Livet är som sig bör

Under natten och morgontimmarna har jag och den redan armbrutne Miniknataren suttit 5 timmar på Astrid Lindgrens barnakut. Miniknataren lyckades under gårdagskvällen slå på en sjujävla vurpa när vi tränade utförslöpning på bergshällar. Han dammade i den brutna armen i backen så att gipsdammet låg lika tjockt i luften som dammet efter en Jukolastart. [ledord i föregående mening: damm] Efter bortplockat gips, ny röntgen och tristess var beskedet att armen inte gått av igen utan bara skakats om rejält och svullnat upp runt spikarna som sitter inslagna. Nytt gips och starka analgetiska piller senare fick vi ta den raka vägen hem.

Hur kunde 2009 bli så här jävla fantastiskt bra?

Jag finner inte ord.



*Den animerade bilden är oförskämt gamad av den gudaliknande bloggaren Donny