Jag borde ju inte vara här idag

 
Det är en jävla dag det här. På ena kanten stundar det en stor baluns när Prinsessan får sin Prins och hela stan viftar med flaggor och trippar ivrigt runt med skavsårstyngda tår. På andra kanten är det ett Jukola som hade passat AspLövet lika bra som handen i sågklingan. Chop! Chop!

Jag hade nog blivit en bra prins. Hård och orättvis som Monarkerna var förr i tiden. Jag hade vältrat mig i dekadens, överflöd och tjänsteflickor. Ibland hade jag kanske klippt något band vid någon betydelsefull invigning och sen skrikit efter champagne. En prins som folket vill ha helt enkelt.

Hade jag istället fått åka till Jukola, med en sån där funktionsdugliga kropp alltså, hade jag återigen fått bevisa vem jag innerst inne är. Hårt, svårt eller bara jävligt spelar ju ingen roll för mig. Funkar benen är såna saker bara som barr i nacken efter ett tätt granbestånd. Efter ett kanonlopp på den längsta nattsträckan hade folk skockat sig för att röra vid min svettiga lekamen. jag hade distinkt sagt, "Appappapp! Inget tafsande innan jag fått några öl i mig". Sen hade Skogssport och andra perifiera journalister velat få en intervju men jag hade distinkt sagt, "Appappapp! Inga intervjuer innan jag fått några öl i mig". Sån är jag. Bra och törstig.

Istället.

Sitter jag i Putiken med en torr ostfralla och en ljummen cola framför mig.

Någonstans måste jag ha svängt fel.