O-Meme

O-Meme

O-Meme

O-Meme

O-Meme

Saker jag har lärt mig den här veckan

 
Visste ni att orienteringssportens grundare förlustade sig med fantastiska påhitt under dom sista glansdagarna av 1920-talet. Bland annat experimenterade dom med ölorientering redan på den tiden.

"Pojkarna skulle vid varje kontroll tömma en flaska öl i ett enda drag (tills det lyckades!)"

Tills det lyckades!

Det var fan bättre förr.

Tills det lyckades!
 

Inverterat

 
Sitter och pular med en Nattcupskarta och började fundera på om det inte vore bättre att ha en inverterad karta när det kommer till nattorientering. Vore inte det mer logiskt? Fast det kanske passade bättre på halogentiden då det fortfarande var nattorientering till fullo. Mer toner skulle det gå åt för tryckning dessutom. Det får nog bli en vanlig karta den här gången men den här varianten kommer jag använda någon gång. Kanske på Grymnatta om jag någon gång blir banläggare igen eller ännu hellre på ett Makrame. Vackert är det i alla fall och säkert ännu praktfullare om man är lite berusad.

Dags att stämpla in hos Carema

 

 

Han är händig han den där SnidLövet

 
Jag hade ett uppdrag igår. "Tälj en kåsa". Det gick bra för mig. Mycket bra. Det här kan vara det vackraste jag någonsin skapat med mina egna händer. Långt mycket bättre än den där ljusstaken jag gjorde i träslöjden på skolan. Den staken var ändå något så avancerat som en avsågad brädbit med 4 utfrästa hål för ljusen. Men det här är på en helt annan skönhetsskala. Lite spräckt är den så läckage kan förekomma. Bagatell. Inte kanske så djup heller men vi kan väl kalla det en whiskeykåsa. Helt i min stil.

Jag gillar inte glögg men vad fan...

 
Igår bjöds på en rejäl häxblandning som en del i invigningsritualen. Det kokades något över en öppen eld och dom hällde i en massa hemskheter (sa dom). Jag gnuggade mina händer tyst och tänkte. "Det här är min sport. Schosss!" Man har ju både blandat själv och fått sig serverat "Dopingdräpare" på historiska Makramearrangemang genom åren. Drycker så hemska att gubbvaderna krullat ihop sig ända uppe vid testiklarna.

När vi väl fick muggarna med drycken visade det sig vara glögg. Svag glögg. Jag tror ta mig fan att den dessutom var alkoholfri. Besvikelse.

Dom där SKK:arna kanske inte är så jäkla hårda trots allt.
 

Inget att hymla om

 

 

Lördagsarbete

 

 

Det är torrt just nu

 
Det är kav lugnt i AspLövets liv just nu. Ingenting händer. På någon front. Träningstorr. Alkoholtorr. Till och med torr i hårbotten. Men det finns i alla fall några projekt som skall betas av. På lördag skall jag hänga ut en skärm som jag sytt själv. Ja.. eller.. mamma har sytt men ändå. Lite längre fram i december arrangerar jag en Nattcup på en hårt reviderad karta. Det kan bli kul. Sen är det slut på det här året. Det är ju en jävla tur det. Så här jävla sämst kan man ha det när man haft det som sämst. Inte lite så där Déjà vuigt. Men nästa år kan bli bättre. Jag tänker ställa upp på SM. Sann historia.
 

Jag vet inte vart jag ska börja...

 
Jag har blivit påstött från flera håll och kanter dom sista dagarna. Alla vrider min snoriga näsa åt samma håll. Rätt ner i helvetet! [Genuina orienterare varnas för att klicka på länken]

Det där kan vara det mest tragiska jag någonsin sett. Det ligger strax under gymnastiksalsorientering på helvetesskalan. Och på tal om tragiskt skall man veta att jag ibland dristar att se mig själv i spegeln. Naken. Då förstår ni på vilken skala det ligger.
 

Monsterträd

 

 

Surt

 
Ultradistans-KM på Norra Lunsen samma helg som 2000-talets snorigaste förkylning slår till var inte helt oväntat. Mer oväntat är att jag på största allvar blev tårögd. Uppenbarligen har jag inte alls lagt saker och ting bakom mig. Surt. Det här var 12 km blöt utlösning jag aldrig kommer få tillbaka.
 

Stockholm Stad kan dra åt helvete!

 
Att Stockholm Stad skulle släcka ner hela stan för lite nattorientering är dock föga troligt. Vilket är lika bra. Orientering skall bedrivas i skogsmiljö och nattorientering skall definitivt bedrivas i nattsvart skog. Jag vet inte vad jag hade för tillfällig sinnesförsvirring igår. Jag skyller på ett bubblande sjukdomstillstånd. Varför jag börjar bli sjuk just nu är inte så svårt att förstå. På söndag har klubben Ultra-KM på Lunsen. Jag har anmält mig och det är ju historiskt sett samma sak som att be om motgång.

Jag är inte besviken.

Jag är förbannad.

Det här är sista bilden jag tar på vårt kyffe till Stadshus. Jag hade hoppats att få något sort kulturpris från Stockholm Stad för alla bilder jag tagit på tornhelvetet men det ringer tyst i telefonen. Jag ska börja fota något annat på väg till/från Putiken. Antingen gamla tanter eller så får det bli papperskorgar. Whatever.
 

Stadsorientering, visst varför inte.

 
Jag skulle faktist kunna tänka mig en Stadsorientering (lång) om det var en nattorientering. Inga människor fick var ute och all belysning i hela stan måste vara släckt. Det enda etablissemang som fick vara öppet och tänt var en pub som fanns vid målområdet. Det tror jag hade varit rätt coolt.

Från Attundaland och hem

 
Provade en ny träningsrutin idag. Hoppade av pendeln i Rotebro och lufsade hem. Det blev längre än beräknat. Och risigare. Mycket risigare. Klättrade bland sly och vass längs med Edssjön en bit och hade fullt sjå att springa ifrån min dimmiga andedräkt. Sprang dessutom både krokigt och snett vilket inte gjorde färden kortare. När jag var klar hade jag hade jag knappt kommit hem. Vilket, för er som inte förstår, betyder att jag blev trött innan det tog slut. Jag fick inte ont i knäna och gubbvaderna strejkade inte mer än nödvändigt. Jag vet inte vad det ska betyda. Det här är något helt nytt för mig.
 

Saker man hittar i skogen

 
Hittade en märklig sak i Skinkloppsskogen. Någon eller några personer verkar ha försökt sig på en flaggbränning. Utan bättre resultat kunde jag konstatera.

Kanske var det några fundamentalistiska terrorister som samlats för att skända den svenska flaggan. Om så är fallet verkar dom ha haft det svårt med den svenska surveden och inte fått någon fart på brasan. Stackarna.

Eller så kanske det var Kula som försökt sig på någon sorts ockult skogsavdrivning och ville förvandla svensk storskog till park & parkeringsplats. Det fick inte så bra för Kula heller. Stackarn.

Bilder från Skinkloppsskogen

Skinkloppet 2011

 
Gjorde ett högst oväntat besök på klubbens Skinklopp. Hade som plan att gubblufsa mig runt den långa banan men det var så fint i skogen att det mest handlade om attacklufs. Tills jag blev trött. Det kom i och för sig ganska fort. Hade tippat min tid till 70 minuter men attacklufsade på 59 så det blev ingen julskinka. I år heller. Vilket känns OK då jag inte är någon större fanatiker av julskinka. Har aldrig vunnit något Skinklopp vad jag minns. Har nog heller aldrig sprungit långsammare än vad jag tippat. Man har ju en tendens att nedvärdera sig själv. På så sätt blir man alltid nöjd. Och det vill man ju vara någon gång ibland. I alla fall jag. Egoistisk som jag är.

Min morgon

 
Man ska inte underskatta skönheten i ett begynnande slyhygge i morgonmotsol.

Ett svart streck

I natt vaknade jag mitt i natten. Inte klarvaken. Inte sömndrucken. Kanske klardrucken. Möjligen sömnvaken. Jag kände framför allt ett lugn och en märklig krispighet inombords. Det känns som att jag gått vidare. Inte alls vändt något blad för jag står kvar i samma gamla noppiga orienteringsstrumpor (som förvisso är kompressionsstrumpor numera men skit i det nu) utan snarare har jag tagit ett kliv. Någonstans som över ett svart streck. Jag kan inte se något streck men det känns svart. Och väldigt konkret. Känslan är litegrann som att ha lock i öronen som plötsligt med ett knäpp släpper och man blir alldeles krispig i skallen. Eller om man är skitsnorig en natt i sängen och vänder sig i någon magisk vinkel när, wooooooosssch, hela luftsystemet öppnar sig och man kan dra in hela livet genom näsan. Krispigt.

Jag vet inte alls vad det här betyder. Det är nästan som att jag skulle kunna beskriva känslan som positiv. Plötsligt känns dom sista årens bitterhet väldigt bleka. Det som hänt har inte hänt. Nu vet jag inte vad som kommer hända men vad det än är kommer jag nog vara mer förvånad än någon annan. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Krispigt var ordet.

En man från norr

 
Jag hade en kund i Putiken idag. Inte bara en i och för sig men en lite mer så där, så där. Bra alltså. Kul kille. Från Tromsö. Han hade tydligen suttit i sekket på Midnattsgaloppen. Visste vem jag var till namnet. Oroväckande. Öknamnet kände han till. AspLövet. Några känner apan. Apan känner inte sig själv. Han lämnade ett tomrum efter sig. Och jag. La mig ner på golvet i Putiken. Vi måste måla om taket.
 

Sparlåga

 
Jag går på sparlåga just nu. Planerar. Planerar att börja träna. Kanske. Samtidigt. Dricker knappt någon alkohol alls. Sparlåga. Skallen står nästan mer stilla än kasslerkroppen. Ekorrhjulet snurrar men hamstern ligger livlös. Och på det. November. Har sömnproblem på nätterna och vacklar sömndrucken runt på dagarna. Jag bara väntar på att något ska hända. Någonting. Som helst. Kanske imorgon.
 

Till Kula

 
Stockholm Stad gör sitt bästa för att alla sprintorienterare skall orka hela banan på kommande Stockholm City Cup. Ni förstår ju vilka problem dom skulle ha haft på den där sliriga bergskanten om inte en trappa hade byggts för Kula och hans gelikar.

 

Varning! Bloggbrudar på stan!

 
Idag hade jag två bloggbrudar inne i Putiken. Nu snackar vi inte om några anorektiska modetjejer utan två lite hårdare brudar. Dom var såna där marathon-ultra-fanatiker. Med egna välbesökta bloggar alltså. Jäklar vad dom tjattrade och fotade. Jag fick knappt en syl i vädret. Jag hukade mig bakom disken för att inte fastna på bild men dom sa bara kallt. "Ingen fara. Dig photoshopar vi bort. Lite stil vill vi ha på bilderna." När dom hade gått kände jag mig plötsligt väldigt ensam. Och otränad. Ingen av dom känslorna räknar jag med att bli av med dom närmaste åren.
 

Inte alls samma sport

 
Äntligen blåser det bättre vindar. Jag hoppas vid gud att SOFT´s förslag om att köra Sprint-VM ena året och RIKTIGA orienterings-VM vartannat år går igenom. Till att börja med höjs statusen på att vinna en VM-medalj avsevärt när det bara genomförs vartannat år och dessutom knipsar vi bort blindtarmen sprint. Varför den inte fått hamna på en egen gren från början är märkligt.

Se bara på Skidorientering. En vinter var det plötsligt en orienterare som skämtade med sina polare. "Kolla på mig grabbar! Jag orienterar med skidor på fötterna. CRAZY!" Honom gav dom stryk. Skidorienteringen fick hålla sig på sin kant efter det.

En annna gång var det en orienterare som fick för sig att cykla med karta och leta efter stigkorsningar. Enligt rykten skar dom sönder hans cykeldäck varje dag i över ett år efter det. MTB-orienteringen fick hålla sig på sin kant efter det.

Förresten borde väl ändå Sprint heta "Gatlopp". Det borde den första sprintorienterare ha utsatts för.
 

En sån där minneslucka från förr

 


Personerna som syns och hörs i filmen har givetvis ingenting att göra med dom faktiska händelserna som ägde rum vid Skarvberget. Tror jag.
 

Halogenporr

 
En vänlig själ från Tunafors SK skickade bilder på en hemmabygd lampa från 1981. Han var inne i Putiken och visade upp den häromveckan då han behövde ett nytt batteri. Han hade inte en tanke på att uppgradera till monsterlampa. Sånt gillar vi. Och sen finns det väl ingen som tycker att dom nya ledlamporna ens är i närheten på skönhetsskalan.

Detta är Halogenporr!

Ledlampor är i sammanhanget som Dansk gladporr.

Vaska

 
Imorse hällde jag ut en nästan full whiskeyflaska i vasken. Sann historia. Jag har börjat vaska alltså. Men inte alls av samma anledning som Stureplans bratsen. Jag vaskar för att rädda mig själv. Så illa är det.
 

Kost och levnadslära med AspLövet

 
Sjunk ner på pinnstolarna ute i stugorna nu folk för här kommer tre goda råd för ett nyttigare leverna.

1 - Fett
Blir man inte fet av det tänker ni kanske? Jo det blir man men det kommer ni behöva när vi kommer till punkt 3 i den här trestegsraketen av levnadslära.

2 - Öl
Blir man inte full av det tänker ni kanske? Jo det blir man men det kommer ni behöva när vi kommer till punkt 3 i den här trestegsraketen av levnadslära.

3 - Sömn
Det ser kallt ut tänker ni kanske? Jo det är kallt som fan och det är just därför man aldrig får fuska med punkt 1 & 2. Kommer tidningsbudet så är det förresten helt OK att gå in och sova i sin egen säng.

Frågor på det?

Nästa vecka tänkte jag tipsa om hur man bygger benskydd av en kökshanduk, eltejp och några gamla Fib Aktuellt.

Ledtråd

Just nu sjunger dom i bussen.

"Pisspaus tills jag dör"

Det är väl någon sorts förlängd Pissi-Pausi gissar jag.

Pristävling

Gissa vart AspLövet är på väg. Ni har till midnatt på er att gissa i kommentarsfältet era slashasar. Om det är den mest korrekta eller den kreativaste gissningen som vinner har ni ingen aning om. Vinnaren får ett fint pris. Sann historia.

Till Kula

 
Tänkte inte bara hacka på ditt vurmande för sprintorienteringen utan även göra dig glad. Glad på bekostnad av oss andra som hellre drömmer Älgdrevsdrömmar. I senast StOF-Nytt bjuds det in till Banläggningskurs.

Sprintorientering och övriga distanser.

Med andra ord handlar orientering numera om sprintorientering och några andra discipliner som buntas ihop. Buntas ihop och slås ihjäl. Det har blivit som i skolan när lag skall fördelas på gymnastiken. Först väljs sprintkillarna och kvar står "byket" som ingen vill ha. Det är dit vi har kommit alltså. Det är till fullo tragiska höstdagar vi har framför oss.

Kapten Haddock

 
Var med Miniknatarna och tittade på nya filmen med Tintin. Den var ju fantastisk och så där men den gode Haddocks varma vurmande för whiskey föll lite väl nära AspLövets eget traktande. Kändes så där att sitta bland barnfamiljer och känna samhörighet med filmens färgstarka alkoholist. Jag sjönk långt ner i biostolen.
 

Stoppa skuggningen. Ingen skuggning. Stoppa den nu.

 
Jag kräver ett totalförbud av skuggning i alla klasser inom orienteringssporten. Omgående. Det spelar ingen roll om det är blöjbarn eller sinnessvagt vuxna som skall ut i skogen. Låt dom klara sig själv. Hittar dom inte hem så vadå? Det är väl inte hela världen.

Bra! skriker alla. Hårdare tag från början. Sluta hålla handen. Låt dom veka falla ifrån för det kommer dom ändå göra förr eller senare. Det är väl ändå en TÄVLINGSVERKSAMHET vi håller på med.

Ja... Jo... Det tycker väl i och för sig jag också men den viktigaste anledningen till att skuggning skall förbjudas är mycket allvarligare än så. Det finns konkreta bevis på att gubbvader trivs på lättlöpta stigar framförda bakom snabba små ben som letar stigförgreningar. Och med trivs menar jag går sönder. Hände en jag känner mycket väl idag. Min enda vän faktist. Jag själv. Sann historia.
 

STOPPA PRESSARNA IGEN!

 
Jag missade tre bokstäver som låg i botten på paketet.

Det är ett Ö, ett S och ett L.

Vart fan passar dom in i texten?

Jag är usel på rebusar
 

STOPPA PRESSARNA! (eller vad fan man nu gör)

 
Det kom ett paket till AspLövet idag. I paketet låg det en landslagströja samt en massa bostäver och siffor som löd.

TALANG 2012

Jag är mållös.

Finns det ingen mer kvalificerad än mig?

Till Kula

 

Det här ska bli ett stående inslag från mig. Hela vintern.
 

Startklocka i vardagen

 
När den AspLövska tvättmaskinen, som för övrigt snurrar oftare än det finns dagar i veckan, är färdigkörd så piper den. Högt. Fyra korta och ett långt pip. Smärtsamt är bara riktnumret. Jag brukar strunta i att stänga av den för pipet återkommer en gång i minuten. Självplågeri. Mitt liv handlar inte längre om målfokuserade tävlingsstarter utan om att självplågat lyssna på en tvättmaskin från helvetet.

Pip - Pip - Pip - Pip - Piiiip.

Någonstans där framme ligger startpunkten. Jag kommer aldrig dit.
 

Hårdsatsningen tillfälligt avbruten

 
Helgens träningspass blev inställt. Vilken ynkrygg man är. Till mitt försvar skall sägas att jag har varit risig. Mer än vanligt. Inget ovanligt. Dessutom börjar jag hitta lite väl bra på det Astrid Lindgrenska hospitalet. Den större Miniknataren fortsätter att bryta armarna så det ryker om det. Vet inte hur det kommer sig att han fått B-gener i sig. *lever i självförnekelse* Själv har jag ju aldrig haft problem med benbrott. Det är snarare allt som sitter utanpå skelettet som är av sekunda kvalitet. Men längst där inne är man ett A-barn. Sann historia.
 

Jag hör ibland hur han tassar förbi [spooky]

Till Kula

 
Det krävs inte många träd för att göra dom där sprintälskarna våta i byxorna.

Salta pinnar

 
Varje gång jag går ut för att träna numera så känns det som att benen kan liknas med en grabbnäve salta pinnar. När man plockar upp dom så blir det kvar lite smulor i botten på burken. Just så är det med mina ben när jag drar på mig träningsbyxorna. Jag ligger på gränsen till att smulas sönder och som ett torrt benmoln blåsa bort i höstvinden. Lufsade ikväll på ett öde elljusspår. Öde som ensam i hela världen. La in ett högst spontant Coopers test under rundan. Det var inte många lampor jag hann passera innan dom 12 minuterna tagit slut. Det kan bara bli bättre framöver. Om jag nu inte är en salt pinne förstås. Då överlevar jag inte oktober. Jag som inte ens tycker om salta pinnar. Det skulle vara om jag dippade dom i whiskey förstås. Tål att testas någon gång.
 

Inspiration

 
Jag fick mycket inspiration igår. Förutom att se Schyffert & Lindströms show "Ljust och Fräscht" såg jag om alla avsnitt som gått av "Karatefylla". I grunden handlar bägge om att inget gott kan komma ur dessa fenomen men jag tänker tvärtom. Det här är min båt. Jag ska blåsa ut hela Fläskbergsskrubben och sen köra en livslång karatefylla ända in i betongsoffan (som är den enda möbeln jag kommer ha). Eller så nöjer jag mig med att börja träna. Bägge varianterna låter lika jobbiga när jag tänker efter.
 

Målsättning

 
Hallå! Vart tog tävlingssäsongen vägen? Jag hade ju just kommit igång här. Skit också. Måste jag träna i evigheters vinterhelvete nu eller kan jag dra mig tillbaka tills nästa värmeperiod återvänder? Jag behöver ett eller flera mål 2012 om jag ska orka försöka få igång den här trasig kroppen. Em-terrängen kan man säga mycket om men någon Gubbvadsterräng är det inte. Jag passar nog bäst i en svårsprungen slakmota och till det översvår orientering serverat. Vart finns dom? Jag måste börja leta.
 

En annorlunda helg

 
Jag vet inte vad som är mest chockerande.

Att jag inte druckit en ynka droppe alkohol på hela helgen eller att jag de facto har sprungit två dagar i rad.

Utopin hade ju varit att jag klarat av bägge sakerna.

Man börjar bli en gammal.
 

En sista jävla nattbild. (för nu)

 
Ni kan se att jag först sprang hårt satan. Sen trampade jag i luften. För att slutligen släppa på allt vad gubbvaderna tål. Nu tänker ni. Vad fan snackar han om? Precis. Det är nämligen jag på bilden. *kollektiv förvåning* Vem hade kunnat tro att jag blivit så jäkla tjock. Då ska ni veta att det är min bästa sida som syns på bilden.
 

Fredagskoma

Mina tankar numera fokuserar på hur jag skall få stopp på ekorrhjulet. Eller för all del kliva av det här snurrande helvetet. Bryta mönster. Hitta glädje. Ta vara på sig själv. Jag är på god väg i teorin. Det svåra är att slå sig själv i sak. Annars då? Dricker champagne ikväll. Får ekorrhjulet att gå lååååångsammare. Skööönt. Men imorgon. Full fart igen. Level 11. Börjar med några knarrande knäböjningar. Sen födelsedagsfirande och ovanpå det. *trummande på kastrullock* Träning. Sann historia. Kanske.

Njugg

 
Om du kommer in i Putiken för att handla lite småkrafs för 300 kr och på det med gnällig röst börjar tigga om att du vill ha rabatt, vilket jag i ren förundran ger, kom då inte tillbaka 3 minuter senare och be om ännu en liten sak och fråga om Putiken inte kan bjuda på den.

*Putiksefen har gett sitt första onda öga till en kund sedan den här resan började*

Sann historia.
 

Men nån jävel har väl ändå gjort fel?

 
I den hetska debatten, i svallvågorna från 25manna, där stämplingssystemets och arrangörernas totala inkompetens diskuteras kan jag tycka att vi borde vända på det hela. Jag vill se ynkliga HD12:or med darr på underläppen erkänna att dom stämplat fel på riktigt. För att inte säga livströtta H45:or. Dom kan gott sätta på sig dumstruten frivilligt och våga stå upp för sina egna tillkortakommanden. Sen upprättar vi en lista på nätet där vi delar in alla som falerat i 3 kategorier.

Kategori 1: Dom som erkänner sig skyldiga. Ärliga idioter.
Kategori 2: Dom som skyller på systemet. Konspirationsidioter.
Kategori 3: Dom som inte har en aning om vad dom håller på med i skogen. Den stora massan idioter.

Det löser inte problemet men hur kul skulle det perfekta arrangemanget egentligen vara?

Själv vet jag mycket väl vad jag gör i skogen men hemma framför datorn verkar däremot åldersdemensen ligga på lur. Jag har fortfarande efter 3 dagar inte lyckats få fram min egen tid från siffrorna som presenterats. Då har jag ändå vänt och vridit på varje siffra till förbannelse. Eller så kanske jag inte har alla knappar på miniräknaren när det kommer till kritan. Så kan det vara.
 

25manna 2011.

 
Det var inte mycket orientering att prata om och bitvis kändes det som att det var lika mycket folk som sprang åt motsatt håll i dom djupa spåren som visade vägen. Men det var fin terräng, solen sken, rätt lag vann och kön til markan var längre än man orkade försöka. 25manna var precis som jag minns med andra ord. Dessutom kollade jag kodsiffrorna och väntade både på pip och blink. Man läser ju PM liksom.

25mannaupplevelsen

 
Resultatet av att få en gubbsträcka på 4,6 km i racerterräng men eoner av träningstorka i benen.

Kramp i bägge baklåren sista kilometern.

Det var hur skönt som helst.
 

25manna 1992

 
För snart 20 år sen harvade jag runt en 6,5 km sträcka på 36,40. Jag hyser inga som helst illusioner om att kunna matcha den tiden imorgon på min sträcka som är ynkliga 4,6 km.

Det torde betyda att om nu inte allt var bättre förr så var i alla fall några saker det.

Eller jag som i detta fall.

Resignerad deltagare på 25manna

 
Jag har varit med om en rad usla år i mitt orienteringsliv men inget så märkligt uselt som detta. Jag har inte tränat så lite som jag gjort i år sedan 2003, tillika någonsin, men samtidigt har jag inte tävlat deltagit på tävlingsarrangemang så mycket som i år sedan 2003. Märkligt. 8 år av misär kulminerar alltså 2011 med total träningstorka uppblandat med sporadiska magplask i tävlingsskogarna. Jag känner en blandning av resignation och repulsion över min egen dödlighet just nu. Och som ett tunnt lager salt över min redan livströtta kropp ska jag springa lufsa en sträcka på 25manna imorgon.

Om ni skulle råka på mig imorgon stå bara helt tyst och stilla tills jag vacklat vidare.

Jag är på bristningsgränsen.
 

Adidas Cross

 
Under sensommaren fick jag en fin present. Ett par begagnade men ack så vackra Adidas Cross. Donatorn, PJ från Järfälla OK, påpekade att skorna tjänat honom i den småländska myllan under tidigt 1980-tal. Det intressant i den här historien är att det dyker upp ännu en bidragsgivare från Järfälla. Kan det vara Hoarders OK vi har att göra med här? I alla fall. Man tackar och bockar. Finns att beskåda i en Putik belägen centralt men avsides.

Bortglömda bilder

 
Den här bilden skall jag enligt kameran/datorn ha tagit/fixat en sen kväll i somras. Inget jag minns alls. Hade kunnat vara oroväckande om man varit lagd åt det hållet. Jag vet inte alls vad jag ville säga med den bilden. Klackarna i taket?

Pannband

 

 
Vilka byxor ni har skiter jag i och om kompassen nu hänger runt halsen eller inte får ni själv bestämma men pannbandet, PANNBANDET FÖR I HELVETE!, glöm inte bort den lilla detaljen. Orienterarens signum. Det var väl bara det jag satt och funderade på. Själv kör jag inte med pannband men så är jag ju inte längre en riktig orienterare.

Springer Oskar med pannband och kompassen runt halsen förresten?
 

Tävling för ingen som bryr sig

 
För dom som orkar leta sig till Putikens Facebooksida så pågår det en liten tävling där just nu. Jag har hittat på den själv. Tävlingen alltså. Den handlar inte helt oväntat om "Skogsporr". Man kan vinna en riktig chillarmössa från Noname. Med den på huvudet släpper man lätt tankar på gubbvader och andra vardagsbekymmer. Okej, inte lätt kanske men lite grann. Men den här mössan och en flaska whiskey. Då jävlar släpper allt. Vill man inte chilla kan den även funka som accessoar till bandyportföljen för er som är roade av den kylslagna sporten. Eller i pulkabacken med Miniknatare. Eller så ger man bort den till någon som har ett stort huvud. Nåja. Fråga inte mig. Jag har aldrig haft några vettiga ideér.
 

Kontroll 138 borde sitta här någonstans

 

 

Välkommen till dekadens

 
Fru AspLövet är borta på jobbmässa hela helgen.
Jag äter rester från fredagsmyset till middag.
Miniknatarna sover.
Jag har sendragstendenser i benen efter dagens Älgdrev.
En nyöppnad 10-årig Talisker står framför mig.
Jag sitter naken framför datorn.

Det här kan alltså sluta hur som helst ikväll.
 

Hittat i Älgdrevsskogen

 

[Från Wikipedia]

Kolryss: Kolryss var en hög korg, som gjordes av flätade spjälor av ene. Den största varianten rymde cirka 40 hektoliter. ”Ryssen” placerades på en kolsläde (flak på två kälkar efter varann länkade med en kätting) och lastades med träkol som hämtades från milorna, så fort vinterföret tillät, för att fraktas till hyttor och järnbruk, eller till järnvägsstationen för vidare transport. Kolen lastades, ”fatades” i ryssen från den släckta milan. ”Fatet”, som var flätat av ene liksom ryssen, fylldes på från milan med en kratta (harkan).

Ryssens storlek anpassades efter hästens styrka. Om hästen var riktigt stor och stark kunde till och med en extra, mindre ryss hakas på släp. Hästföraren satt längst fram på ryssen och stödde fötterna mot frammedarna.

Materialet i kolryssen förklaras av att den skulle vara såväl stark som lätt. Den var fastsatt på släden på så sätt att den gick att tippa för hand, när transporten nått fram.
 

Bilder från Älgdrevsskogen

 

 

Fel på förberedelserna?

 
På Älgdrevet så väggade jag efter ca 7 km. Det blev mer gubbfylla än gubblufs den sista biten. Konstigt att jag råkade ut för detta. Jag som bara lufsade och dessutom hade vilat i två månader inför denna tävling. Jag måste helt klart titta på ett annat säsongsupplägg inför nästa års Älgdrev. Kanske måste jag vila ännu mer. Och dricka mer whiskey. Och jobba mer. Mer av allt som inte bryter ner kroppen.
 

Negativt om Älgdrevet

 
Några petitesser.

Vädret:
+20 grader och solsken. Så långt man kan komma från Älgdrevsväder. Besvikelse.

Terränglådan:
Fantastisk terräng men det stora sjoket med tallmo som skar rätt genom kartan och det lite mindre intressanta västra området gjorde att det inte kändes som klassisk Älgdrevsskog. Ytterst lite besviken dock.

Karta/Bana:
Gubbbklagan. 1:15000. Helvete. Hade jag inte haft mina läsglasögon hade jag inte hittat runt. Framförallt partiet K3-K10 var jäkligt svårläst. Långsträckan till K13 var transport. Svaret på denna beklagan blir från mitt eget håll. Spring rätt klass gubbjävel.

Bortsett från ovan var allt helt jävla perfekt. Kudos till alla arrangörer & initiativtagare!
 

Älgdrevet 2011

Vissa dagar är tyngre än dom flesta andra

 

 

Ibland behövs det inte så mycket extra

 
Eter att ha varit ute på dom flesta hösttävlingarna i regionen får jag ofta frågan, av mig själv, om det var något som stuckit ut från alla dessa slentriantävlingar som rullar på i samma gamla hjulspår sedan Kompassrosens dagar. Eftersom jag mestadels står bakom ett plywoodbord och säljer pannband så kan jag inte uttala mig om varken terräng eller banor men det är faktist en liten händelse som gav guldkant till AspLövets höstliv.

På en av tävlingarna hittade jag Laxmackor i markan. Laxmackor med Hovmästarsås märk väl. Det föll en tår på mina kinder samtidigt som jag åt tre stycken. Alla sega ostfrallor, torra vetebullar och okokta korvar man tryckt i sig genom åren förträngdes för all framtid.

Nu undrar säkert alla vilken klubb som bjöd på dessa läckerheter. Det tänker inte jag berätta. Det är som med kantarellgömmor. Vissa saker vill man ha i fred. Inte för att jag plockar svamp men typ nåt sånt.

Mycket träning på lite tid

 
Nu har jag vilat i 42 dagar. Det kan man tycka vad man vill om men alla goda träningsfilosofer gillar ordet "kontinuitet" så där har jag i alla fall inte fuskat. Hursomhelst har jag hamnat lite i tidsnöd. Om bara 6 dagar skall jag försöka delta på ett evenemang där kanske inte resultatet för min del är det väsentliga men gubblufset måste ju ändå genomföras.

Därför har jag en plan.
Jag komprimerar mitt träningsår till 6 dagar.

Söndag:
Grundträningsperiod där långa lugna pass skall ge en stabil konditionsgrund att stå på. Just därför följde jag tv-sändningen och gps-trackingen från långdistansen på världscupen från Liberec idag. Det blev ett rejält 4 timmars pass för min del. Nöjd.

Måndag:
Vila. Det är lätt att bli övertränad under grundträningsperioden så jag gör det säkert för mig själv.

Tisdag:
Nu är det dags att få upp farten i benen. Avsiktligt kommer jag komma lite sent till pendeltåget på morgonen så att jag måste springa dom sista hundra metrarna. Jag avstår detta pass på hemvägen för att inte väcka dom gubbvader som sover.

Onsdag:
Ingen träning utan fokus ligger på kost. Byter ut coca-colan mot ett glas vatten och äter desutom en grönsak. Kors i taket.

Torsdag:
Lätt till mycket lätt träning för att hålla benen fräscha men inte helt stela. Lätt till mycket lätt träning innebär för min del att jag blundar och tänker på träning. Men jag måste vara försiktig så jag inte vandrar iväg med tankarna till någon klassisk långdistans. Farligt.

Fredag:
Kolhydratuppladdning och materialvård. Tar en extra portion på den asiatiska lunchbuffen och börjar sen gräva bland mina träningskläder. Problemet är att jag inte tävlar och tränar i den mängd jag fyller på med nya träningskläder. Jag skulle behöva en walk-in-closet.

Svårare än så är det väl inte.

Förstår inte varför inte fler gör så här.
 

Vadå inte idag?

 
Problemet med att jobba alla dagar som finns under en längre tid är att när man väl har en dag ledig så har man glömt stänga av larmet på klockan. Således går man upp med mörkret, klär på sig, borstar sina nedslitna tänder och börjar sen gå mot bilen som man skall ta någonstans varsomhelst dit där man brukar vara. Halvvägs till bilen kommer man så på att man inte alls bör åka dit där man brukar vara. Motgång. Om någon såg en ryggkrökt man stå stilla en längre stund i morgondiset på Fläskberget kan det ha varit AspLövet.

Sann historia.

Så nu får jag sitta och vänta på det jag egentligen skulle göra idag. Fast senare.
 

Sen vaknar jag.

 
Vissa dagar nätter känns livet som en platt berg och dalbana. Jag är på väg någonstans. Dit ska jag. Rakt på aldrig fel. Men det blir fel. Jag provar att inte springa rakt på. Far fram som en yster Alberto Tomba i skogen. Det blir fel ändå. Allt är fel.

Sen vaknar jag.

Med barr i nacken.

Hallå... näeee..

 
Efter att ha jobbat 7 dagar i veckan sedan tidigt augustital var planen idag att äntligen få ta en karatefylla. Banka ner sig själv i minnesluckornas träsk med hjälp av en välfylld whiskeyflaska. Om någon i tidernas räknevarv varit förtjänt av detta just nu så vore det jag. Men tydligen har jag ansvarsuppdrag även imorgon. Bitti. Långt innan klockan ringer. Så jag sjunker ner i min kundvagn igen. Gråter. Fast tårarna är torra som en sommarsvensk tallhed. Hulkar. Torrt.
 

Försvunnen

 
AspLövet har försvunnit.

Sågs senast sittandes i en kundvagn utanför Systembolaget.

On ni ser honom håll er på avstånd.

Han tros inte vilja ha någon kontakt med omvärlden just nu.