Spöregn som sällskap

På morgonkvisten när jag satte mig på mountainbiken såg det ut att bli en trevlig dag men efter endast 300 meter började det regna och ganska snart smattrade spöregnet mot mitt ansikte. Jag försökte vända ner huvudet för att låta hjälmen ta värsta smällen men istället blev jag spolad av framdäcket och fick sila grus i munnen. Jag insåg att den här dagen kunde bli hur jävla fantastisk som helst. Tyvärr avtog regnet sista halvtimmen men jag hann ändå få 100 minuter spöregn innan dess. Dom tekniska partierna var såpigt hala vilket renderade en kollision med en ungbjörk. Björken klarade sig bra medans mitt bromshandtag till bakbromsen fick sig en törn och vägrade sen att fungera. Det blir nog till att ta fram dom stora verktygen för att bända den till rätta.

47 km cykling, i skitväder, var precis vad jag behövde.