Jag erkänner mig besegrad

 
Nu lägger jag ner. Min kropp och vinterföre är inte kompatibelt. Jag bryts ner cell för cell och börjar allt mer likna en oformlig klump som snörvlar och har sig. En Jabba the Hut. Blir inte frisk. Fryser. Våndas. Fryser lite till. Orkar inte. Minns inte hur det är att vara frisk. Längtar inte ens till våren längre. Jag lägger ner. Har jag tur så kommer jag aldrig tillbaka.
 

Supportgrupp

 
Så du gillar inte heller vintern?
Varför har du inte sagt det?
Det finns en supportgrupp för just sånt.
Den kallas "ALLA" och vi ses alltid på närmaste pub.
 

AspLövets ett i topp lista

 
Saker jag aldrig någonsin kommer skaffa (en gång till) så länge jag inte bor där det existerar ett extremt-varmt-året-runt-klimat.

1. - En hund.

Snart dags att barmhärtighetsavliva fanskapet så det blir ett slut på dom här bistra kvällspromenaderna.

Lägg din röst i kommentarerna om det är AspLövet eller Birro som får sprutan.
 

Tillbaks på ruta 1

 
Jag har fått ett bakslag på knäna. Trots vila. Underliga äro AspLövets knän. Fast jag vet vad som hänt. När jag placerade ut vätskan på gårdagens långdistansträning så ställde jag till det. Det var så mycket lössnö där vätskan skulle stå, mitt ute i skogen, så jag var snäll och skrapade/sparkade bort ett halvstort område med snö så att löparna skulle få barmark att pusta ut på. Det skrap/vridmomentet gillade inte mitt högerknä. Så bräcklig är jag tydligen. Pudersnö - AspLövet 1-0.
 

Har någon sett min hyttnyckel?

 
Vilken fantastisk vinterdag det har varit. Ett par minusgrader, strålande solsken och ett massivt snötäcke som gnistrade i ansiktet på dom som orkade ut. Själv drog jag ner gardinerna. Orkar inte med mer vinter nu. Tålamodet är slut. Har spelat tv-spel och mumlat obekvämligheter för mig själv. Tog ett varmt bad och drack öl ur 33cl burk. Lite Jukolavibbar. Låtsades att jag satt i en Finsk bastu tätt intill folk som hade kramp i vader och spottade blod av trötthet. Det viskades om bommar och hjältelopp. När jag öppnade ögonen var ölen slut och ingen schampo fanns att tillgå. Tyvärr var jag inte i hytt 5256. Ute var det fortfarande vinter.
 

Finklädd

 
Man börjar varva upp inför Slaget om Siljan.

Ett arrangemang som ingen vill ha

 
Idag arrangerade jag en lördagsträning för en handfull sörjande och ett fint vinterväder. Mycket jobb för lite. Kanske var det dom senaste dagarnas 30-40 cm nysnö som skrämde bort folk. Eller så var det jag. Svaret på den frågan vill jag inte veta.

I brist på tidsfördriv så röjde jag i klubbens materialförråd. Jag slängde 30-40 skärmar. Säg inte det till någon bara. Det finns så många tvångssamlare som kan ta illa vid sig.

När jag kom hem öppnade jag en öl.

En folköl.

Det är en sån dag.

Ett gott dagsverk?

 
Idag har jag varit duglig. Nästan hela tiden. Känns det som i alla fall. Jag byggde en snöpil utanför Putiken för att locka in spontankunder. Ingen har dock nappat. Förutom det har jag inte gjort någonting alls faktist. Med andra ord har jag tappat bort ett o. O som i orientering. Så symptomatiskt. Oduglig var alltså ordet som skulle in på CV´n.

 

Partilös

 
Förövrigt skulle jag garanterat rösta på det parti som genomför längre kvällar och mindra whiskeyflaskor. På det sättet skulle jag inte behöva gå och lägga mig så jäkla sent var och var kväll.

Men nu är i alla fall snart flaskan slut.

Kvällen däremot kommer väl tillbaks imorgon får jag hoppas.
 

Jag gillar all sport

Jag säljer ut mina tjänster

 
Jag funderar på om jag inte kanske skulle bli personlig tränare. Jag menar. Vem vill inte ha världens bästa orienterare som tränare och mentor? Men jag kommer ju inte jobba gratis. Min tanke är att man kan köpa olika paket beroende på hur mycket man har råd med.

100 SEK
Jag skickar en klapp på axeln. Via sms.

1000 SEK
Jag skriver ett upplyftande förmaningstal med bifogad idolbild på mig som köparen kan sätta upp på väggen hemma. (vill man ha en nakenbild kostar det 5000 SEK)

10.000 SEK
Jag ringer upp min adept varje dag under ett år och skriker, "DAGS ATT TRÄNA YNKRYGG!"

100.000 SEK
Jag gör hembesök en gång i veckan och berättar anekdoter från min karriär samtidigt som jag dricker whiskey och beklagar mig över dagens atleter. Allt för att bryta ner någon som jag kan bygga upp. Om jag inte blir för full förstås.

1.000.000 SEK
Jag flyttar in hos min "köpare". Jag förväntar mig fullsevice vad gäller mat och sex men i gengäld kommer jag avslöja alla mina hemligheter. Det finns inga genvägar till den perfekta orienteraren. "Köparen" kommer bli så trött på mig att han med glädje kommer vilja träna 5 timmar om dagen bara för att slippa se mig.


Låt budgivningen börja....
 

Inte att leka med

 
När man var yngre fick man ofta höra att segdragna förkylningar inte var något att leka med. Nu när jag är äldre har jag insett att leka är det sista jag är intresserad av så någon större risk borde inte föreligga om jag går ut och tränar. Så då gjorde jag det. Trots förkylning. Hängde ut några snitslar till den kommande lördagsträningen. Jag hade en monsterlampa på huvudet. Det tog emot. Min halogenlamp verkar nämligen ha gått i pension. Jag ska ha en andaktig minnesstund för den någon kväll och elda upp den i grillen.
 

Det svenska lappsyndromet sprider sig

Skaren höll inte

 
Fortfarande sjuk. Krafterna tryter vilket gjorde dagens 90 minuter i skogen extra jobbiga. Jag satte ut snitslar till nästa helgs träning som jag är ansvarig för. Birro tittade förbryllat på mig där jag vinglade fram på skaren som inte höll för min tjocka kropp. Det var inte så roligt. Men mest funderade jag på den där kommentaren jag fick häromdagen. "Skaffa dig ett liv". Det måste ju betyda att jag inte har något liv. Vilket jag kan köpa men då dyker genast en följdfråga upp. Vad är kriterierna för att ha ett liv? Familj och jobb verkar inte räcka. Kanske måste man tycka som alla andra? Ha radhus? Husvagn? Dricka lådvin? Titta på "På spåret"? Vara lite mainstream sådär. Jag vet inte. Det verkar jävla svårt att ha ett liv. Kanske bättre att vara livlös. Det kan jag stå ut med.
 

Skaffa dig ett liv

 
Förvrigt ska jag försöka gå ut och skaffa mig ett liv.

Det har dykt upp en röst inne i mitt huvud som väsande lägger bombmattor på det mantrat.

skaffa dig ett liv...

skaffa dig ett liv...

skaffa dig ett liv...

skaffa dig ett liv...


Jag vet dock inte om jag ska ta med mig familjen på den här odyssén eller om rösten vill att jag ska vara ensam på färden.

Jag behöver tydligare instruktioner.
 

Det sjukare bara rullar vidare....

 
Det ser ut som jag rullar igenom mitt sämsta 5-dagars någonsin.

Måndag - Katastrofsjuk
Tisdag - Katastrofsjuk
Onsdag - Lite bättre men ändå medioker
Torsdag - Bakslag på väg mot katastrofsjuk

Imorgon fredag. Jag ska bara ut och försöka överleva. Någon 6:e etapp står inte på schemat. Jag är till fullo sveriges ömkligaste man.

Allt är som vanligt med andra ord.
 

Jag lider

 
Nu är slutet nära. Har dragit på mig en förkylning som tagen ur en Norénpjäs. Jag snyter alienlik sörja ur hjärnbalken och har feber på det. Nu låter jag lite så där manligt pjåkig kanske men ovanpå förkylningen har jag en ihållande magsjuka. Ligger och kvider i magsmärtor. Det finns inte en kroppsöppning som är skonad. Dessutom är jag oduschad och orakad så jag skulle nog inte ens bli insläppt på Frälsningsarmens natthärbärge. Jag tycker synd om mig själv. Jag borde svepa en flaska whiskey för att stänga av men vetskapen att jag då kan vakna i samma sjukdomstillstånd med en baksmälla ovanpå det lockar inte. Så jag lider.
 

AspLövet får sova på soffan

 
Jaha. Så var man utkastad från sitt eget sovrum. Kommer i fortsättningen få sova på soffan i vardagsrummet. Hårda bud. Nu har fru AspLövet inte med saken att göra, vilket hade varit en normal gissning, för hon är nämligen också utkastad. Det får fasiken bli något av dom här Minknatarna när dom växt upp eftersom vi gör såna här uppoffringar. Dom tog vårt sovrum och gjorde om det till ett spelrum. Snart får man väl inte ens låna sina egna tv-spel. Jäkla illbattingar.
 

Vardagskant på helg

 
2010 jobbade jag mycket med att sätta lite lyxkant på min vardag. Inte så 2011. Nu sätter jag vardagsmak på helgerna. Svenssonliv med lyxkant när det borde vara brattkant på något bättre. I alla fall. Idag lördag dricker jag en fantastisk champagne till en middagen som består av Miniknatarnas lunchrester. Uppvärmt i micron. Det smakade fantastiskt.

Lockbeten

 
Om jag för ett kort ögonblick skulle dyka ner i den grunda och inte alltid så attraktiva orienteringsdammen så finns det en sak jag har funderat på den sista tiden. Det har ju rört på sig rätt mycket den här vintern vad gäller löpare som bytt klubbadress. Några klubbar verkar vara mer attraktiva än andra just nu. Min undran är vad som lockar löparna till dessa klubbar. Gemene man vet ju mycket väl att några pengar handlar det inte om i den här mullesporten så det måste vara andra faktorer som spelar in. Min gissning är att det handlar om sex. Är det så att Järla går ut på marknaden och bjuder på gratis nyp med Boström som lockbete medans SNO slår på trumman med en tidlös klassiker som Musen. Lidingö kanske lockar med kollektivgrop i bastun på Bosön. Mums! Nåt lurt är det i alla fall. Vem fan knullar vem egentligen?
 

Fördelar med att vara tjock

 
Jag gör ett försök att kväva ett begynnande sjukdomstillstånd ikväll. Tar ett hett bad och värmer invärtes med en rejäl Laphroaig. Det hjälper nog inte men jag blir ren och full så vem är jag att klaga. Dessutom går det ju inte åt så mycket vatten när jag badar numera. Där har ni fördelen.
 

Dambesök i Putiken

 
Om man tittar på Putiksbesökande damer från utlandet så är Tjeckien överrepresenterade.

Inte alls något fel i det.

Tänkte bara att ni kunde fundera på det.

Jag gör det.
 

AspLövet som prick

 
Påmeldt i H21 dag 2. Fjelløpet (langdistanse) fra Kirkevik i Malangen (NOM 1984)

Man kommer se en väldigt långsam prick röra sig över den fantastiska fjällheden i slutet av juni. Noterbart är att pricken förmodligen är tjockare än man tror. Beskådas alltså bäst på håll. Den långsamma pricken tävlar inte mot någon klocka utan för att se midnattssolen.

Undrar om dom har maxtid i Norge?
 

Ensamhet

 
När jag skulle ta pendeln till Putiken imorse var jag plötsligt helt ensam. Mitt i rusningstrafiken. En inte helt oäven känsla. Det kändes som att springa ett Älgdrev. Långt, hårt och svårt men framförallt ensamt. En bra ensamhet alltså.

Fan! Jag ser bra ut idag

 
När jag vaknade imorse lyste solen på trädtopparna utanför mitt fönster. Ingen snö syntes till så under några lyckliga ögonblick kändes det som sommar utanför. Men den lyckan togs snabbt ur mig. Det hade varit något det. Att få köra [skip] på livets tråkigare delar. Hoppa vintrar. Hoppa vardagar. Hoppa skadeperioder. Det skulle inte bli kvar så mycket men vadå. Hellre korta stunder av lycka än alla dessa jävla transportsträckor. På samma sätt kunde man ha en [repeat] funktion. Kunna reprisera fantastiska stunder. Underbara orienteringslopp. Rökiga whiskeyflaskor. Magiska tv-spel. Eller dom gånger man står framför spegeln och säger högt till sig själv.

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"

[repeat]

- "Fan! Jag ser bra ut idag"


Fast efter 10 gånger kommer man kanske på sig själv.

- "Fan! Nu står jag här och ljuger igen"

Det är nog ingen bra idé trots allt.
 

Disigt

 
Dagens MMC, som mestadels gick i samhället, var en disig upplevelse. Det kändes nästan som solnedgång fast det var förmiddag. Surrealistiskt. I alla fall så sprang jag hela banan. 9,4 km. Det var väl sisär 10 år sen jag var uppe på dom här distanserna. Löpandes. Jag vet inte vad jag ska tro. Om mig själv.

Jag behöver nog dricka lite alkohol på det här.

AspLövet har blivit med fauteuil

 
2011 är året då jag sätter lite lyxkant på bitterheten. Har införskaffat en gamingfåtölj. Den är fantastiskt skön. Den passar sig ypperligt för långdistanser. Jag kan se mig själv somna in i den och vakna på morgonkvisten med lite dregel rinnande längs hakan. Nu behöver jag bara ordna en flask/glashållare för snabb åtkomst till dryck.

Running is like skiing

 
Jag besökte Runners Store idag. Dom hade knuffat bort nästan alla skor och sålde skidor istället. Skidor. På "Runners store". Vart är världen på väg? Det är som att Putiken skulle börja sälja sprintprylar. Tänk: tajta shorts, ankelstrumpor och cerisfärgade linnen. Finns. Inte. På. Världskartan.
 

Vardag

 
Jag tycker förövrigt att vardagarna är överskattade.

Bu för vardagen! Ingen vardag!

Men det är man väl ensam om att tycka. Era lyckliga jävlar.

*diskar, städar, handlar mat, letar efter något jag inte hittar*
 

Slasket blev till is.

 
Ångesten över min cykeltröjsprovning la sig som ett sjok av barr bak i nacken en svettig sommardag. För att skaka av mig olusten gick jag ut och sprang i kvällsmörkret. Det som under dagen varit slask hade runt Fläskberget återgått till is. Hårt underlag.

Under alla rehabår har jag i mina fruktlösa återtågsförsök börjat försiktigt och makligt med förhoppning om att benen sakta ska vänja sig till funktionalitet men det har ändå skitit sig varje gång. Inte så den här gången alltså. Den här gången går jag på direkt med löpning på asfalt där dubbskorna ger hårda stötar rätt upp i bäckenet. Min teori är att eftersom det ändå skiter sig kan dom dåliga nyheterna hellre komma nu än bara lite senare.

Inga dåliga nyheter idag dock men dom kommer.

Dom kommer.
 

Köp litet och lägg på lager

 
Jag kämpar vidare med mina tröstlösa mål. Som att gå ner i vikt. I höstas köpte jag ett par jeans som var dyra. Men för små. Avsiktligt givetvis eftersom jag ville pressa mig själv att gå ner i vikt. Problemet är att jag drar ut på mina gamla trasig jeans så behovet har ännu inte blivit akut. Men jag sätter flera käppar mellan mina trasig ben. Nu har jag skaffat en cykeltröja. Som är för liten. Kompression i all ära men kasslerkroppen mår psykiskt dåligt att att se sig själv. Min plan är att jag i maj ska kunna ha på mig tröjan utan munkjacka ovanpå. Jeansen får bli ett bonusplagg om jag når dit.

Tills dess.

Helveteskval.

Sverige har blivit kallt.

 
Snö upp till knäna i 90 minuter. Vid ett tillfälle satt jag fast ute på ett gärde med snö upp till magen. Gissningsvis hade jag gått ner mig i ett översnöat dike. Precis bredvid min nersjunkna position gick det skoterkörda skidspår. Det åkte förbi en järdrans massa skidåkare men ingen stannade och frågade om jag behövde hjälp. Sverige har blivit kallt.
 

Sverige har blivit kallt

 
Jag fryser. Sverige har blivit kallt. Men jag kommer överleva den här dagen. Det luktar spolarvätska men jag sitter inte i någon bil. Om man säger så. Ingen risk för frostskador på AspLövet idag alltså.
 

En sen betraktelse

 
När jag tittar ut på terrassen så är månen full. I skarp kontrast till två tomma flaskor som parkerat i terrasslådan. Två tomma gör ingen full. Däremot gör en full tomma löften. Det är där jag står idag.

Putiksefen har misslyckats

 
Förövrigt har Putiksefen bara lyckats sälja 4 par av dom högst fantastiska och unika Inov8 X-talon 240 hittills.

Som jag brukar säga när jag är på det humöret.

Ni kan dra åt helvete!!

Jag tar dom själv. Kom inte till mig och tigg den här skon sen bara.
 

Dödsryckningar. Tryck på larmknappen vid behov.

 
Eftersom jag inte fick några större bakslag efter söndagens lätta löppass så provade jag ikväll igen. Som vilken mesmotionär som helst rörde jag mig på gångvägar som efter dagens snöfall var moddiga och sliriga. Det gick sakta idag också. Varför jag överhuvudtaget ens försöker komma tillbaka är oförklarligt. Nu har man ju hamnat i karriärens bakvatten och borde bara ligga ner och bida sin tid. Bakvattnet som i H45. Varken hakkapelitta eller malet. När man hamnar i H35 & H40 finns ju fortfarande en känsla av att tillhöra drevet som kan utföra stordåd men sen. H45. Bara en sorts trötthetens långvård innan man blir gubbe på riktigt. Tomheten mellan liv och ålderdom. H45. Klassen som är vänthallen till slutet. Ikväll är jag värd en whiskey. Om man nu får unna sig sånt på långvården.
 

Barndomsdrömmar

 
Man har väl alltid närt en dröm att få bli en Ninja vad det lider.

.... eller bankrånare.
 

Industrispionage med Putiksefen

 

 

Den brända jordens taktik

 
Jag fick ett ifrågasättande från Den Där Djefla Mannen. Han undrade varför jag sprang med Retrohalogen och inte skaffat en lampa som kunde, "Smälta berghällar och sätta furor i ljusan låga". Det hade varit något det. Men det behövs ingen monsterlampa för bara farten som jag sätter upp, när jag är på det humöret, är nog för att sätta marken i brand. Man kan säga att jag begagnar mig av "Den brända jordens taktik" när det kommer till löpning.

Detta kan man tydligt se på den här bilden som togs ikväll när jag statuerade exempel. Det blir bara ett svart stråk kvar i mina bakhasor. Om någon undrar över den blåa ljuslågan som sveper fram i takt med lampskenet så är det AspLövets whiskeyångande andedräkt. Man kan få en gratis fylla om man ligger tätt i min rygg. Problemet är bara att det klarar ingen av. (Och nej. Bilden är inte manipulerad)

Det var isigt under mina fötter.

 
Idag sprang jag för första gången sedan jag minns inte när. 43 minuter. Jag fick en blånagel. Jag väntar på mersmaken. Den verkar komma retroaktivt. Imogon kanske?
 

Man är aldrig bättre än sitt sämre

 
Jag satt och mös lite tillsammans med lördagsölen.

- "Du och jag Nils Oscar"

- "Du och jag AspLövet"

I alla fall. Jag satt och var nöjd över årets 3:e träningspass redan efter 8 dagar. Bra där. Men sen råkade jag okynnessurfa och blev beklämd över min egen löjeväckande uppenbarelse. Det finns ju dom som har all rätt i världen att njuta av lördagsöl och vara nöjd över sig själv visar det sig. Jävla Svetto. 365 träningsdagar i rad. Jag lägger mig platt ner. Jag vill också. Men såna AspLövsdrömmar gör dom inte ens i Hollywood. Jag ska sluta med internet och bli en asket placerad i någon obetydlig tvåstrecksmosse.
 

Fågel, fisk eller mittemellan

 
Så här glad var jag i slutet på dagens träningspass. Se mitt vackra leende som matchas i skönhet av den slocknande halogenlampan. Det kan vara svårt att förstå min glädje då jag är en extrem vinterhatare men vid detta tillfälle hade snöfallet bytts ut mot regn. Det finns hopp för 2011. Annars hade man ju börjat ana att slutet är nära med tanke på att både fågel och fisk världen över tar kollektivt självmord. Jag misstänkte att det var dags för mittemellen snart. Men regn. Detta kan vara vändningen. Eller falsk alarm. Vi får se imorgon.

Snön är fri!

 
Idag körde jag ett pass med snöskorna. Det var nydragna skidspår ute på gärdena så jag sprang i dom. Sen kom det några skidåkare och skrek åt mig att inte springa i skidspåren men jag bara skrattade och skrek tillbaka!

JAG HAR JU SKIDOR PÅ MIG FÖR FAN! BARA LITE KORTARE OCH TJOCKARE ÄN ERA!! SNÖN ÄR FRI!

Näeee.. Det kanske jag inte skrek. Jag var faktist helt tyst. Det kom nämligen inga skidåkare. Inte en enda. Jag tror att den här skidboomen det pratas om bara är en myt. Dessutom sprang/gick jag bredvid skidspåren. Jag var rätt snäll där ute. Och ensam.

Snöskoattack

 
Idag sänkte jag timpriset på snöskorna som inköptes förra vintern. Tyvärr är det för lös snö så på gärden och i gles skog där det är mycket snö sjunker man rätt igenom. Jag hittade dock lite stigar som funkade bra och som avslutning stötte jag på skoterspår, gömda under dom senaste dagarna snö, som var fantastiska att attackera på. Det var till och med så att jag sprang lite. Eller sprang och sprang. Jag höjde frekvensen på armföringen så att det på håll skulle se ut som att jag sprang. Omgivningsdupering helt enkelt. Nu var det ingen annan ute men man vill ju vara på den säkra sidan. Jag blev inte så trött. Förmodligen är jag väldigt bra tränad. Förmodligen.
 

Träning eller inte träning?

 
Jag tror det blev så att jag svek mig själv ikväll. Jag är dock inte helt säker för den där känslan av att svika sig själv är något jag lever med varje dag. Sveken går liksom in i varandra.
 

Dag 4

 
I min imaginära loggbok skriver jag den här dagen:

Vaknade i en av Miniknatarnas sängar. Oväntat. I min egen säng hittade jag bägge Miniknatarna. På något sätt har vi gjort ett sängbyte under natten. Jag minns inget av den rockaden. Det skrämmer mig lite. När jag åkte in till Putiken mötte jag en partiell solförmörkelse. Fast jag såg den inte för solen lyste i mina ögon. Till lunch åt jag. Jag var hungrig. Sen blev det eftermiddag.

Varannandagsprincipen

 
Jag kör varannandagsprincipen 2011. Träna ena dagen. Vila och ladda den andra. Idag. Vila. Den dagen som följer på den första (Läs: andra) som var träning alltså. Igår. Träning. Idag. Vila och kolhydratuppladdning. Whiskey och pannkakor. Pannkaka och whiskey är väl kolhydrater? Känns bra i alla fall. Jag sockrar min pannkaka och sveper whiskey. Småkronorna förlorar på straffar i hockey och jag orkar inte bli ledsen. Har oviktigare saker att bli ledsen över. Äter mera pannkaka. Dricker lite mer whiskey. Men bara lite. Det är ju en träningsdag imorgon också. Om jag nu inte sviker mig själv. Som jag brukar göra.

H45:an

 
Inledde min H45-karrär med att redan på dag 2 träna. Initialt ser jag fin ut och i den här takten kommer jag ha uppemot 180 träningsdagar innan året är slut. Det ska väl inte vara så svårt. AspLövet kommer vara säsongens bäst tränade attackpromenerare vad det lider. Passet bedrevs mestadels ute på en åker där 50 cm snö stod för motståndet. Jag känner mig inte som en H45. Än. Idag.
 

Til topps, bestelövet!

 
Jag säger då det. 2011 ser redan ut att bli bättre än 2010. Och då har jag inte gjort mer än bokat en flygresa. Det är rätt långt att åka för att bara mespromenera i skogen. Jag kanske borde söka hjälp. Fast det verkar gå att få hjälp på plats.
 

Vi måste sluta öppna flaskor varje kväll

 
Min plan. Genialisk. Patetisk. Allt beror på vilken skor man har på sig. I alla fall. Jag krökar skiten ur 2010. Lämnar ett tomt glas bakom mig och hoppas på något nytt. Just nu. Tömmer alla flaskor jag får tag på. 2011. Ett nytt AspLöv. Lite grönare. Lite mer minnesvärt. Mindre minneslucka. Mindre kasslerkropp. Mindre bitter. Kan man hoppas. Eller tro. Jag ska bara göra saker jag tycker är roligt. Mindre självömkan. Mera egoslickande. Mindre dammsugning. Mera damsugning. Mindre attackpromenad. Mera attackpromenad. Ehh? En till tack. Av vad spelar ingen roll. Jag är på väg. Rakt på är aldrig fel. 2011. Nästa år ska jag fokusera på det som ger lite tillbaka. 2011. Håll till höger för jag är fan på väg.
 

Kisslukt

 
Kommer ni ihåg när man var liten och käkade Kalaspuffar. Sen när man kissade så luktade det Kalaspuffar. Fantastiskt. Jag kom och tänka på det idag när jag kissade och märkte att det inte luktade whiskey. Det var tråkigt. Man kan tydligen inte få allt.
 

Nu ser vi [kanske] framåt.

 
Ikväll kör jag ett okynnesmix. Blandar rätt bra rock med så smetigt sentimental musik att mina noppiga orienteringsstrumpor rullar ihop sig av obekvämlighet i garderoben. Slänger mig med djävulstecken i fingrarna samtidigt som jag snörvlar till tonerna av ensamhetens melodier. Långdistans blandas med slentrianlopp på elljusspår jag sprungit förr. Och mitt i allt. Stenhård fokusering. OK. Måttlig fokusering. Tänker på träning. Minns Rånässtafetter. Minns ett jävla lopp runt Bolleberget. Saknar. Saknar något jag tappat bort. Saknar något jag inte minns. Det är inte logiskt. Jag fattar ingenting. Men mitt i allt. Ett streck. Ett streck över det här jävligt misslyckade året.

Det kan fan inte bli sämre än så här.

2011

Alla som röstar på att det blir AspLövets år räcker upp en hand!

En inte helt oäven känsla. Om än oväntad.

 
Jag börjar förnimma känslan av ett litet träningssug någonstans i kroppen. Oklart var i kroppen. En inte helt oäven känsla. Om än oväntad. Jag ska smaka lite på den och se om det möjligen går över. Känner jag mig själv rätt så gör den det. Gud bevare om jag nu plötsligt måste börja röra på mig igen. Det kommer jag aldrig att överleva.
 

Julsällskap

En svensk världsmästare

 
AspLövet har uppesittarnatt. Jag önskar mig saker. Och nödrimmar. Väntar på en tomte som inte har någon skorsten att krypa ner i. Kanske kommer julklapparna med bud. Eller ett sms-avi. Hämtas ut på närmaste bensinmack. Eller bensinmack och bensinmack. Det är väl mer korvkiosker än bensinmackar numera. Men ändå. Jag är inte egoistisk. Jag önskar mig en svensk världsmästare på en klassisk långdistans. Ingen bok alltså. Inte heller en skjorta eller en Ipad. En svensk världsmästare på en distans som inte innefattar husrundningar och varvningskontroller. Det kanske är för mycket begärt. Girigheten lyser i mina ögon och inte har jag varit snäll heller.

I väntan på min världsmästare så tar jag en klassiker i repris. Men inte sockerbitar den här gången utan Julskum. Man vill ju ligga i synk med säsongen. Även om man är en bluff.

Överlevnadsguide till julen

Weeeeeeeeeee!!

 
För Fasiken!

Stoppa undan julhetsen! Vi ställer in julen och motar tomten i dörren. Släng ut granen, spotta ut julskinkan ur mungiporna och ploga upp infarterna mot Putiken. Lämna barn och gravida till sitt eget öde och sikta in er mot bättre breddgrader [Lat N 59° 19′ 47″ Lon E 18° 2′ 56″].

Nu är den här!

Putiksefens favoritsko har i en ytterst begränsad upplaga landat i putiken. Det satt hårt inne att få tag på denna skönhet, som inte finns eller kommer att finnas i Sverige, men som en överexalterad blodigel som fått korn på en blödarsjuk alkoholist i ett dike så nötte jag ner Inov8 och fick hem en batch med skor. Det blir dom här. Inget mer alltså.

Jag är som ett barn på julafton. Om vi nu inte hade ställt in julen förstås. Jag är som en alkoholist inlåst på systembolaget en nyårshelg. Jag är som en porrmissbrukare på en 100Mbit-lina. Jag är som en riktig orienterare för alltid utvisad till Norra Lunsen. Jag är som en sprintorienterare inlåst i... näee... fan! Nu blev det fel. I alla fall. Jag är glad helt enkelt.

Ska ni bli en av dom 20 i Sverige som får äran att äga denna klenod får ni sätta fart och slita dom ur mina händer.

Jag släpper dom inte frivilligt.

HÖR NI DET!!

Det är slitigt att vara Putiksef

Inget kan bli som förr

 
Jag påminner mig själv ibland. Om vem jag en gång var. Vad jag trodde på. Drömde om. Strävade efter. Nu. Ingenting. Jag minns knappt hur känslan är. Känslan att springa så hårt man bara kan. Hårt. Genom skogen. Lätta steg. Kartkontakt. En liten justering. Och där. En orange-vit skärm. Stämpla. Ett snabbt beslut. Sen vidare. Det var länge sen. Ibland. Som idag med lite lätt intoxinering så förnimmer jag känslan igen. Men ändå inte. Allt är bara en falsk förhoppning om att allt ska bli som förr.

Inget kan bli som förr.

[IF Minkens tävling 1982]

ST-5

Mutklappar

 
HURRA! Putiksefen har fått ett paket. Ivrig som en osnuten femåring slet jag upp paketet utan tanke på att vänta in någon tomte. I paketet låg det mutor fina saker som jag inte har förtjänat. Eftersom jag slutat önska mig en hel kropp så får det väl det duga med såna här saker. Putiksefen är glad idag.

Gatukonst

 
Jag fick en schysst PR-idé för Putiken när jag var på utlandseskapad häromveckan. Jag stötte där på en butik som hade bombat sönder gatan utanför sin entré med lockrop till potentiella kunder. Det här ska jag sno till Putiken. Men inte bara utanför entrén utan med början vid Centralstationen och sen hela vägen via dom 116 fördömda trappstegen fram till Putiken. 500 meter med klisterlappar där Putiksefen i text skriker utan halvsanningar uppblandat med rena lögner.

Om nu bara den här jävla vintern kunde försvinna så ska jag smyga ut någon natt och börja klistra.

88:an

 
20-40 cm snö och -4 grader. Inte något AspLövsväder direkt. Jag tog mig ändå ut för att köra en MMC-bana. Sket i kartan idag utan memorerade in kontrollerna och körde kartminnes. Det är fördelen nackdelen med att träna på hemmaplan. Man hittar lite för bra. Hursomhelst så piskade den snödränkta vinden mig i ansiktet och i snön var det mer slira än attack. Som en piska i ansiktet alltså.

K'tsh! "AJ!"
K'tsh! "Aooouu!"
k'tsh! "Oooouhh.."
k'tsh! "Mmmmm.."
k'tsh! "Mera! Mera!


Banan var 7,1 km och när jag kom i mål hade jag varit ute i 88 minuter. WOW! Precis som glassen. Kul va! Eller kanske inte... Näee... Man är fan tragiskt tråkig.

Kånken. Allvarligt.

 
Imorse såg jag en riktigt brattig PR/IT-snubbe på pendeln. Han hade en svindyr vinterrock, trendig halsduk, skjorta, slips, kostymbyxor och trendiga skinnskor av fetare märke. Han flashade dessutom sin dyra klocka genom att upprepat sträcka ut armen och sakta vrida tillbaka den för att se hur mycket klockan var. En riktig snajdig snubbe alltså. Men. Till det mönstrade han en ryggsäck. En "Kånken". Vad fan!? Jag vet att den är trendig bland Hipsters numera men den var inte sexig på 70-talet och den är inte sexig idag heller. Han borde mycket hellre haft en Neongrön Camelbak med Latte i vätskeblåsan (eller varför inte Irish Coffe). Det hade varit stil det.
 

Favoritkund

 
Putiken hade just en kund på besök. Ingen ynkrygg alltså. Precis som kunden kliver in ringer hans telefon och han svarar.

- "Hej! Vart jag är? I min favoritbutik näst efter Systembolaget"

Det är min typ av kunder det.

Det stockade sig i halsen på mig av glädje när jag skulle prata med honom.
 

Snöskyffel önskas

 
Idag tog Putiksefen en lunchpromenad. I snöstorm och allt. Ni förstår vad han gör för sina kunder. Som i och för sig verkar var ynkryggar för inte fan har det varit många besök idag. Nåja. Putiksefen var tvungen att hitta en snöskyffel. Putiken börjar snöa igen. Det blev ett fruktlöst traskande. På Clas Ohlson skrattade dom åt mig. Dom tog slut i November sa dom och log elakt. Direkt på det elaka leendet föreslog dom barnspadar på BR Leksaker intill. Jävla Insjöbor. När jag kom tillbaka till Putiken hade det börjat mörkna. Jag tände några extra monsterlampor på demohyllan som tröst.
 

En dag som inte alls var lika kall som den här

 
1982 sprang jag O-ringen i Norrbotten. Ett spensligt AspLöv blev magsjuk efter första etappen och spydde sen hela natten som en 16-åring överförfriskad på Kir. Trots detta vägrade AspLövet ge upp. När han sakta strosade mot starten den andra dagen fällde AspLövets mor tårar av oro. Ute på banan vacklade han runt som en bulimiker på 6:e etappen. Men han kom tillbaka. AspLövet gör oftast det. Till sitt eget förtret.

Självmordsbombare

 
Det här med självmordsbombare är ju kanske inte så trevligt sett ur ett religionfanatiskt perspektiv där man straffar folk som inte gjort fel, men tanken i sig med självmordsbombare är ju rätt OK. Om man nu tar en regel/lag som gäller "alla". Oavsett vad man tror på eller vilken färg på kalsongerna man har så borde man kunna nyttja dom här figurerna som är kåta på att få träffa ett gäng oskulder i förtid.

Ta bara hängningsregeln inom orienteringssporten. Om IOF skulle ta ett beslut att hängning inte ska vara tillåtet så har vi en chans att direktstraffa hängare. På tävlingar kan man då placera ut självmordsbombare bakom lämplig gran i närheten av kontrollerna och om det dyker upp en klunga som uppenbart samverkar, på ett eller annat sätt, så är det bara för självmordsbombaren att springa in i ledet och trycka på knappen eller vad det nu är för utlösningsmekanism man har. KABOOM! Problemet löst. Nu ryker kanske den löpare som låg först och orienterade också men efter ett tag så kommer hängningsproblemet vara borta så dom som ryker av den anledningen kan få ett gäng oskulder som plåster på såren.

Det kan ju dock vara så att IOF får svårt att ragga självmordsbombare. Dom här fanatiska religionsbombarna kanske fullständigt skiter i IOF. Då har vi ett problem. Ta svenskarna som ett exempel. Där lär vi aldrig få tag på självmordsbombare för dom ska till IKEA och har bara tid med sina egna lopp, gärna i närmiljö, på helgerna. Man kan ju iofs alltid köpa självmordsbombare i något u-land med löfte om pengar till dom närmast anhöriga. Kanske inte moraliskt rätt. Men Hallå! Välkommen till 2000-talet.

Som alternativ 2, om det skiter sig med självmordsbombsspåret, skulle man kunna gömma bleka halvfeta män i övre medelåldern i skogen [Tänk: En naken AspLövet enbart iförd ett par dubbskor]. När det dyker upp en klunga så springer den här nakna mannen in i gruppen och börjar gnugga sig mot löparna. Då kommer ingen våga stanna upp för att stämpla eller för den delen ligga i grupp. Avskräckning genom sexuellt obehag. Dessutom kommer ingen till fysisk skada. Bra va?

Jag kan ställa upp.
 

Sallad

 
Man borde leva nyttigare. Äta mer sallad. Ja. Det är väl det enda jag borde äta mer av. Transfetter är jag full av. Alkohol och coca-cola har jag redan prickat av på kostcirkeln men sallad. Där fuskas det. Ja. Det är väl det enda jag har tänkt på idag faktist. Tragiskt.
 

Jag är en idiot. En trött idiot.

 
Man börjar bli gammal. Hade en vision om att köra en 4:e kväll/natt i rad med tv-spel och lite finsmuttande på en whiskey. Som verkar dunsta bort i flaskan. Men. Jag är trött. Skippar tv-spelandet och smuttar mig nog till sömns istället. Den enda frågan är om jag ska öppna en ny flaska eller nöja mig med att ha tömt den jag just tömt. Vilket fall som helst kommer jag somna. I väntan på den eviga sömnen sitter jag i soffan. Lite halvtransparent så där. Ena sekunden finns jag medans i nästa så är jag bara ett bleknande minne av mig själv. Ljuset sticker i mina ögon. Om jag bara kunde säga till den idiot som springer varv efter varv i soffan med en monsterlampa att lägga av men jag verkar inte lyssna på mig själv. Jag är en idiot. En trött idiot.

Man börjar se sliten ut.

 
Helvete! Det är som att springa "Långa natten" tre nätter i rad. Har efter 12-13 timmar fördelat på tre kvällar/nätter klarat av Uncharted 2 på PS3. Bra där. Det gick åt nästan en hel flaska whiskey desutom. Det är i och för sig ganska lite. Jag småsmuttade bara. Man vill ju hålla fokus på tac2-tummarna. Nåja. Sånt här måste ju härda lika bra som rejäl jävla hårdträning. Om än i en mer nedbrytande form. Snart ska jag i alla fall sova lite. Och dricka mindre alkohol. Vilket år som helst. Tills dess undviker jag att se mig själv i spegeln.

Felsatsning

 
Skit också!

Min köldteori funkade inte. Trots den sena spelnatten med finsmuttande frös jag som en nyrakad kuddknullarhund nersänkt i en isvak nu på morgonen.

Önskas: En sinnessjukt varm vinterjacka

Bytes mot: En halv flaska Bowmore Surf och ett par våtsockor i valfri storlek.
 

Nytt rekord

 
Ikväll blev det till 01:40. Jag är bra fan! Imorgon kommer jag inte känna av helvetesvintern på hela dagen. Om jag ens vaknar.
 

För trött för att känna efter

 
För att slippa möta kylan i det skede av dagen när jag ändå måste ge mig ut så testar jag denna vecka en ny metod. Jag spelar tv-spel till så sent min gamla kropp bara orkar och till den underhållningen smuttar jag på whiskey. Igår blev det en sejour till 01.00 innan jag däckade. Det fungerade bra. Jag var så komatos imorse att jag var i Putiken innan jag visste att jag var på väg dit. Hann inte känna av kylan ett enda dugg. Nya tag ikväll. Med lite tur kommer det snart vara måndag i nästa vecka utan att jag minns något från veckan som gått.
 

Saker man upptäcker utomlands

 
Det var dåligt med allemansrätten i Egypten. Der gjorde nu inget för jag kröp under taggtråden och vad jag gissar så stod det i alla fall inte på skylten att det var ett minfält just där. Eller så lyckades jag missa alla minor.

Ingen vinter om man inte vill.

 
Det här med vintern. Det är rätt kallt va? Jag sitter fastfrusen på ett försenat pendeltåg och glädjs bara åt att stirra ut på ett söndefruset landskap där trafiken på E4:an står helt stilla. Det kan dom ha. I väntan på den totala vinterförnekelsen räknar jag timmarna till 1 maj när vårvärmen är här. Om vi har tur. 3400 timmar blir det. Så där på ett dygn hit eller dit. Om jag nu bara skulle kunna sova bort 30% av tiden, stänga in mig i Putiken 42%, spela tv-spel bakom nerdragna persienner 18%, dricka whiskey och okynnessurfa 13%, stirra in i en värmelampa 9%, bläddra i mina gamla kartpärmar (enbart varma sommartävlingar givetvis) 6%, berätta anekdoter från AspLövets liv för Miniknatarna 3%, äta en bit onödig mat 1%. Och på det. 0,5% träning. Förslagsvis en dag med tö och slask. Då överlever jag vintern. Med lite tur.
 

101 mesiga minuter av mitt liv

 
Försökte ignorera vintern på dagens MMC (långdistansträning) men det var svårt. Min attackpromenad var slirig i snön så det blev inte så mycket som ens kan kallas medioker fart. Efter en dryg timme kom jag på mig själv med att känna mig mesig. Inte mesig på ett gulligt eller nördigt sätt utan mesig på ett riktigt obehagligt sätt. En hemsk känsla. Och något som jag aldrig upplevt förr. Det är alltså så här vanliga orienterare känner sig när dom lufsar runt tänkte jag innan jag gick hem i lika mesigt tempo. Obehagligt var ordet.
 

Vinterjacka blev PS3

 
Idag har jag varit på en fruktlös vinterjacksjakt. Hade planer på att stänga ännu en helvetesvinter ute genom att gömma mig i en gigantisk dunjacka. Det gick åt helvete. Det verkar vara fler män i sämre ålder som tänkt samma tanke. *hytter med frusna nävar* Vart jag än gick var det bara jackor i stl XS och XXL kvar på hyllorna. Allt annat var slutsålt. Jag tröstköpte en PS3 istället. Jag får stänga in mig inomhus istället för i en varm jacka alltså.
 

Jag klagar

 
Jag hade stora förhoppningar på den här träningsveckan okynnessemestern. Räknade med att dra på mig någon ny spännande åkomma. Kanske lite Hepatit. Eller Tuberkulos. Lite Difteri. En skvätt Malaria. I absolut sämsta fall en aggresiv form av turistdiarré. Men det var ingenting som bet på mig. Jag blev inte ens dålig av den inhemska whiskeyn. Och den var ändå så otjänlig att till och med Ryssarna undvek den. Det enda jag fick med mig hem var 10 fultröjor och 4 flaskor finwhiskey. Omvänt antal hade varit roligare. Men vem är jag att klaga. Äsch! Jag klagar väl om jag vill. Det är det enda jag är bra på numera. KlagLövet.
 

Folktomt i AspLövets spår

 
Är det en tillfällighet att det utgick en hajvarning i Egypten samtidigt som AspLövet var där nere?

Jag tror inte det va.

Vart jag än gick försvann massorna likt Röda havet för Moses.

En till jävla tillbakablick

 
Antingen borde dom göra fällborden på flygplanen större eller så borde dom bygga en rejäl jävla ståbar mitt i planet. Man får ju liksom inte plats med grejorna man vill ha utan får ransonera och bara välja det absolut mest akuta när dom kommer med köpevagnen i gången.

Enklast är väl iofs att skita i flyget och pokulera hemma istället.

Billigare dessutom.

En tillbakablick

 
Om jag kvällen före min simtur hade vetat om att pooltemperaturen låg snäppet över 15 grader hade jag druckit upp hela flaskan. Nu nöjde jag mig med halva. När väl morgonen kom och jag gick ner till poolen fick jag hypothermia bara genom att doppa tårna i vattnet. Jag gjorde istället slag i saken och bombade mig själv ner i vattnet så att barn och gravida kvinnor spolades långt in i hotellreceptionen. Nu var det tack och lov inte så många som befann sig i vattnet. Efter 25 minuter i vattnet simmandes i en takt som av betraktare kategoriserades som "extremt långsamt" bröt jag mig loss från iskylan och gick till baren. Ölen var varmare än badvattnet. Men den gick ner. Vilket är mer än man kan säga om min fortsatta relation till poolen.

Träningsläger

 
Det har gått på tomgång en längre tid nu men det blåser nya vindar i AspLövets liv. Varma vindar. Ska åka på träningsläger för första gången sedan tidigt 90-tal. Den gången var jag förmodligen på Äspet-Yngsjökartan och letade gropar. Ungefär samma sak nu. Fast lite mer söderut. Och i folkmun även kallat semester. Nåja. För mig är det ett träningsläger. Synd bara att ena knät krånglar men jag ska köra med en ny taktik har jag tänkt. Bortnötningstaktiken. Allt ont ska nötas bort. Lite simning. Om det inte är för kallt i vattnet förstås. Lite ökenvandring med förhoppning om en riktig sandstorm. Några vakumhopp i väntan på ölen vid baren. Och på det magsjuka som gör att man får springa på toaletten som en krampande skottspole. Intervallträning alltså. Målsättningen är att få ihop 10 pass på den här kommande veckan. Och ovanpå det ett SpontanMakrame. Jag räknar med att vinna. Jag planerar komma tillbaka som en personifierad version av Nygammalt. Lite gammal smolk. Lite nytt tänk. Men framförallt lite folkligare. Fan trot.
 

Inte helt sjuk

 
Jag blir inte helt frisk. Tydligen. Jag tolkar det som att jag inte blivit helt sjuk. Och det är ju bra.

Det var bara det.
 

Svart blingbling

 
Jag har varit på partaj. Partaj? Används det uttrycket fortfarande? Vill minnas att det var utdött redan i mina unga år. Nåja. Partaj var det med ett tema. "Blingbling". Det blingades friskt med glitter och glamour. Själv klädde jag mig i svarta skor, svarta strumpor, svarta kalsonger, svarta byxor, svart t-shirt och till det en svart kavaj. Allt toppat med något svart i blicken. Men jag höll mig till temat med ett diskret tryck på t-shirtens bröstregion. Det är så jag jobbar numera. Små utsvävningar i det svarta. Som en slocknande halogenlampa i kall novembernatt.

När jag kom hem kände jag mig lite suddig i kanten.
 

Idag vann jag.

 
Gick en match mot livet den här morgonen. Vaknade före gryningen och gick upp. Idiotiskt. 0-1. Satte på mig träningskläderna för att ta en attackpromenad. Bra där. 1-1. Det visade sig vara 1 dm snö och minus 5 grader ute. Smärta. 1-2. Försökte blanda upp promenadstegen med lite lättare löpning i sekvenser. Woohoo! 2-2. Men när jag analyserade mitt attackpromenad/löpsteg påminde det mest om en epileptiker på nedåttjack som får ett anfall. Jag struttar fram. Inte snyggt. 2-3. På hemvägen mötte jag en man med grått skägg. Kunde varit jag själv. För att verka lite bättre än min jämlike så bröstade jag upp mig och trippade med lätta och fina steg. Litegrann som i ett "spring-som-en-flicka-marathon". Inte snyggt men vinstgivande. 3-3. När jag kom tillbaka hade jag varit ute i 75 minuter. Inte så tokigt. 4-3. Bara att stänga säcken. Inte. Jag fick bara ihop 8,6 km. Tragiskt. Kvitterat i slutsekunderna. 4-4. Sen hände inte så mycket mer. Övertid frågar ni kanske? Övertiden var som en avslagen lättöl på en regndränkt campingplats i november. Men jag tar det på straffarna tror jag. Sitter i soffan med mina svettiga träningskläder på och smuttar på en Gainomax i väntan på Vinterstudion. Seger.
 

På väg mot ingenstans

Julklappstips

 
Idag är Putiksefen glad. Har lyckats förhandla fram ett parti med Inov8 X-Talon 240 till Putiken trots att den fasats ut av Inov8. Jag satte ner foten och sa som det var. "Putiksefen vill ha X-talon 240. Frågor på det?" Och så blev det. Frågan är bara om jag ska ta alla själv eller sälja några par. Ett alternativ skulle kunna vara att ha dom som julklappstips i Putiken. Sampackat med en flaska whiskey och en svettig ost. Och ett signerat idolkort på AspLövet. I panoramaformat. Annars får han inte plats på bild numera.
 

Bli vän med fienden

 
Jag har varit med och röstat på World Of O vilken som var årets bästa bana.

Jag valde bara sprintbanor bland mina 5 favoriter.

Lite omvänd psykologi liksom. Tanken är att om vi alla börjar propagera för att sprint är framtidens melodi så kommer det om 10 år börja blåsa andra vindar. Förhoppningsvis vindar som blåser till skogs och inte längs med någon nedskräpad park i en stad nära mig. Om 10 år kan vi starta upp en ny undergroundrörelse som om 20 år tagit tillbaka makten inom orienteringsrörelsen. Då är jag H65:a. Lagom för comeback.
 

Test av dom billigaste dyra monsterlamporna

 
Gjorde en Putikstest för att få en ljusbild på alla Ledlampor under 3000 kr. Tog även med några andra som referens.

Det var ju kul.

Om man gillar att frysa fingrarna av sig.

Dagens sanning

 
Det verkar vara poppis bland orienterare att summera året som gått redan i november. Lite tidigt kan jag tycka men sämre vill inte jag vara. Eller. Sämre är jag nog på många sätt och vis men summera kan även AspLövet.

Det AspLövska 2010


Antal tagna orienteringskontroller:
0 (noll)

Träningstimmar:

Antal vinterdagar jag trivdes:
1 (den dagen vintern tog slut)

Årets antiklimax:
WOC

Antal dagar med orienteringsabstinens:
359 (några dagar följde jag sprintorientering på nätet)

MTB-kilometrar under 2 sommarveckor:
430 km (Bra där!)

Årets AspLövssko:
Inov8 X-talon 240

Antal whiskeyflaskor konsumerade:
15

Antal Voltaren konsumerade:
156

Antal frustrerande försök på en mellanboss i "Metroid other M" häromkvällen innan jag äntligen fick livet av eländet:
42


Det var mitt år.

Varken sämre eller uselt.

Bara som vanligt.
 

Dagens rykte

 
Idag har vi högst tillförlitliga vittnen, två A-lagare och ett butiksbiträde på Systembolaget, som i Kista centrum ska ha sett AspLövet. Ryktet säger att AspLövet befann sig inne på Inter Sport där han diskuterat dubbskor med en skyltdocka. Efter att i 15 minuter ha upprepat sin fråga, "Har ni dubbskor?" i ett outtröttligt mantra utan att få svar från skyltdockan ska AspLövet mot sin vilja ha burits ut från köpcentrat av två vakter. Det sista man hörde av AspLövet var hur han diskuterade med vakterna, "Kör ni också med dubbskor?". Han ska ha blivit nekad svar även i den frågan.

Dagens rykte

 
Nya rykten inkomna. Tidigt på måndagsmorgonen sågs en naken man ståendes utanför Siljaterminalen i Värtahamnen. Mannen ska enligt uppgifter ha hållit i en skylt med texten "Önskas: Pilett till Finland. Bytes mot en kartong Buffar". AspLövet? Närgångna vittnen säger att mannen var insmord med en gulaktig smet som doftade Turun sinappia. Eftersom det spöregnade vid tillfället blev det mest en naken man i en gul pöl av det hela. Det är i nuläget oklart ifall han fick tag i en båtbiljett.
 

Dagens rykte

 
Obekräftade tredjehandsuppgifter gör gällande att AspLövet har synts på ett öde elljusspår en bra stund efter att mörkret fallit tungt över nejden. Han ska, enligt det här obekräftade ryktet, vid tillfället ha skjutit en skottkärra framför sig som var fylld med en rejäl trave pärmar (kartpärmar?) och en spade. Han ska också ha pratat högt med sig själv vid tillfället och verkat var oense om något. Oense med sig själv då, vad vi gissar.
 

Jag saknar varken tjära, brännvin eller bastun. Bara döden.

 
Jag har varit sjuk i 10 dagar nu. Blir inte friskare. Möjligen lite sjukare. Har försökt dräpa skiten med alkohol. Det gick sådär. Fast det var ju kul på sitt sätt. Försökte sen med okynnesätande. Det gick inte alls. Provat alla piller som går att uppbringa genom pengar och kontakter. Det har bara gett mig skavsår i halsen. Saknar ord. Inte bara verbalt utan även internt. Jag pratar inte längre med mig själv. Funderar på att lägga ner allt. Varken kroppen eller skallen vill vara med längre. Jag kommer göra om bloggen till en träningsdagbok. Vilket i AspLövets fall är lika med döden.
 

Feberdröm

 
Schhh...

Jag har vaknat.

Oväntat.

Hade en dröm i natt där jag smög runt på alla veteranligor runt omkring i Sverige och dödade gamla gummor och gubbar ute i skogen. Splatterhouse goes Luffarligan liksom. Jag plockade dom en efter en. Ett par vid första kontrollen med spikskor hårt i ryggen. Några som körde stigen runt till 3:e mötte en rejäl jäkla stock i bakhuvudet. Ett par stöp i en tvåstrecksmosse. Huvudstupa först helt enkelt. Men dom flesta föll utför branten vid 6:e av någon märkligt knuffande anledning. *visslar oskyldigt* När jag var klar och skogen låg tyst insåg jag att den sista orienteringsreserven i landet hade tömts torr. Det fanns bara jag kvar. *vinkar lite nervöst* Det var kanske inte så smart. Jag skyller på febern.

Jag vaknade utan ånger.
 

Sjuk med sjuktillägg

 
Eftersom jag om ett par veckor ska åka till ett land lite längre bort har jag idag tryckt i mig en spruta med en sjujävla coctailblandning. Kanske inte det smartaste när man samtidigt är sjuk på gränsen till tvångsintagen. Jag verkar i alla fall få betala för den här kombinationen. Ska gå och lägga mig nu. Vaknar nog upp i mitten av nästa vecka som det känns. Om ens då.

Om jag inte vaknar upp ska ni veta en sak.

Jag har hållit tillbaka på bitterheten under alla bloggdagar sedan 2005.

Det är mycket värre än vad jag gett sken av.
 

Att komma till tals i ämnen man inte behärskar

 
Jag blev ju utfrågad av World Of O häromdagen. Trevligt. Men är en avdankad AspLövet verkligen rätt person att bedömma årets begivenheter? Jag kommer inte från känslan av att det är ungefär som att fråga en vegetarian vilken korvsort som är godast.

Och om någon finurlig jäkel svarar Quornkorv som årets godast korv så är det ungefär samma sak som att säga att man älskar sprintorientering.
 

Sjuk - Sjukare - AspLövet

 
Jag är nog rätt sjuk. Det kan i mitt fall vara svårt att veta. Jag har ju slutat känna efter. En lätt dragning i ena vaden kan vara en svårartad magsjuka och lite retningar i halsen kan i själva verket handla om att hosta blod. Jag går omkring i ett töcken. Tar betalt för konstiga saker i Putiken men kunderna ser glada ut så förmodligen ger jag utan min egen vetskap fina rabatter. Nåja. Var är väl en LedX-lampa till priset av ett par noppiga orienteringsstrumpor att bry sig om. Dom senaste nätterna har jag inte sovit. Skallen går på högvarv i någon sorts feberfylla och jag löser ovärdsliga problem. Tror jag. Jag minns inte riktigt.

För att råda bot på eländet körde jag ikväll hårt mot hårt. Hällde upp kokhett vatten i en hink modell större och stoppade ner min ynkliga fötter i den tillsammans med någon sorts fotsalt som köps på hink. Billigt skit. Till det. Whiskey. Tyvärr har jag blivit pålurad någon halkass sort. Om man men pålurad menar chansköp på eget bevåg. Black Grouse. På beskrivningen skulle den vara rökig men av den rökigheten syns ingenting. Inte i smaken heller. Besviken. Den var billig i alla fall. Ungefär som jag känner mig.
 

Traditioner att följa