Han den där ostkungen

Jag gick en gång, inte alls för länge sen, till en Osteopat. Han konstaterade att jag saknade bärande lårmuskler. Så rätt han hade. Den sakkunniga djäveln. Träna på dom här sa han och pekade lite allmänt på mina ben. Jajamensan sa jag! Vilken dag som helst. Vilket liv som helst. Sopa! Det torde vara jag det. Sopan alltså! Den totalt ambitionslösa. Mina två lårmuskler är i paritet med balsaträ. Otränade. Olyckliga. Ynkliga. Icke bärande. Icke dugliga. Icke!