Seg. Seg i skallen. Seg i kroppen. Seg. Det var statusen imorse när jag satte mig på mountainbiken. Till det ska läggas en storm. Man kan inte kalla det en full storm men nog var den rejält dragen i alla fall. Vindbyarna skakade om mig när jag var ute på lite öppnare vägavsnitt och där det var motvind fick jag ställa mig upp för att komma framåt. Efter en timmes körning var jag fortfarande seg och när jag kom hem igen efter nästan 2 timmar var jag så seg att det borde myntas ett nytt segigare ord. Vad blir seg när seg blir seg?
Nåja. Förutom segheten och vindbyarna från helvetet var det enda roliga att jag fick muta mig förbi några Skotska höglandskossor. Det gick bra. Dom var rätt sega. Dom också.
söndag, augusti 16, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar