onsdag, november 04, 2009
Hundägande gubbar borde avlivas
Dagarna flyter ihop. En enda lång rad av roliga arbetsdagar bryts av med komatosliknande kvällar. Som att stirra sig blind på ett monokront parti Pong där ingen gör mål.
Men det finns en annan konstant som bryter av från dessa två konstanter.
Varje morgon tar jag velociraptorn ner till stationen och varje dag i svarta backen står två marodörer. Två äldra gubbar som är ute och luftar sina små kuddknullare till hundar. Båda gubbarna har 5 meters flexikoppel och både gubbarna verkar vara döva eller möjligen ointresserade av livet. Dom strosar tyst, axel mot axel, mitt i vägen och ut till höger i vägkanten nosar ena hunden och långt ut till vänster kissar den andra på en lyktstolpe. Varje dag samma uppställning.
När jag så kommer fram mot den här väggen av gubbfläsk, snubbeltråd och bjäffsande små råttor får jag stanna och harkla lite försynt. Gubbarna har vid ett tillfälle släppt ur sig ett, "Ojdå", men annars är det bara ett tyst undanvikande i vimsig riktning som utförs.
Denna morgonrutin har således fått mig att hata hundägande gubbar.
Jag hatar med andra ord också mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ta en gruvlig sats och träng dig mellan gubbarna samtidigt som du hojtar:-" Undan för hundan, jag ska med pendeltåget!
Sen får vi se om det blir insändare iVäsbynytt, polisamnälan elelr om de ligger på lur dagen efter.;-)
På min cykelväg mot sammaledes station upphinner jag i stort sett varje morgon en pimpinett dam i övre pensionärsåldern som har 3 små spattiga keldjur i likaledes lång flexikoppel. Tanten står mitt på gångvägen och juckarna flaxar åt alla möjliga håll. Ett försynt pling från ringklockan får hunddomptören att sprätta till som om åskan slog ned och varje gång bli lika förvånad över att "hoppsan är vi i vägen på något sätt?". Dessutom ler hon så förbindligt och nickar menande mot kräken i förhoppningen att man ska stanna och fälla beundrande kommentarer om champions o dyl. Jag har bara kört över en av hundarna en gång.
Tycks vara ett beteende de lär ut på dressyrkurserna.
Ni kanske kan ringa Posa Serenius och be att få låna ett framdäck? Efter lite trixande och mekande kan ni se fram mot lugna cykelfärder till stationen.
I morse var dom inte på plats. Kanske har Svininfluensan tagit dom alla fyra. Med lite tur rök Hasses dam också.
Ånej! Den tantalusingen biter inget grisvirus på. Hon var troget på plats senast i morse.
Kan meddela att även mina gubbar var på plats i morse. Mitt i svarta backen. Den här gången fick jag en kommentar när jag vinglade mig mellan dom fyra.
"Man hör lite dåligt"
Hojta sa jag inte någon försiktig harkling. Ta ifrån magen som Jussi B eller Pavarotti.
Du kan ju lägga till med att de troligen ser dåligt också...:-)
Skicka en kommentar