Vardagsvoltaren

 
Går förbi en korvkiosk på lunchen. Smakar på dofterna i luften som sprider sig. Bamsekorv med mos. Ovanpå det gurkmajonäs. Det vattnar sig munnen men idag är det enda som äts Voltaren. Smakar inte mycket. Det är lustigt det här med kroniskt inflammerade knän. Ena dagen är dom som nya för att i nästa minut bara slå bakut. Helt utan anledning och orsak. Det är en känsla av sprängande huvudvärk. Fast i knäna. I morgon bitti kan dom kännas bra igen. Eller ännu sämre. Man vet aldrig vad man kommer vakna till. Förutom att det är en ny vardag förstås. Den kommer man aldrig ifrån. Det är vardagsvoltaren som gäller just nu alltså.