Han brås på far sin

Sätt er ner ska jag berätta en historia från tragedins bakgård. En avkrok där inte ens rävförpestade kattjävlar letar mat.

Sommarplanerna för AspLövet med bihang var uppstyltat och klart. Äventyrsbad, terrängbanor, cykelräder, fotbollsmatcher, Miniknatsbanor och som kronan på verket en svettig bad och drinkresa till varmare breddgrader.

Allt detta kan liknas vid, som AspLövets liv i övrigt, bortblåst löningspeng.

Den större Miniknataren brås dock på pappa. Trots en totalt fördärvad arm fälldes inga tårar och skriket hölls inombords. Belöningen för den insatsen blev 2 spikar i armen. Tack för glassen sa han innan vi åkte hem. Har han redan lärt sig att resan neråt har bara börjat?