Grymt i skogen

Idag har jag tillbringat 4 timmar rätt ute i vildmarken agerande stel syftningspunkt. Medans Nostalgikern reviderade årets Grymnattakarta så var jag riktman och subjektiv slaktare av alla grönområden. Bort. Bort. Bort sa jag och påpekade att det fanns ingenting som hindrade full fart. Något som var mer intressant än suspekta grönområden var uppenbarelsen att vi alla bär på en större eller mindre missvisning inom oss. Hur vi än syftade och vred på kompasserna fick vi olika utslag när vi skulle rikta in kartans meridianer som på gamla kartan pekade käpprätt. Min kvalificerade gissning är att jag syftade snett och Nostalgikern var facit. Nåja, vem har tid med såna bagateller i tävlingsfart.


Om man kallt räknar med att det ska bli varmt dom närmaste 2 veckorna kommer snön försvinna och årets Grymnatta bli så grymt som det bara kan bli. Grymt som i grymt svårt. Den som ändå fick vara med var det enda jag tänkte på under dagens kylslagna promenad.


På tävlingskartan arrangerade jag en Jukolatest (se nedan) för ett antal år sen och som ni ser är det inte direkt relevant med årets 10mila-terräng. Därmed inte sagt att det är bortkastat att anmäla sig. Det finns alldeles för få svåra och hårda nattävlingar nuförtiden. Mörkrädda och sprintspecialister göre sig dock inte besväret. Har ni vägarna förbi sitter jag i sekket och tar emot direktanmälningar.