Jag är på ett jävla humör (igen)

Det finns många saker jag hatar här i livet men det finns en sak som gnuggar smågrus i sinnet på mig mer än något annat. Mer än tvättmaskinens jävla pipande när den är klar. Mer än bilister som inte använder blinkers när dom ska svänga. Mer än orientering i miljöer som innehåller fler människor än träd. Mer än blodpudding. Mer än stavgång. Mer än banläggare som tycker att ju fler kontroller desto bättre bana. Mer än vad jag äcklas av min egen kropp. Mer än självupptagna människor. Mer än minnesluckor. Mer än krav att passa in i något som jag aldrig fattar vad det är. Mer än fri starttid på tävlingar. Mer än tillkortakommanden (mina egna). Mer än alla dessa jävla talangtävlingar på tv. Mer än motionerande idioter som tror att dom äger marken när man cyklar förbi. Mer än allt detta mjukmedel som sköljer igenom min (fd) sport. Mer än att vara full på en måndag. Va! Är du full idag? Ja, men det är bara för att det finns saker som jag hatar här i livet mer än något annat. Mer än folk som inte kan rucka på principer bara för att. Mer än idioter som tjatar om att allt ska serveras på silverfat och vara gratis. Mer än oplanerade tillställningar. Mer än den svenska barnomsorgen som straffar barn att vara hemma när en förälder är arbetslös. Mer än veteöl med det där jävla grumlet i botten. Mer än talanglösa orienterare som orkar tjata om sin otur. Mer än gubbvader. Jo, så illa är det. Mer än klubbar som mer påminner om ett världslag. Mer än grannar som borrar i betongväggar när man minst önskar. Mer än tv-reklam som ligger på en sjujävla högre ljudnivå än dom vanliga programmen. Mer än all gulprickig redovisning av vanlig skog med små jävla öppna ytor som gör kartan till ett lapptäcke. Mer än mina egna hjärnspöken. Mer än bakfylla utan att kunna kräkas. Mer än glada och sura gubbar. Vad är det för jävla påhitt. Antingen hittar man hem eller så hittar man inte hem. Mer än spetsiga vinklar på orienteringsbanor. Mer än folk som tar på sig klubbuppdrag men sen skiter i det. Mer än, mycket mer än, alla dessa bonusar som maktfolket snyltar åt sig. Mer än min egen avundsjuka på dessa maktmänniskor för jag hade gjort likadant. Mer än idrottsstjärnor som tycker synd om sig själv när media grottar i deras liv och dom samtidigt tjänar några miljoner om året. Mer än tävlingsarrangörer som börjar med arenatänk istället för terrängtänk. Mer än mina händer som nu, helt plötsligt, börjar prata med mig. Mer än kaffe. Mer än det nya skogsbruket som mest verkar handla om pengar och att lämna kvar så mycket skit som möjligt. Mer än mig själv.

Mer än allt detta hatar jag hundägare.

Dom jävlarna (Sagt i åtanke att jag är en själv)

Idag kom ena Miniknataren in från gården (lekplatsen precis utanför AspLövets krypin) med hundbajs på skorna.

Hundägare som låter sina hundar lämna avföring på plats borde själva smetas in i hundbajs och hängas upp i ett träd för allmän bespottning.

Tills dom dör.

Såna människor mer än något annat hatar jag.

HATAR!