måndag, augusti 10, 2009

Veckans RetroLöv

Idag tog jag mig mot Vallentunahållet och promenerade om en tävlingsbana från 1968. Kartan framställdes 1967 i skala 1:25000. Kuriosa från tävlingen är att SVT var på plats. Hursomhelst stapplade jag iväg på mountainbiketrötta ben och hade direkt problem med kartan och skalan. Kurvbilden var som att man skickat ut en bakfull och skelögd Kart-Roffe i skogen för att rekognoscera.

K1
Spik på men ingen gräns syntes till och det var bara en massa stenskravel där röset borde ha varit så jag blev osäker. Efter att ha gått vidare framåt där jag fick höjden, vattenhålet och skogsvägen vände jag kompassen åter och kom tillbaka till samma stenskravel. Kan man kalla det spik tro?

K2 + K3 + K4
Här lärde jag mig läxan att det tar tid att komma fram på 1:25000-del samt att tvåstrecksmossar 1967 inte är samma sak som tvåstrecksmossar numera. Stannade upp för tidigt då alla tvåstrecksmossar växt ihop till ett enda långt kärr. Lyckades inte få grepp om något utan siktade in mig österut där jag efter en stund kom på ett gränsröse modell större. 50 meter före röset hittade jag förövrigt en metallskärm liggandes på marken som det stod "Kontroll 13" på. Den är numera i AspLövets ägo och hamnar i nostalgilådan. Utan skam i kroppen sket jag i K2 och satte fart mot K3 som blev lätt från röset. K4 brydde mig inga problem även om jag inte fick ihop kurvbilden vid kontrollen.

K5 + K6 + K7
Vet inte vad som hände men plötsligt var jag i samklang med kartan och varenda punkt fram till K5, K6 och K7 satt klockrent. OK. Nu ljög jag lite. K7 vete fan om jag prickade för det fanns ingenting att läsa in sig på, som jag hittade, men jag hittade en höjd som möjligen kan ha kommit med på kartan så den fick duga.

K8 + K9 + K10
Hittade en sjujävla massa kantareller, kom ut på en ny väg, tittade på kompassen och spikade sen K8 som låg ute på ett hygge. Frågor på det? Till K9 la jag in kompassen och följde den. När jag kom ner mot kontrollen hittade jag en släpstig och höll upp fingret i luften och det blåste i rätt riktning så jag nöjde mig med det. Tyvärr tror jag att den stigen inte alls var den på kartan för mot K10 kom jag snett i början så K9 måste kanske (också) strykas från listan över godkända kontrolltagningar. K10 var lätt. Måste ha varit lätt även 1968.

K11 + K12 + K13 + k14 + K15
Vid K11 hittade jag en höjd men såg inga stenar. Nu började jag bli trött i skallen efter 2 timmar utan vätska i värmen så den höjden jag hittade fick duga. Tröttheten gjorde att jag för K12 siktade mot vägen och tog den därifrån innan jag trampade på mot ännu en tvåstrecksmosse. Nu hade jag lärt mig läxan och blev inte förvånad över storleken på K13:s tvåstrecksmosse som låg fint inbäddad mellan höjderna. K14 och K15 orkade jag knappt orientera till, jag hade bara tankarna på vattenflaskan i bilen som väntade en bit från målet, men dom satt nog där dom skulle.

Det var slitigt idag. Terrängen var lite varken eller. Inga fantastiska partier men inte gristerräng heller för den delen. Ganska ointressant är nog rätt bedömning. Men jag fick ju med mig kontroll 13 och en påse kantareller så jag känner mig som en vinnare ändå.

En promenerande vinnare.

Vilket i folkmun brukar kallas tragisk förlorare.



7 kommentarer:

Saucepan sa...

AAAAAAAaaaaah!

Det finns inget skönare än Nostalgiträningar. Den här verkar ha varit en goding.
Fan vad sugen jag blev på att att slå upp någon av Skärmens kartbilagor och bege mig ut.

orienteraren sa...

Vems bana? 1967 var du väl knappt född, än mindre senior.

AspLövet sa...

orienteraren>> Jag var inte med på denna tid (som orienterare) men kartorna har jag grävt fram ur klubbens arkiv.

Herr Ofog sa...

Om jag inte minns fel så borde Rudolf ha varit med. Rudolf Vallentuno.

Jago sa...

Jag gissar att det är kontroll nummer ett som herr Asplövet sitter på?

AspLövet sa...

Jago>> Det finns en ledtråd i texten vart jag nu satt.

Jago sa...

Ahh... läste nogrannare nu. Fel av mig.