Ett tävlingsminne

Var påväg ut till en tävling en morgonen och hade för avsikt att släppte av fru AspLövet vid någon plats som inte direkt har någon betydelse i historien. I en korsning där bilar kom farande lite för fort skulle jag göra en vänstersväng och letade en lucka mellan dom framrusande plåtvraken. Chansade lite och mycket riktigt smällde en bil in i sidan på mig. Den sidan där fru AspLövet satt. Bilen studsade häftigt ner i diket och blev stående med hela högersidan intryck och rök vällde ut från motorn. Jävla skit också. Kastade mig ur bilen och fick en lätt panikkänsla i kroppen.

Hur ska jag nu hinna ut till tävlingen?

Grävde fram mobilen ur fickan och ringde på stört till min far. Han svarade turligt nog och lovade komma på direkten för att skjutsa mig till den aktuella tävlingen. Allt såg plötsligt ljusare ut och jag gick tillbaka till bilen för att hämta min väska i bagagluckan. Den var oskadd och jag kunde börja samla tankarna mot den viktiga tävlingen igen. Det här vraket har nog tyvärr gjort sin sista Älgdrevsresa tänkte jag och betraktade det som en gång var en riktig kepsbil.

Bäst som jag stod och väntade på min far kom jag att tänka på fru AspLövet som varit med i bilen. Tittade in i plåtskrotet, som en gång var en fin högersida på min bil, där hon borde vara. I passagerarsätet satt hon och verkade vara vid gott mod även om hon mest harklade och hostade då jag försökte prata med henne.

- "Älskling, jag har inte så mycket pengar kvar på min mobil men du kanske kan be någon som kommer förbi att ringa Ambulansen. Jag hinner inte stanna för då missar jag min starttid"

Hon tittade på mig med bedjande ögon och jag förstod att hon ville något även om hon inte fick fram några ord. Jag beslöt mig för att ge henne en några tips.

- "Här, ta den här trasan och tryck mot det där såret i sidan. Jag tror inte att det normalt ska spruta sådär mycket blod älskling. Jag ringer dig när jag är påväg hem. Du kanske kan ringa försäkringsbolaget sålänge? Vi hörs!"

Jag hann till tävlingen men jag vet att ni är oroliga över hur det gick.

Jag vann.

Vem hade trott något annat.