Vissa dagar är roligare än andra

Vissa säger att livet är en tragedi. Inte jag. För mig har alltid livet varit en komedi. Kanske beror den inställningen på att jag har lätt för att skratta åt mig själv. OK. Låt oss vara ärliga och kalla livet en tragisk komedi. Man kan skratta så man gråter. Eller blir det kanske gråta så man skrattar. Skit i det nu.

Förra året hade jag ett enda mål under året. Att cykla Lida Loop. Veckan innan tävlingen blev jag sjuk. Skitsjuk. Jag hann inte tillfriskna utan trampade runt loppet i tårfylld takt. Sen var den säsongen bortkastad. Halvvägs in i juni. Åhh så jag njöt.

I år har jag haft samma målsättning. Lida Loop. Allt har sett bättre ut. Tänk inte utseendemässigt när ni läser den meningen. Jag har varit frisk under våren och faktist tränat nästan 30 pass sedan början av april, varav 18 pass på mountainbiken. Inte illa alls kan jag tycka. Fram tills idag.

Nu har jag ont i både hals och kropp.

Äter Ipren och skrattar åt mig själv.

Det här är komik.