Mitt slackerliv har så här långt varit en monumental katastrof. Jag ser liknelser som att stormen Gudrun och jag blivit instängda tillsammans i en överfull Bajamaja. Efter familjetragedi och magsjuka bjöd nu vecka 3 på ett spadhugg i ena vaden. Hade träningsslackat inne i stan och när hemfärd väntade kom jag till Karlbergs station samtidigt som tåget hem till förorten rullade in. Jag rusade genom spärren och i första trappsteget ner mot perrongen drog jag sönder vaden. Givetvis haltade jag ner för att se dörrarna stängas framför mitt gråtande ansikte. Jag borde ha lärt mig regel 1 som slacker. Inte stressa. Vaden som spökat sedan mitt besök i varggropen är nu trasig som i forntragiska dar.
Nu borde jag ha minst 4 dagar utan katastrof framför mig eftersom det verkar komma en motgång i veckan.
onsdag, mars 25, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det var tråkiga nyheter.
Men det brukar fungera bra att cykla trots att man har vadproblem.
Det kanske trotsallt inte betyder så mycket inför Lida Loop. Det skall bli spännande att få läsa om vägen dit.
Lida loop ligger fortfarande och fladdrar som en lös målsättning och så fort det bjuds upp till vårväder kommer cykeln tas fram.
Mål som fladdrar löst inte vara bra.
Gör som jag och Sören, välj en annan sport = Ishockey = starka ben och vader!!!!!
Sluta lulla kring kottar och bär!
Skicka en kommentar