10 år efter att jag fick mitt namn

Det är väl inget att spara på. Upp med det till ytan och släpp ut dom demoner som tryckts ner allt för länge. Och 1994 var det inte bara en demon som bet sig fast. Dom var många till antalet. Katastrofen det året har jag faktist skrivit om en gång tidigare. Fast den gången vågade jag inte visa kartan men idag är det dags. Antingen kommer jag gå lättad ur detta eller så blir jag ännu mer av den idiot som jag inte själv vill umgås med. Jag inser också att det jag skrev för drygt 3 år sedan sammanfattar den mörka natten så bra att det är inte lönt att plita ner nya ord.

Här är alltså ord från förr men nu med bifogad karta.

Tiomila 1994
Jag väntar spänt vid växlingsplanket.
Vid förvarningen är vi med.
Pulsen stiger och jag stretchar lite i nattkylan.
Lampor på väg in på spurten.
Ut, fort, få ordning på kartan.
Tappa inte draget.
Jag känner mig stark.
Går upp och drar till 2:an.
Långsträcka till 5:e.
Gafflad, tappar kartkontakten, var är jag?
Jag tappar kontakten med klungan.
Ensam i mörkret.
Bommen stressar mig.
Småbommar ända in till växling.
Tappar placeringar.
Tappar tid.
Tappar mod.

Besvikelse.


På kartan finns en tidningsartikel där dom inte nämner mitt namn vid begreppet "rasade". Om det ändå hade hjälpt med det lilla för att fortfarande inte våndas 15 år senare.