Ska man slå först och skrika sen, eller tvärtom?

 
Idag höll det på att bli premiär för mig i Putiken.

Att bli rånad alltså.

Det dök upp två "lirare" under eftermiddagen som jag ganska snabbt kunde konstatera var "icke idrottande". Dom gick runt och petade på alla grejor, plockade upp förpackningar, provade igenom nästan hela skosortimentet, tände och släckte alla pannlampor på displayen, testade handskar, mössor, strumpor och pratade enorma trivaliteter i mun på varandra. Inte för att dom såg helt suspekta ut. Ena killen var väl ca 40-50 år och tjejen han hade med sig gissningsvis ca 30 år. Båda var relativt välvårdade och inte påverkade vad jag kunde se. Jag insåg också ganska fort att dom inte hade mycket pengar. Dom kommenterade vad dyrt allt var och erbjöd mig bland annat att köpa en bil, byta en gammal fiol mot ett par Icebugskor och en liten ficklampa killen hade i fickan mot en Petzl Myo XP. Jag avböjde alla erbjudanden. Hela tiden väntade jag på att dom skulle roffa åt sig något och springa iväg eller att dom skulle inleda ett direkt rånförsök. Jag fick vibbar av att ha Tony & Zunken på besök.

Efter 1,5 timme beslöt dom sig plötsligt för att köpa lite måsaker. En tejprulle och några Maximprodukter. Kostnad 100 kr. Killen ville betala med kort men det köpet medgavs ej av kortläsaren. Han sa då att han skulle hämta pengar i bilen runt hörnet. Tjejen blev kvar i butiken medans han gick. 15 minuter tog det innan han var tillbaka. Jag hade då kallpratat lite med tjejen som var arbetslös och inte verkade ha några planer på att vilja jobba. När jag frågade om hon var inskriven hos Arbetsförmedlingen fick jag till svar att hon inte orkade ha med dom och socialen att göra längre. Stabilt.

Jag har en järnstång under kassan som jag var beredd på att slita upp. Omvänd psykologi är något jag alltid velat testa. Att totalt flippa ut om man råkar ut för något dylikt.

När han väl kom tillbaka halade han fram 100 kr i småmynt. Sen gick dom.

Lite snopet.

Jag hade verkligen börjat laddat för ett rånförsök.