Jag lider

 
Nu är slutet nära. Har dragit på mig en förkylning som tagen ur en Norénpjäs. Jag snyter alienlik sörja ur hjärnbalken och har feber på det. Nu låter jag lite så där manligt pjåkig kanske men ovanpå förkylningen har jag en ihållande magsjuka. Ligger och kvider i magsmärtor. Det finns inte en kroppsöppning som är skonad. Dessutom är jag oduschad och orakad så jag skulle nog inte ens bli insläppt på Frälsningsarmens natthärbärge. Jag tycker synd om mig själv. Jag borde svepa en flaska whiskey för att stänga av men vetskapen att jag då kan vakna i samma sjukdomstillstånd med en baksmälla ovanpå det lockar inte. Så jag lider.
 

AspLövet får sova på soffan

 
Jaha. Så var man utkastad från sitt eget sovrum. Kommer i fortsättningen få sova på soffan i vardagsrummet. Hårda bud. Nu har fru AspLövet inte med saken att göra, vilket hade varit en normal gissning, för hon är nämligen också utkastad. Det får fasiken bli något av dom här Minknatarna när dom växt upp eftersom vi gör såna här uppoffringar. Dom tog vårt sovrum och gjorde om det till ett spelrum. Snart får man väl inte ens låna sina egna tv-spel. Jäkla illbattingar.
 

Vardagskant på helg

 
2010 jobbade jag mycket med att sätta lite lyxkant på min vardag. Inte så 2011. Nu sätter jag vardagsmak på helgerna. Svenssonliv med lyxkant när det borde vara brattkant på något bättre. I alla fall. Idag lördag dricker jag en fantastisk champagne till en middagen som består av Miniknatarnas lunchrester. Uppvärmt i micron. Det smakade fantastiskt.

Lockbeten

 
Om jag för ett kort ögonblick skulle dyka ner i den grunda och inte alltid så attraktiva orienteringsdammen så finns det en sak jag har funderat på den sista tiden. Det har ju rört på sig rätt mycket den här vintern vad gäller löpare som bytt klubbadress. Några klubbar verkar vara mer attraktiva än andra just nu. Min undran är vad som lockar löparna till dessa klubbar. Gemene man vet ju mycket väl att några pengar handlar det inte om i den här mullesporten så det måste vara andra faktorer som spelar in. Min gissning är att det handlar om sex. Är det så att Järla går ut på marknaden och bjuder på gratis nyp med Boström som lockbete medans SNO slår på trumman med en tidlös klassiker som Musen. Lidingö kanske lockar med kollektivgrop i bastun på Bosön. Mums! Nåt lurt är det i alla fall. Vem fan knullar vem egentligen?
 

Fördelar med att vara tjock

 
Jag gör ett försök att kväva ett begynnande sjukdomstillstånd ikväll. Tar ett hett bad och värmer invärtes med en rejäl Laphroaig. Det hjälper nog inte men jag blir ren och full så vem är jag att klaga. Dessutom går det ju inte åt så mycket vatten när jag badar numera. Där har ni fördelen.
 

Dambesök i Putiken

 
Om man tittar på Putiksbesökande damer från utlandet så är Tjeckien överrepresenterade.

Inte alls något fel i det.

Tänkte bara att ni kunde fundera på det.

Jag gör det.
 

AspLövet som prick

 
Påmeldt i H21 dag 2. Fjelløpet (langdistanse) fra Kirkevik i Malangen (NOM 1984)

Man kommer se en väldigt långsam prick röra sig över den fantastiska fjällheden i slutet av juni. Noterbart är att pricken förmodligen är tjockare än man tror. Beskådas alltså bäst på håll. Den långsamma pricken tävlar inte mot någon klocka utan för att se midnattssolen.

Undrar om dom har maxtid i Norge?
 

Ensamhet

 
När jag skulle ta pendeln till Putiken imorse var jag plötsligt helt ensam. Mitt i rusningstrafiken. En inte helt oäven känsla. Det kändes som att springa ett Älgdrev. Långt, hårt och svårt men framförallt ensamt. En bra ensamhet alltså.

Fan! Jag ser bra ut idag

 
När jag vaknade imorse lyste solen på trädtopparna utanför mitt fönster. Ingen snö syntes till så under några lyckliga ögonblick kändes det som sommar utanför. Men den lyckan togs snabbt ur mig. Det hade varit något det. Att få köra [skip] på livets tråkigare delar. Hoppa vintrar. Hoppa vardagar. Hoppa skadeperioder. Det skulle inte bli kvar så mycket men vadå. Hellre korta stunder av lycka än alla dessa jävla transportsträckor. På samma sätt kunde man ha en [repeat] funktion. Kunna reprisera fantastiska stunder. Underbara orienteringslopp. Rökiga whiskeyflaskor. Magiska tv-spel. Eller dom gånger man står framför spegeln och säger högt till sig själv.

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"


Fast efter 10 gånger kommer man kanske på sig själv.

- "Fan! Nu står jag här och ljuger igen"

Det är nog ingen bra idé trots allt.
 

Disigt

 
Dagens MMC, som mestadels gick i samhället, var en disig upplevelse. Det kändes nästan som solnedgång fast det var förmiddag. Surrealistiskt. I alla fall så sprang jag hela banan. 9,4 km. Det var väl sisär 10 år sen jag var uppe på dom här distanserna. Löpandes. Jag vet inte vad jag ska tro. Om mig själv.

Jag behöver nog dricka lite alkohol på det här.

AspLövet har blivit med fauteuil

 
2011 är året då jag sätter lite lyxkant på bitterheten. Har införskaffat en gamingfåtölj. Den är fantastiskt skön. Den passar sig ypperligt för långdistanser. Jag kan se mig själv somna in i den och vakna på morgonkvisten med lite dregel rinnande längs hakan. Nu behöver jag bara ordna en flask/glashållare för snabb åtkomst till dryck.

Running is like skiing

 
Jag besökte Runners Store idag. Dom hade knuffat bort nästan alla skor och sålde skidor istället. Skidor. På "Runners store". Vart är världen på väg? Det är som att Putiken skulle börja sälja sprintprylar. Tänk: tajta shorts, ankelstrumpor och cerisfärgade linnen. Finns. Inte. På. Världskartan.
 

Vardag

 
Jag tycker förövrigt att vardagarna är överskattade.

Bu för vardagen! Ingen vardag!

Men det är man väl ensam om att tycka. Era lyckliga jävlar.

*diskar, städar, handlar mat, letar efter något jag inte hittar*
 

Slasket blev till is.

 
Ångesten över min cykeltröjsprovning la sig som ett sjok av barr bak i nacken en svettig sommardag. För att skaka av mig olusten gick jag ut och sprang i kvällsmörkret. Det som under dagen varit slask hade runt Fläskberget återgått till is. Hårt underlag.

Under alla rehabår har jag i mina fruktlösa återtågsförsök börjat försiktigt och makligt med förhoppning om att benen sakta ska vänja sig till funktionalitet men det har ändå skitit sig varje gång. Inte så den här gången alltså. Den här gången går jag på direkt med löpning på asfalt där dubbskorna ger hårda stötar rätt upp i bäckenet. Min teori är att eftersom det ändå skiter sig kan dom dåliga nyheterna hellre komma nu än bara lite senare.

Inga dåliga nyheter idag dock men dom kommer.

Dom kommer.
 

Köp litet och lägg på lager

 
Jag kämpar vidare med mina tröstlösa mål. Som att gå ner i vikt. I höstas köpte jag ett par jeans som var dyra. Men för små. Avsiktligt givetvis eftersom jag ville pressa mig själv att gå ner i vikt. Problemet är att jag drar ut på mina gamla trasig jeans så behovet har ännu inte blivit akut. Men jag sätter flera käppar mellan mina trasig ben. Nu har jag skaffat en cykeltröja. Som är för liten. Kompression i all ära men kasslerkroppen mår psykiskt dåligt att att se sig själv. Min plan är att jag i maj ska kunna ha på mig tröjan utan munkjacka ovanpå. Jeansen får bli ett bonusplagg om jag når dit.

Tills dess.

Helveteskval.

Sverige har blivit kallt.

 
Snö upp till knäna i 90 minuter. Vid ett tillfälle satt jag fast ute på ett gärde med snö upp till magen. Gissningsvis hade jag gått ner mig i ett översnöat dike. Precis bredvid min nersjunkna position gick det skoterkörda skidspår. Det åkte förbi en järdrans massa skidåkare men ingen stannade och frågade om jag behövde hjälp. Sverige har blivit kallt.
 

Sverige har blivit kallt

 
Jag fryser. Sverige har blivit kallt. Men jag kommer överleva den här dagen. Det luktar spolarvätska men jag sitter inte i någon bil. Om man säger så. Ingen risk för frostskador på AspLövet idag alltså.
 

En sen betraktelse

 
När jag tittar ut på terrassen så är månen full. I skarp kontrast till två tomma flaskor som parkerat i terrasslådan. Två tomma gör ingen full. Däremot gör en full tomma löften. Det är där jag står idag.

Putiksefen har misslyckats

 
Förövrigt har Putiksefen bara lyckats sälja 4 par av dom högst fantastiska och unika Inov8 X-talon 240 hittills.

Som jag brukar säga när jag är på det humöret.

Ni kan dra åt helvete!!

Jag tar dom själv. Kom inte till mig och tigg den här skon sen bara.
 

Dödsryckningar. Tryck på larmknappen vid behov.

 
Eftersom jag inte fick några större bakslag efter söndagens lätta löppass så provade jag ikväll igen. Som vilken mesmotionär som helst rörde jag mig på gångvägar som efter dagens snöfall var moddiga och sliriga. Det gick sakta idag också. Varför jag överhuvudtaget ens försöker komma tillbaka är oförklarligt. Nu har man ju hamnat i karriärens bakvatten och borde bara ligga ner och bida sin tid. Bakvattnet som i H45. Varken hakkapelitta eller malet. När man hamnar i H35 & H40 finns ju fortfarande en känsla av att tillhöra drevet som kan utföra stordåd men sen. H45. Bara en sorts trötthetens långvård innan man blir gubbe på riktigt. Tomheten mellan liv och ålderdom. H45. Klassen som är vänthallen till slutet. Ikväll är jag värd en whiskey. Om man nu får unna sig sånt på långvården.
 

Barndomsdrömmar

 
Man har väl alltid närt en dröm att få bli en Ninja vad det lider.

.... eller bankrånare.
 

Industrispionage med Putiksefen

 

 

Den brända jordens taktik

 
Jag fick ett ifrågasättande från Den Där Djefla Mannen. Han undrade varför jag sprang med Retrohalogen och inte skaffat en lampa som kunde, "Smälta berghällar och sätta furor i ljusan låga". Det hade varit något det. Men det behövs ingen monsterlampa för bara farten som jag sätter upp, när jag är på det humöret, är nog för att sätta marken i brand. Man kan säga att jag begagnar mig av "Den brända jordens taktik" när det kommer till löpning.

Detta kan man tydligt se på den här bilden som togs ikväll när jag statuerade exempel. Det blir bara ett svart stråk kvar i mina bakhasor. Om någon undrar över den blåa ljuslågan som sveper fram i takt med lampskenet så är det AspLövets whiskeyångande andedräkt. Man kan få en gratis fylla om man ligger tätt i min rygg. Problemet är bara att det klarar ingen av. (Och nej. Bilden är inte manipulerad)

Det var isigt under mina fötter.

 
Idag sprang jag för första gången sedan jag minns inte när. 43 minuter. Jag fick en blånagel. Jag väntar på mersmaken. Den verkar komma retroaktivt. Imogon kanske?
 

Man är aldrig bättre än sitt sämre

 
Jag satt och mös lite tillsammans med lördagsölen.

- "Du och jag Nils Oscar"

- "Du och jag AspLövet"

I alla fall. Jag satt och var nöjd över årets 3:e träningspass redan efter 8 dagar. Bra där. Men sen råkade jag okynnessurfa och blev beklämd över min egen löjeväckande uppenbarelse. Det finns ju dom som har all rätt i världen att njuta av lördagsöl och vara nöjd över sig själv visar det sig. Jävla Svetto. 365 träningsdagar i rad. Jag lägger mig platt ner. Jag vill också. Men såna AspLövsdrömmar gör dom inte ens i Hollywood. Jag ska sluta med internet och bli en asket placerad i någon obetydlig tvåstrecksmosse.
 

Fågel, fisk eller mittemellan

 
Så här glad var jag i slutet på dagens träningspass. Se mitt vackra leende som matchas i skönhet av den slocknande halogenlampan. Det kan vara svårt att förstå min glädje då jag är en extrem vinterhatare men vid detta tillfälle hade snöfallet bytts ut mot regn. Det finns hopp för 2011. Annars hade man ju börjat ana att slutet är nära med tanke på att både fågel och fisk världen över tar kollektivt självmord. Jag misstänkte att det var dags för mittemellen snart. Men regn. Detta kan vara vändningen. Eller falsk alarm. Vi får se imorgon.

Snön är fri!

 
Idag körde jag ett pass med snöskorna. Det var nydragna skidspår ute på gärdena så jag sprang i dom. Sen kom det några skidåkare och skrek åt mig att inte springa i skidspåren men jag bara skrattade och skrek tillbaka!

JAG HAR JU SKIDOR PÅ MIG FÖR FAN! BARA LITE KORTARE OCH TJOCKARE ÄN ERA!! SNÖN ÄR FRI!

Näeee.. Det kanske jag inte skrek. Jag var faktist helt tyst. Det kom nämligen inga skidåkare. Inte en enda. Jag tror att den här skidboomen det pratas om bara är en myt. Dessutom sprang/gick jag bredvid skidspåren. Jag var rätt snäll där ute. Och ensam.

Snöskoattack

 
Idag sänkte jag timpriset på snöskorna som inköptes förra vintern. Tyvärr är det för lös snö så på gärden och i gles skog där det är mycket snö sjunker man rätt igenom. Jag hittade dock lite stigar som funkade bra och som avslutning stötte jag på skoterspår, gömda under dom senaste dagarna snö, som var fantastiska att attackera på. Det var till och med så att jag sprang lite. Eller sprang och sprang. Jag höjde frekvensen på armföringen så att det på håll skulle se ut som att jag sprang. Omgivningsdupering helt enkelt. Nu var det ingen annan ute men man vill ju vara på den säkra sidan. Jag blev inte så trött. Förmodligen är jag väldigt bra tränad. Förmodligen.
 

Träning eller inte träning?

 
Jag tror det blev så att jag svek mig själv ikväll. Jag är dock inte helt säker för den där känslan av att svika sig själv är något jag lever med varje dag. Sveken går liksom in i varandra.
 

Dag 4

 
I min imaginära loggbok skriver jag den här dagen:

Vaknade i en av Miniknatarnas sängar. Oväntat. I min egen säng hittade jag bägge Miniknatarna. På något sätt har vi gjort ett sängbyte under natten. Jag minns inget av den rockaden. Det skrämmer mig lite. När jag åkte in till Putiken mötte jag en partiell solförmörkelse. Fast jag såg den inte för solen lyste i mina ögon. Till lunch åt jag. Jag var hungrig. Sen blev det eftermiddag.

Varannandagsprincipen

 
Jag kör varannandagsprincipen 2011. Träna ena dagen. Vila och ladda den andra. Idag. Vila. Den dagen som följer på den första (Läs: andra) som var träning alltså. Igår. Träning. Idag. Vila och kolhydratuppladdning. Whiskey och pannkakor. Pannkaka och whiskey är väl kolhydrater? Känns bra i alla fall. Jag sockrar min pannkaka och sveper whiskey. Småkronorna förlorar på straffar i hockey och jag orkar inte bli ledsen. Har oviktigare saker att bli ledsen över. Äter mera pannkaka. Dricker lite mer whiskey. Men bara lite. Det är ju en träningsdag imorgon också. Om jag nu inte sviker mig själv. Som jag brukar göra.

H45:an

 
Inledde min H45-karrär med att redan på dag 2 träna. Initialt ser jag fin ut och i den här takten kommer jag ha uppemot 180 träningsdagar innan året är slut. Det ska väl inte vara så svårt. AspLövet kommer vara säsongens bäst tränade attackpromenerare vad det lider. Passet bedrevs mestadels ute på en åker där 50 cm snö stod för motståndet. Jag känner mig inte som en H45. Än. Idag.