lite?

 
Jag ska åka på fler orienteringstävlingar i höst än jag gjort sammanlagt dom sista 7-8 åren. Jag ska kepsa. Jag tror fan att jag ska ha keps på mig också. Eller toppluva. Vilket som. Jag ska insupa atmosfären bland folk jag inte känner igen. Kanske till och med bland folk jag känner igen. Dom stackarna måste vara gamla. Dom jag känner igen alltså. Fast ingen är väl ung längre. Nyrekrytering görs väl till Luffarligan numera. Uppsamling på PRO´s bingokvällar. Dom som kan gå utan rullator får följa med ut i skog och mark. Stryk skog. Får följa med ut i något närområde och kötta stig. Och jag ska var med. På ett hörn. Inte på Luffarligan alltså. Vilket leder mig osökt in på en gammal stöt som var inne i Putiken idag. Han åt glass och pratade bort halva min lunch. Utan att prova skor. Han visste redan vilken modell och storlek han skulle ha. VJ Falcon stl 11. En klassisk sko. Om än ful. Jag ska i alla fall inte kepsa Luffarliga. Den dagen den döden. Jag ska ut på sånadär vanliga trötta slentriantävlingar. Tävlingar med inbjudningar som osar 80-tal. I ett hörn snett bakom markan kommer AspLövet stå med bitter min, gömd under ett falskt leende, och bara vara Putiksef. Roligare än så kepsas det inte 2010. Inte en meter utanför TC kommer man. Det är jävligt tragiskt om man frågar mig. Men det gör man inte. Man frågar inte utan bara accepterar. Att det finns inga lyckliga slut. Inga. Lyckliga. Slut. Hur utdragna sluten än må vara.