Gå vidare till "gå" utan att passera detta inlägg

Nedan presenteras en komprimerad text som nog till formateringen påminner om bombmattan man lade ut i spelet Missile Command på den tiden det begav sig. Så är det. AspLövet har varit med så länge.

Det är när man mår som sämst som kreativiteten kommer fladdrande. Vänta nu. Stryk kreativiteten och lägg till hjärnspökena. Dom fladdrar fritt i AspLövets igengrodda skalle den här historiska måndagen som aldrig verkar ta slut. Till fullo är detta årets längsta dag både på längden och tvären. Mörkrets och ljusets brott [tänk in&ut i ett väldigt asexuellt perspektiv] satt åt sidan i den ekvationen. Nåja. Arbetslöshet och ålderstecken på ena höjdkanten och ett intensivt sjukdomstillstånd på den andra sluttningen gör att uppe på åsen florerar mina hjärnspöken fritt. Mellan svettningar och livets desillusioner har dagens stora fokusering faktist legat på att få bukt med den vänstrande vaden. Den är otrogen som fan och det sitter kramper kroniskt i muskulaturens innersta väsen. Kanske lite kost och stretching vore medicinen tänkte jag och började mot min natur dricka vatten idag. Mera vatten. Lite cola. Mera vatten. Lite whiskey. Vänta nu. Inte whiskey va? Vatten var det i alla fall. Kanske whiskey. Minnet är som gafflingen på en rak nattsträcka. Enkelspårigt. En morot blev det i alla fall till lunch vilket varken hjälper eller stjälper vaden. Magnesium däremot. Jag har knaprat magnesiumtabletter idag. Överdoserat så att magen skrikit högt och börjar rabbla periodiska tabellen mellan kurrningar. Visste ni förresten att "Kurra" har en jävla lång rad av betydelser? Tänk: Slagsmål, snatta, Koja, arrest, kura, dypöl eller som i mitt fall "magen kan ibland ge ifrån sig ett kurrande, knarrande, eller knorrande ljud". Kanske ni [läs: jag] redan visste det. Om det inte vore för det bristfälliga minnet. Här borde för länge sedan en styckesbrytning ha uppkommit men det finns ej tid för sånt. Mera vatten. Hur blev det med whiskeyn? Otåliga äro dom törstiga kan svaret vara på den frågan. I alla fall. Jag drömde att SOFT skickade ett brev till AspLövet där dom bad mig [borde kanske stå "han" för konsekvensens skull] stänga ner bloggen. Tydligen är/var jag ett hot mot den offensiva orienteringen. En bromskloss. Ett gissel. Något som måste tystas ner. När jag vaknade var jag kontrollerat rasande och knöt näven runt mina känsligare kroppsdelar. En i synnerhet. Hade det varit så illa att ett brev, på riktigt, inkommit hade jag lagt ner. Kanske inte bloggen så mycket som mina uttalanden och referenser till orienteringsrörelsen. Den där saken som jag inte ens håller på med. Vem är jag att ha åsikter? Vem är jag att sitta här hemma i en garderobb och bete mig? You can call me Mr Nobody. Or Al. Yeah, Al works. Åter till frågan. Jag hade lagt ner. Så om SOFT vill, lägger jag ner. Som att dom skulle bry sig. Självupptagen är ordet för dagen. Vem bryr sig egentligen? Mera whiskey. Skit. Mera vatten var det ju. Magnesium och björkaska. Ja jävlar. Jag käkade faktist Björkaska en gång. Tillbaka till SOFT. Vet ni vad. Jag tycker faktist att dom gör ett bra jobb. SOFT alltså. Sa jag det? Det ska vara fan att leda en idrott 2009 som handlar om extrem fysisk och psykisk utmaning. Inga lagkamrater att skylla på. Inga varma hallar att träna i. Duscha med gamla gubbar i snöglopp och få reklamskräp i pris. Bara sig själv och en jävla massa trötthet. Lycka till med att locka dagens chattande och tvspelande snorungar till det. Vad säger man. Framtiden ligger för vissa av oss bakom ryggen. För er andra också förresten. Det kommer aldrig bli som förr. Hur mycket vatten vi än dricker och sprintkartor vi tar fram. Passerbara murar och taggbuskar i alla ära men får man inte springa där man bevisligen kan springa är slutet nära. Mer vatten. Jävlar. Allt vatten har gjort mig kissnödig. Är det tisdag idag? Hehehe... Skojade bara. Jag skulle vilja. En sista gång. Verkligen springa en långdistans. I bra skog. Bröt eller tallhed spelar ingen roll. En sista gång.

Det är för mycket begärt.

Jag vet.