- På väg till första kontrollen blev jag omsprungen av tre junisar från grannklubben och när dom sprang om mig fick jag kommentaren. "Öka lite". Jävla snorungar tänkte jag men höll tyst och tänkte att deras gubbtid kommer komma snabbare än dom anar. Det hela tog en gladare vändning halvvägs till tredje kontrollen (ca 2 km senare). Då dom plötsligt kom bakifrån och sprang om mig igen. Jag ropade glatt åt dom. "Imponerande grabbar. Ni hänger fortfarande med mig" Omoget AspLövet! Men även en gammal man måste få känna tillfredställelse ibland.
- Påtal om kommentarer så har jag börjar reta upp mig på en ny sorts frågor som fälls över mitt hukade huvud. Förut frågade alla i tid och otid om jag skulle spring men nu verkar alla äntligen insett att jag bara promenerar. Bra så kan man tycka men nu har en ny sorts kommentarer börjat dyka upp. Varje lördagsträning hör jag folk som skojfriskt ifrågasätter min fart och att dom minsann sett sporadiska löpsteg av mig i skogen och har man bägge fötterna i luften samtidigt är det fusk och bla bla bla. Jag ler stelt åt alla samtidigt som jag undrar varför jag utsätter mig för detta. Dom vill säkert väl men jag är ju av naturen bitter så för mig blir det bara ännu en påminnelse över min tragiska situation.
- Idag var det dimma som hette duga. Eller tjock som fan om man fördrar mer talande beskrivningar. Det jag gick och funderade på var att oavsett hur mycket dimma det är runtomkring så är man inte i dimman. Är man således påväg ut ur dimman bakom sig eller påväg in i dimman framför sig? Svårt det där kom jag fram till och gissade att man befann sig i "dimmans öga", litegrann som "stormens öga", mest hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar