Jag har fått påstötningar om att jag är för negativ och uppgiven här i min ensamhet.
Nu är det ju så att AspLövet är en positiv och levnadsglad människa som brinner för livet både här, nu, förr, snart och även lite för det som eventuellt komma skall. Jag blir både häpen och bestört att det inte kommer fram i dom texter jag sprider ut i det här lilla positiva hörnet av internet. Här lever jag i tron att mitt budskap är kärleksfullt och glatt. Tydligen ser vissa inte alls samma sak som jag så innerligt förmedlar.
Ta bara idag som exempel.
Det friska vintervädret inbjöd till träning så jag attackpromenerade på klubbens långdistansträning. Glad i hågen visslade jag mig igenom 10 kilometer i en skog som är lika fantastisk som vanligt. Socialiserade i klubblokalen innan jag drog hem för att ta ett underbart varmt bad som mjukade upp min tränade kropp. Livet var idag fantastiskt. Fantastiskt. Kan upprepas hur länge som helst. Fantastiskt.
Fantastiskt.
Fast...
Egentligen var det ett jävla skitväder. Snöblandatregnslask som trängde igenom kläderna redan påväg till träningen och i skogen funderade jag mest på vad det är för mening med att traska omkring helt utan motivation. Sen började den där jävla armbågen att ömma och jag började ungefär samtidigt frysa då jag blivit genomblöt och det ska vara fan att kunna hålla sig varm när man bara kan gå i den där jävla skogen som dom sista åren har avverkats till oigenkännlighet. Tanken var att jag skulle köra en 12km bana men mitt svaga sinne är ju inte vatten värt så jag kortade på slutet till något som börjar likna medeldistans och vem fan kan vara stolt över det. Innan jag hann hem var jag som utsatt för kryoteknik och längtade till det varma badet. Tyvärr spottade kranarna hemma bara ut något ljummet skit så jag fortsatte att frysa i vattnet med skakande tänder. Sen gick dagen bara utför efter det.
Men eftersom jag är en positiv person skulle jag aldrig komma på tanken att formulera mig sådär. Har. Aldrig. Hänt.
lördag, januari 24, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vi som är byggda av titan och kevlar, och inte papper och glas, bet ihop och körde våra 14 km. Minst.
Ibland ska man vara kompromisslös, Hård som flinta, mot sig själv. Igår var en sån dag.
Jag är bygd av flinta men utanpå flintan ligger ett lager av skör benstomme och allt detta är inkaplsat i ett tjockt lager gubbfett som inte tål något överhuvudtaget.
T o m en hård kille som jag valde gymmet framför att bli genomblöt av 0-gradigt isvatten. Så int behöv du skämmes för lit nego i huvvu.
VJ-löparna>> Det var just det där med "lit nego". Det är ett jäkla mentalt arbeta att ens komma ner i den måttenheten.
Om man är positiv som fan så går allting bra?
Skön blogg!
Skicka en kommentar