Ikväll luftade jag mina skor lite så att dom inte är helt igendammade när det bär av till Norge. Klubben arrangerade en motionsorientering vid klubblokalen så jag tog mig en liten uppfriskande attackpromenad medans Miniknatrana jagade Olfar. Eller. Tanken var att det skulle promeneras men när jag startstämplade så var det något som knäppte till i skallen. Jag började småspringa på en gång. Bara lite uppvärmning var tanken. En liten bit till. Ska det vara så här lätt? Nu springer jag en kort bit till. Och lite till. Oj. Det här var det längesen jag gjorde. Sen blev jag plötsligt trött. Väldigt trött. Jag fick gå i backarna. Stapplade i mål efter 35 dryga minuter. Jag vet inte vad som var mest beklämmande. Att jag kroknade efter 3 kilometer eller att jag inbillade mig att jag inte skulle krokna. Nu återstår bara väntan på om knäna tillåter mig att komma ur sängen imorgon.
7 kommentarer:
Jädrar! Med den kilometertiden kan man inte ifrågasätta att du en gång varit världens bästa orienterare.
Grymt Löw1 ! :)
Jag uppfattade aldrig "the moment" igår i klubban, men det gör ju absolut ingenting... :)
Det här måste varit vändningen med stort V, "eländet" är över, Du är tillbaka!!!
Kommer sprida eko i OL-världen ... !
ASPLEAF is BACK!
Husknutsorientering!!!
Eeeeehhhhhh
Tokgrymt, vuxenpoäng och TXXXX-varning!
Såja... Sitt ner i bussen. 7 min/km i flack hemmaterräng där orienteringsvärdet är lika med noll är inget att diskutera. Dessutom är jag stel i knäna idag.
Ok ... sitter ner och har observatörens sinnen påslagna... riktade mot Tromsö ! Och förresten Löw1...vem är inte lite stel dagen efter, vid vår "ringa" ålder ;-) ?!
Liket lever!
Skicka en kommentar