Ibland är svaret inte så vackert

Ibland har saker och ting inte så mycket att göra med varandra. Inte alls om det vill sig väl. Och det vill man ju. Att ha det väl. Kvällens spontana applåd uteblev i alla fall och även om dom handrullade cigarrerna smakade fantastiskt låg en dämpad stämning över AspLövet. Någonstans långt inne i det fettpackade bröstet gnagde en oro som oroade.

Väl hemma grävde jag ner mig i dom tumslitna kartpärmarna och fann orsaken till mitt obehag. 1985 sprang jag en tävling i just dom markerna jag arrangerade Natt-KM i torsdags. 1985 var tydligen inget vackert år. Jag verkar ha haft fart som en sprintfantast i en hängmyr. Det vill säga höga benlyft men ingen attack.

Obehag.

Inte lika bra sömnmedel som minneslucka.