Så in i vassen

Idag var jag ute och snöpulsade på några gärden. Vid Lövstatorp fick jag dock slagsida och halkade ner på Oxundasjön. Jag gled glatt, och förvånansvärt lätt, norrut men när jag vände helt om vid Sjönäs insåg jag varför allt kändes så bra. Jag hade haft snöstormen i rygggen. Det blev en kamp mot naturens element hem och till slut gav jag upp då min fart darrade betänkligt. Tog istället ett vägval i sjökanten. 200 meter vass. Tyvärr blev farten inte bättre och min form kan i dagsläget inte heller matcha vägvalet. Vass alltså.

När jag väl kom ur vassen uppenbarade sig 1 km gärde.

I motvind.



Vad betyder egentligen "så in i vassen"?

Ny plan när jag blir pensionär

Efter dagens fysiska aktivitet dricker jag nu öl. Det är min plan tills jag går i pension om drygt 20 år. Träna och dricka öl. Ibland kanske jag skakar om mitt inrutade liv med att dricka öl först och träna sen. Det borde ge träningen en annan dimension. Och om jag är på riktigt busigt humör dricker jag öl först och följer upp det med att dricka öl. Ingen träning dom dagarna alltså. Jag vill ju inte bli för seriös för då kanske jag får för mig att söka jobb också. Gud bevare. Vänta nu! Det kanske borde vara Gud förbjude? Jag är ju ateist och inte van att slänga mig med religiösa uttryck.

Jag kan inte se rakt fram

Dagens attackpromenad på 13,73 km (banan var 12,4 km) gick i strålande väder med det hjälpte föga då modet vacklade som en porslinsvas i skarven mellan två irriterade kontinentalplattor. Modlösheten kanske berodde på banan som inbjöd till allt för mycket transportsträckor eller så är jag bara jävligt utled på mig själv just nu. När det var som värst uppe i norr insåg jag att drastiska åtgärder behövde sättas i rullning.

Då uppenbarade sig en långsträcka och jag beslöt mig för att slicka strecket hela vägen. Låter nog inte så svårt men det fanns inga streck mellan kontrollerna på kartan och eftersom den kom i A4-storlek var ena halvan av långsträckan på baksidan vilket gjorde att man fick visualisera strecket.

När jag efter passet ritat i min löprutt promenadväg och i datorn lagt på ett streck kan man notera att jag inte helt lyckades i min visualisering. Kanske berodde det hela på att jag fick vända kartan hit och dit för att skönja det obefintliga strecket eller så är jag bara dålig på att syfta. Hursomhelst verkar mitt ögonmått dra åt höger. Sträckan var 3,6 km och min GPS visade att jag gick 3810 meter. Det finns att jobba på.

[Notering till mig själv: Lägg till syftning under brister i mitt CV]

På god väg. God som i nomnomnomnom

Om livet kunde jämföras med att springa rätt in i en burk iskall starköl så är jag både där och halvvägs inne i burken just nu.


Sen när man vaknar upp med huvudvärk och kladdig av öl på vardagsrumsmattan klockan 04:30 på lördagsmorgonen så är man glad att man inte köper glasflaskor.

En dörr stängs

Jag var kontrollerat uppspelt när jag åkte hem från bunkern idag. För sista gången. Utvändigt var jag kylslagen och visade inga som helst känslor men inombords betedde jag mig som en tonårsflicka på en EMD-konsert och fnittrade nervöst samtidigt som jag klappade händerna lite för entusiastiskt. Bakom min rygg tynade arbetslivet bort och lämnade ingen saknad efter sig. I framtidens blickfång såg jag möjligheter. Inte så mycket på arbetsfronten som i mitt absoluta välbefinnande.

Det kommer nog bli bra det här, tänkte jag och släppte ut ett litet skrik av förtjusning. Vände mig om för att se om någon hörde mitt flickaktiga läte men det var öde och mörkt där jag vandrade längs med vägkanten påväg mot ingenting.

Ni kan dra..

Det var uppenbart inte en endaste jävel som brydde sig om att sätta mina bortkomna ord på pränt och delge mig vad som hänt med 10mila.

Vart tog 10mila vägen?

Tydligen skiter ni i det fullständigt eller så skiter ni i mig. Vilket som för jag skiter i er också! Jag hatar er med samma frenesi som jag hatar mig själv. Bara så att ni vet. Ta det inte personligt för all del. Jag vill ju inte att ni ska tro att jag egentligen bryr mig.

Fast lite ljuger jag. Världens bästa nattorienterare Liga orkade i alla fall kort konstatera det jag misstänkt länge.

"Vart tog 10mila vägen? Ja, det har jag undrat länge! Vart fan tog tiomila vägen?? Det riktiga 10mila försvann långt innan utlokaliseringen till Skåne…

//Liga"

Rapport från Bunkern [tminus1]

Idag har AspLövet laddat upp för det stora fullbordandet av arbetskarriären som sker klockan 17.00 imorgon fredag. Efter det ser han fram emot ett långt liv fyllt med sovmornar och okynnestränande på dagtid. Han inhandlade idag en kasse pilsner samt en flaska finwhiskey som ska skvättas både i svalg och över den trinda kroppen som han inte vill erkänna som sin egen.

Det bästa med AspLövet är att det behövs bara en öl för att han ska bli rejält jävla packad. Problemet är att han inte minns om det är den tionde eller elfte ölen.

"Arg" är så 2009

AspLövet var på ishockey i kväll. AIK mot Leksand. Det var mycket folk på plats och stämningen var nog så god som på 10mila eller Jukola. Med en skillnad. 90% av publiken var arga. Jättearga. Mest hela matchen faktist och det gick nästan överstyr i sista perioden då Leksand vände matchen och vann. Dom skrek på spelarna, bortafansen och dom skrek vredgat på domaren. Sen tror jag att dom skrek på varandra vid ett tillfälle och förvirring uppstod innan dom upptäckte en bög och ett par bönder för då skrek dom sig hesa till den udda konstellationen. Själv hukade jag i bänkraderna och hejade inte alls på mitt lag för dom arga verkade inte gilla bortalaget. Jag kommer ju dessutom från Lapplands Väsby och räknas säkert som bonde i dom argas ögon.

Vi kanske behöver mer sånt här på våra orienteringstävlingar. Hat och raseri skapar mer massmedial uppmärksamhet än orättvis gaffling och kallvatten i duschen.

Jag kan sälla mig till den arga skaran 2009. På Jukola ska jag ha med mig en tvåpinnars-flagga med texten..

DET ÄR FEL PÅ ALLT

På baksidan ska det stå..

KORVSOPPAN ÄR SLUT - VÅGA VÄGRA MAKKARA

Någon mer som är sugen på att vara lite arg 2009?

Att misslyckas är inte OK

Igår var jag på en föreläsning i ämnet ”Miniknatare”. Det var en sak som fick mina tankar att vakna till under tristessens sövande påverkan.

Barn lär inte av sin misstag förren dom är 12 år.

Det må så vara att barn inte lär av sina misstag men den där 12-års gränsen kan enligt mina erfarenheter flyttas hur högt upp som helst. Jag känner till orienterare som fortfarande på mycket äldre dar inte har lärt sig av misstagen dom späker sin outtnyttjade skalle med. Det är samma falerande och samma bortförklaringar tävlingshelg efter tävlingshelg.

Vad föreläsaren menade var att istället för misstagen så utvecklades Miniknatare när dom lyckas. Den teorin håller jag med om. Jag har varit en lyckad orienterare i hela mitt liv och se hur framgångsrik jag blivit. Ja..ja.. Om man bortser från rent kroppsligt alltså. Min kropp var ett misslyckande redan från början och där stämmer teorin igen ty jag har inte lärt mig något av min misslyckade kropp överhuvudtaget.

Att misslyckas är med andra ord bara slöseri med tid.

Vart tog 10mila vägen? - Tycker du.

Satt och funderade mig själv till förtvivlan vad jag egentligen tycker om att 10mila helt plötsligt kuskar iväg till landskap som man i bästa fall vill passera på väg till något roligare. Vad händer med Stockholms stolthet och ska nattorientering verkligen bedrivas i bokskog? Jag försökte formulera alla min tankar i ord men det som kom ut vara hulkande attacker om att allt var bättre förr. Nu vet vi ju alla att allt inte var bättre förr även om AspLövet är beviset på motsatsen.

Eftersom AspLövet inte får ur sig något i frågan vänder jag mig nu till dom stackare som inte verkar veta bättre än att titta förbi AspLövet när ni behöver komma ner några steg från era rosa jävla moln som ni svävar runt på.

Vart tog 10mila vägen?

Skriv en krönika eller några korta ord i frågan och maila in till asplovet@orientering.nu

Jag lovar att lägga upp vartenda bidrag här på AspLövet 2.0 oavsett vad ni har för åsikter i ämnet. Och glöm inte bort att här hos AspLövet får man använda vilket språkbruk som helst. Skriv under er text med det namn/signatur ni önskar visa upp.

Fan ta er om det inte kommer in några bidrag. Då kommer 30 dagar av helvete bryta ut här hos AspLövet. Inlägg så bittra att ni kommer dra ur sladden till internet.

Rörde sig klockan? Näee.. Skit också..

Är det bara jag eller går den här veckan väldigt långsamt? Tisdag bara. Vad fan liksom. I den här inbromsande takten kommer jag aldrig bli arbetslös och får leva resten av mitt liv med att jobba ”en av dom sista arbetsdagarna” om och om igen och sen om igen. Jag försöker få tiden att gå genom att maniskt stirra på klockan och räkna sekunder men redan vid tvåsiffrigt tappar jag koncentrationen och fastnar med blicken på den smutsvita väggen här nere i bunkern istället.

Just nu lever jag i något som påminner om tomrummet som uppstår från att damtävlingen ebbat ut och herrstarten ska till att dra igång på 10mila och Jukola.

Ett limboliknande helvete.

Vill inte vara här men hittar inte ut.

Sekten är olaglig

Det kom ett mail till AspLövet med frågan vad det var för flaska som prydde sektmötets bord.

Det är inget annat än en flaska fulsprit. Förmodligen har den puttrats fram ute på landsorten. Eller kanske till och med i ett båthus på Landsort. Hursomhelt är innehållet i flaskan av den olagligare sorten vilket bara förstärker bilden av AspLövet som en bedräglig man i lite för stor kroppskostym.

Fulspriten är blott en kopia av sånt man kan inhandla på det Svenska systembolaget alltså. Detta får mig osökt att tänka på alla snorungar som påstår att det inte är olagligt att ladda ner filmer och musik på nätet, för det dom laddar ner är minsann bara en kopia och ingen fysisk produkt och givetvis skulle dom aldrig ha tänkt köpa nämnda film eller musik så att ladda ner dom här så kallade kopiorna är inte olagligt. Jävla lallare säger jag bara. Kan man inte vara så rakryggad att man erkänner sina synder istället för att hävda att allt ska vara gratis här i livet. Min sprit är en kopia och mycket möjligt hade jag aldrig köpt finsprit istället men att det borde vara lagligt har jag svårt att övertala mig själv om.

Själv är jag ju en jävla lallare.

Det törs jag till och med säga till min egen spegelbild.

Utan fulsprit innanför gubbfettet dessutom.

Sektmöte

Kvällens årsmöte i sekten AspLövet blev inte den solskenshistoria som jag önskat. Ganska tidigt under mötet började jag spåra ur och jag blev både oresonlig och härsken. Jag försökte gång på gång få mig själv att följa dagordningen men istället för stadgar och framtidsplaner handlade det mer om destruktiva påfund och osammanhängade raljering. När jag äntligen kom till punkten om vem som skulle bli ordförande var jag så trött på mig själv att jag resignerade och valde in mig själv som simpel suppleant.

Eftersom sekten plötslig saknade ordförande blev mötet ett tyst krig i psykologisk nedbrytning. Jag förlorade även den kampen och orkade inte ens ta mig fram till avslutande punkten "övriga frågor". Något som verkligen var synd då jag där hade tänkt dra upp årets planer för "supporterklubben" som var tänkt att bli min alternativa comeback inom orienteringen.

Nåja...

Till nästa möte ska jag inte kalla mig själv. Då kanske det framkommer lite mer konkreta planer. Frågan är bara vem som ska skriva ner det som bestäms.

Årsmöte

Ikväll är det årsmöte i klubben. Givetvis är sånt oerhört viktigt i en förening och har man åsikter om hur klubben ska skötas bör man inte bara vara med på såna möten utan även sparka sig själv på smalbenen och ställa upp som frivillig på ett par poster eller mer. Det är så lätt att smita undan med sviktande ursäkter och sen beklaga sig resten av året att ingen gör något i klubben. Det Svenska föreningslivet är fyllt av snyltande hängpungar. [säger AspLövet och blickar ner på sin egen pung]

Själv kommer jag avstå kvällens årsmöte. Jag går alltså kontrakurs mot mina egna ideal. Sån är jag på äldre dar. Det finns just nu viktigare möten för AspLövet. Min sekt har nämligen, oturligt nog, också årsmöte ikväll. Jag har långtgående och inte helt fläckfria planer att kuppa in mig som odemokratisk ordförande. Vi får väl se hur det går. Jag har ju mig själv att rösta med, mot, för, eller vad det nu blir. Utgången är oviss minst sagt. Jag har försökt lirka med mig själv för att se hur jag kommer rösta ikväll men jag är tyst som en emit-bricka. Jag vet inte om något av det jag säger till mig själv registreras med andra ord.

Det bästa med min orienteringssekt är att varje klubbad punkt på dagordningen firas med en liten stänkare. Ingen stor utan bara en liten rökare. Det är ju många punkter på dagordningen och man vill ju vara med till sista punkten som är "Övriga frågor". Kanske det roligaste på hela mötet. Vad ska jag ta upp med mig själv? Spänningen är olidlig. Och lite upphetsande.

Efter imorgon stryker vi måndag från kalendern

Imorgon börjar AspLövets sista arbetsvecka.

För alltid.

Jag behöver bara omgående hitta en lösning på det där med ekonomin. Det ska väl inte vara så jäkla svårt. Jag har ju redan nu pengar så att jag klarar mig resten av livet. Förutsatt att jag inte handlar något.

Man ser inte sanningen för blotta ögat

Legenden Moon ifrågasätter i en kommentar AspLövets vätskeintag vad gäller alkoholhaltiga drycker. Vill bara meddela att det är inget som helst fusk i den frågan. Det bälgas både starksprit och mer obskyra alkoholfria alternativ i det här forumet.

Bilden i fråga är bara "shoppad" litegrann. Inte så att det fuskats men färgåtergivningen har förstärkts. Man kan förklara det hela med färger som blotta ögat inte kan se ändå finns där. Som att en hund kan höra toner som vi människor inte hör. På bilden nedan kan ni se vad kameran ser och vad som egentligen borde ha synts. Det gula i kärret är verkligheten medans den gråa bildsidan bara är en restprodukt av våra (och kamerans) förslappade sinnen.



Med andra ord kan vit snö lika gärna var gul. Du ser alltså inte vad du stoppar i munnen.

Småkåt på lite grönt

13 km attackpromenad i benen och 6 öl blötare inser jag att kvällen redan är här. Men det är ibland inte det man tar för givet som förgyller livet utan det som bara dyker upp helt oväntat.

Som en gles granskog inbäddad i en mjuk matta av mossa av den grönaste av grönt. Jag var tvungen att stanna upp under dagens pass och bara njuta. Något som givetvis hade varit omöjligt om jag varit löpbar. Kanske den enda saken som visat sig vara positivt med min prekära situation. Att unna sig lyxen att stanna till. Att se åt sidan ibland.

Att kåta upp sig på en bit av skogen som ingen annan bryr sig om.

Det här var ju kul ju!

Det här arbetslöshetstorrträningupplägget (säg det fort 7 ggr) som jag provar idag går fantastiskt bra. Det kommer nog inte bli några problem att dra benen efter sig utan att vara anställd någonstans.

Idag har jag kört intervaller. Miniknatarna sprang som illbattingar nere i centrum och jag skrek som en riktig demontränare. Sen gick jag på systembolaget och köpte öl som jag redan börjat dricka av. Arbetslöshet är med andra ord som att leva Jukolahelg varje dag.

Hoppas att jag aldrig hittar något jobb.

Sol och vårad

Och på den trettonde fredagen beslöt sig AspLövet för att torrträna inför sin arbetslöshet. Han gick således upp med morgondiset och blickade ut över sina domäner.

"Varde sol och vårad"

Men inget hände. AspLövet kände sig både sviken och pungslagen. Aj. Bäst som AspLövet låg på golvet och vred sig i smärtor insåg att han torrträning aldrig kan ersätta verkligheten. Med den vetskapen innanför västen grät han en stund. Sen klev han upp och torrsprang lite framför spegeln.

Man måste trots allt ändå börja någonstans.

Även om man vet att det är i fel ända.

Klimathotet behöver hjälp

Det här med klimatförändringarna är bara lurendrejeri och desinformation. Efter alla katastrofartiklar i media och Al Gores Eriksgata över världen, där han påpekar att världens undergång knackar på vår dörr, kan man inte bli annat än besviken. Den här vintern är lika jävla kall och bister som alla andra. Något har uppenbarligen gått snett här.

Man hade ju hoppas att klimathotet skulle konkretiseras och eskalera här i kalla Norden och på sikt göra området till ett nytt medelhavsområdet, men det verkar vi få se i stjärnorna efter. Vi 60-talister verkar inte få ta del av den här utvecklingen innan vi checkar ut.

Jag tycker att vi alla måste göra vad vi kan för att sekundera klimatförändrigen.

Hur små insatserna än må te sig.