Häromveckan när jag var ute och attackpromenerade så lyckades jag stega rätt bryskt in i en gammal hårdknackad trädstam. Det sjöng till i min annars ganska tomma skalle och jag tog mig för pannan. Det kom inget blod så jag skakade bort dom irriterande fåglarna som fladdrade runt mig och sparkade på trädet som verkade ha cementerat sig själv till ålderdomen. Inte ett blad fanns kvar och även grenarna hade lämnat boet. Vi delade på oss genom att jag gick därifrån. Vad jag vet står han kvar där än.
På tema: "träd är hårda typer" minns jag ett 10mila på 90-talet där jag också hade en närmare konfrontation med ett träd. Den gången blev jag nästan skaplerad och kom i mål med blod forsande nedför min panna så att jag inte såg ett smack. Träd kan vara lömskare än man tror.
Jag tog i alla fall en foto av trädet men hade glömt bort bilden tills att jag hittade den på datorn idag. Den låg i fel folder. Kanske hade jag en lättare huvudskada när jag kom hem den där gången trots allt. Man hade ju hoppats att allt skulle skakas till rätta när det hände men inte då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar