söndag, juni 28, 2009

[Rubrik saknas]

Sicket jäkla badväder. Men medans badjävlarna stekte på sig malignt melanom så satte jag mig på mountainbiken. Det blev 43 km där toppturen till Väsjöbacken var höjdpunkten. Drygt 80 höjdmeter på en löst grusad skitväg för att komma upp till toppen. Det hängde på ett svettigt hår att jag tog mig upp utan att behöva kliva av cykeln. Jag undrar hur jag egentligen orkade cykla hela vägen upp då 08XC passerade här 2001 efter ca 10 mil. Då hade AspLövet redan haft kramp i ett par mil. Man var hårdare på den tiden. Och yngre. Och snyggare smalare. Och inte lika bitter.

När jag kom hem satte jag fötterna i en hink med iskallt vatten och firade mig själv med en Gainomax.

Jag är allt bra ändå.

I förhållande till mitt sämre jag alltså.


2 kommentarer:

Hans E sa...

Ja, man kan inte annat än att förundras över din förmåga att utstå prövningar och dessutom roa omvärlden. Fast vägen upp ur fördärvet måste väl andå ha varit värre än de där 80 metrarna?
En annan som man vill hylla är din fotograf. Vem är det som är så jämrans go som hela tiden hänger med och plåtar och plåtar?

AspLövet sa...

Jadu.. Oftast är det han den där mitt sämre jag som får fota men det beror alldeles på tillfället.