Ibland. Sent på natten om det faller sig så att jag borstar tänderna och tänker samtidigt. Vilket inte händer alla kvällar. Då. Då kan jag få för mig att släcka lampan i badrummet. Svart. Jag tar på mig min gamla trötta halogenlampa och låter den lysa upp min spegelbild. Mer behövs oftast inte. Minnet av 10mila 1994 kommer störtande som en kaskadspya efter svepning av Strega. Vad fan tänkte jag på. Gå upp och dra i täten bland världslöpare. Lilla jag. Stryk lilla förresten. Jag. Av alla idiotiska tilltag jag tagit mig för är det en av dom sämre. Av många sämre. Det gick som sig bör. Jag rasade i fältet. Ner. Bakåt. Utåt. Åt alla håll och kanter.
Jag släcker lampan och spottar tandkrämen ur munnen. Undrar oroligt om andra orienterare också bortar tänderna med pannlampa på. Funderar även dom på vad som gått fel i gamla lopp. Är vi fler som förbannar oss själva till sömns?
Kanske är det bara jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar