Jag borde ju inte vara här idag

 
Det är en jävla dag det här. På ena kanten stundar det en stor baluns när Prinsessan får sin Prins och hela stan viftar med flaggor och trippar ivrigt runt med skavsårstyngda tår. På andra kanten är det ett Jukola som hade passat AspLövet lika bra som handen i sågklingan. Chop! Chop!

Jag hade nog blivit en bra prins. Hård och orättvis som Monarkerna var förr i tiden. Jag hade vältrat mig i dekadens, överflöd och tjänsteflickor. Ibland hade jag kanske klippt något band vid någon betydelsefull invigning och sen skrikit efter champagne. En prins som folket vill ha helt enkelt.

Hade jag istället fått åka till Jukola, med en sån där funktionsdugliga kropp alltså, hade jag återigen fått bevisa vem jag innerst inne är. Hårt, svårt eller bara jävligt spelar ju ingen roll för mig. Funkar benen är såna saker bara som barr i nacken efter ett tätt granbestånd. Efter ett kanonlopp på den längsta nattsträckan hade folk skockat sig för att röra vid min svettiga lekamen. jag hade distinkt sagt, "Appappapp! Inget tafsande innan jag fått några öl i mig". Sen hade Skogssport och andra perifiera journalister velat få en intervju men jag hade distinkt sagt, "Appappapp! Inga intervjuer innan jag fått några öl i mig". Sån är jag. Bra och törstig.

Istället.

Sitter jag i Putiken med en torr ostfralla och en ljummen cola framför mig.

Någonstans måste jag ha svängt fel.
 

Hörrni Jukolajävlar! Ta med er fulvädret till Finland nu!

I helgen händer det alla väntat på.

 
Alla vi som inte ska till Jukola klappar....

..varandra på axeln och säger.

Äsch! Det ska ju regna hela helgen i Finland och ölen kommer bli kall vilket ju är helt fel, för på Jukola ska den vara fickvarm och äkta makkara finns faktist att köpa på AspLövets lokala Hemköp numera.

Och dessutom så ska Putiksefen jobba imorgon och tydligen har dom spärrat av halva stan bara för den begivenheten. Nog för att jag är världens bästa orienterare men inte hade dom väl behövt ta i så mycket för min skull. Jag kommer titta ut från Putiken klockan 12:00 och vinka till alla exalterade besökare som står bakom avspärrningarna.

*Ikväll dricker jag Koff. Inte för att låtsas åka Finlandsbåt utan för att det är gott*
 

Vett och etikett i Putiken

 
Fantastiskt bra sändning från Finland idag när det vankades Nordic Orienteering Tour. Det var gps-tracking (som fungerade märk väl), rappa liveresultat från när och fjärran på banan och till det serverades en streamad tv-sändning med två kommentatorer som bjöd på klingande finlands-svenska. Bra där. Men jag han bara bänka mig på Putikskontoret och se den först startande Mårten Boström FIN passera den första kontrollens tv-kamera (efter 30 sekunders löpning) innan det plingade på Putiksdörren. Sen verkade det som att varenda tjomme i stan skulle handla och horder av OL-zombies trängdes skuldra mot skuldra hemma hos mig i Putiken. Har folk inte koll på mer eller mer viktiga tider här i livet? Av den fantastiska orienteringsupplevelsen blev det inte. Vet inte om jag ska vara arg eller upprörd. Från och med nu bestämmer vi att jag stänger Putiken när och hur fan jag vill. Man måste få prioritera lite grann va?
 

Internetkompetens

 
Jag utför ett litet experiment i Putikens webshop. jag testar och ser hur länge det tar innan någon förbannad besökare hör av sig och påstår att dom inte får vårt vinsthjul att snurra.

Då ska jag svara...

"Tryck hårdare"

Kläderna gör inte alls mannen

 
Mina Putikskläder börjar allt mer anpassa sig efter mina neurotiska tvångstankar.

Jag svacklar mig fram

 
Jag är inne i en djup svacka just nu. Känner jag. Mår jag. Saknar motivation. Inspiration. Möter varje dag människor som är på väg till tävlingar. Utmaningar. Eller ibland bara ren okynnesträning. För varje möte faller jag själv djupare och djupare ner i min egen svacka. Svajar. Vacklar. Svacklar mig fram på stället utan vare sig fart eller riktning.

Under tiden.

Stirrar jag lite för djupt i botten på något ont.

Kostförändring

 
Och på just den här dagen skippade AspLövet en av sina otaliga Cocal Cola burkar och intog istället en banan.

AspLövets kropp tittade ut.. in.. ner.. upp.. på något sätt på sig själv och sa...

VAD FAN GÖR DU!? SKA DU TA LIVET AV OSS?
 

Den här veckan kan jag vara utan i år

 
När jag cyklade hem med mitt trasiga knä idag så kände jag lukten av grilli makkara och ovanpå det ett doftstänk av Turun sinappia. Det var lite märkligt eftersom jag inte befann mig i närheten av varken grillkiosk eller hus. Kanske var det mitt smärtande knä som utsöndrade doften. Jukolaabstinensen sipprar ur mig. Med makkaradoft. Den här veckan kan bli jobbig. *håller för näsan och kippar efter luft som en strandad fisk*
 

Lågtryck med inslag av regn och ett jävla rusk.

 
Jag börjar misstänka att mina knän går igång på värderomslag. Hela helgen har dom knakat och värkt utan egentlig orsak. I natt hade jag en sån molande värk i ena knät att till och med fåren jag räknade skakade medlidsamt på sina huvuden. Den här helgen har ju varit extremt lågtryckt med regn och rusk så det är kanske just därför mina knän gnällt. Jag kan bli 2000-talets Enok Sarri. Istället för att spå kommande väder i fisk och renmagar så låter jag mina knän göra jobbet. Var tredje timme går jag ut bakom Fläskberget och ställer mig naken på en slyklädd bergskant. Där låter jag sen mina trötta knän bestämma vad som väderkomma skall. Jag kommer bli lika väderkänd på radion som Svenska Högarna och Söderarm.
 

Lite lyxkant på tillvaron

Inte mycket samba i den här kroppen

 
Ja jävlar!

Har druckit en öl idag, i samband med den första halvleken av Argentina mot Nigeria, och jag står redan upp och vaggar i takt till den bombmatta av ljud som dom där helvetsvuvuzelorna skapar.

Inget gott kan komma ur denna kväll.
 

Späckat schema

 
Skit också.

Mitt fredagsmys verkar kräva multitasking.

Det är ju GPS-tracking från Elitserien i Luleå ikväll.
Och Miniknatare som ska nattas.
Och VM-fotboll.
Och SMG2.
Och öl.
Förstås.
 

Kvällsaktiviteter

 

399 spänn hos en lokal elektronikhandlare. Fast då ingick inte ölen. Snålt.
 

Som vilken onsdagsmorgon som helst

 
Vaknar upp.

Inlindad i en handduk på soffan.

På vardagsrumsbordet i min ögonhöjd stirrar en tom whiskeyflaska och en halväten hot dog på mig.

Man ska hålla sig bort från nattakorven.

Inget gott kan komma ur sånt okynnesätande.
 

Lite bortdomnad

 
Vet inte om det var alla piller eller whiskeyn som tog bort knävärken *vet innerst inne* men nu mår jag knäna bättre.

Någon får ta på sig det här!

 
Näeee fan också!

Nu har jag skitont i höger knä. Det ena av dom sämre alltså.

*äter piller och dricker lite whiskey till det*

Vems jävla fel är det här?

*tittar strängt in i monitorn*

Nu sitter jag här tills någon räcker upp handen och tar på sig skulden.
 

Skorna var inte bättre förr

 
Jag har fått en del skoklenoder till skänks (från två av varandra oberoende källor) Av självaste LP har jag fått nedanstående 2 rariteter.

När jag nu analyserar Kompassrosen lite närmare kan jag ana vart mina dåliga knän har satt sina rötter.

Nu ska dom i alla fall få pryda Putiken.
 

Kvällsträning

 
Efter stekande sol på terrassen med folköl och grillning på agendan var det bara att invänta den sedvanliga söndagskoman. Denna dag förekom jag dock tröttheten genom att sticka ut på mountainbiken. Jag hann rulla 37 km innan mörkret tvingade hem mig. Träning två dagar i rad. Inte alls likt mig. Kanske håller jag på att bli sjuk.

På Fläskberget är reklamplatserna åtråvärda

Terrasslådan är bara halvklippt. Ölen tog slut.

Det kom ett brev

 
AspLövet har fått ett brev. Det är inte varje år. I brevet låg en fin inbjudan till en KM-Helg i augusti. Det hade väl varit rätt normalt, även om jag nu inte springer längre, ifall det kommit från min egen klubb men så var inte fallet. Inbjudan gäller för medlemmar i Järla. Märkligt. Sist jag skakade på huvudet för att se vad som trillade ut fanns det inga uppgifter om att jag gått med i Järla. Inget fel på Järla dock. En kul klubb verkar det vara men medlem har jag inte blivit om jag nu inte på något sätt blivit heders/stödmedlem utan min vetskap.

Men kanske lösningen på brevet finns i själva arrangemanget. Järlas KM-helg arrangeras nämligen i klassiska Älgdrevsmarker. Fredriksberg. Hängmyrar, vildmark, pors och annat fint. Jag tror att detta brev kategoriseras under: Psykologisk terrorism. Dom vill jävlas med mig som inte kan springa längre men som ändå i otid och förbannelse tjatar om Älgdrevet.

*Hytter med näven mot söderort*



Uppdatering: [en minute senare]

Ojdå... det låg visst en lapp till i kuvertet.

Dom har tydligen gett mig ett "wild card" till deras KM-helg med tanke på min Älgdrevsfanatism. Enligt brevet har även Hubmann fått en inbjudan. (Vad ska han dit och göra, räcker det inte med världens bästa?) Uppenbarligen finns det någon läsare av min blogg så långt söderut som söder om stan. Världen blev plötsligt mycket mindre. Skrämmande. Jag är i alla fall inbjuden till en klass som heter H AP (Herrar AttackPromenad). Hoppas att den klassen har klassisk banlängd för det är bara sånt jag beblandar mig med.

Jag vet inte om Järla ska vara glada eller oroliga ifall jag nu skulle tacka ja. Det lär ju vara barnfamiljer och nybörjare med på den där KM-helgen. Dom kanske aldrig mer sätter sin fot på ett orienteringsarrangemang efter att ha mött en rabiat AspLövet.
 

Idag hade jag en del usla låtar som snurrade i huvudet

Något kul blev något annat

 
Idag borde det varit en högtidsdag. Inte imorgon alltså. Idag. 5 juni. Jag hade ju inbjudit till ett fantastiskt Makrame-arrangemang. Ordnat orienteringsslingor som skulle satt bry i deltagarnas huvuden. Skissat på ett TC som skickat arenaproduktionen in i framtiden (fast med en stänk av '"förr" givetvis) Men av det blev det inte. Det inkom så få anmälningar att en sågverksarbetare hade kunnat räkna dom på ena handen. Tydligen ligger det inte i tiden att springa ölorienteringar. Inte mina i alla fall. Kanske har folk skaffat sig ett liv. Gått vidare från förr. Tragiskt. Jag som lever kvar i förr börjar känna mig ensam.

Men jag är inte bitter.

Istället för dekadens satte jag mig på mountainbiken och trampade 60 km. Det var mest jag själv idag. Om ingen vill leka med mig får man roa sig själv. Antingen med den ena handen eller båda. Funderade under rundan ifall jag ska börja med belöningscykling. För varje mil jag cyklar får jag dricka en öl. Under träningens gång alltså. Kan sporra till långa rundor. Om än vingliga på slutet.
 

Heja Norrland

 
Ikväll när jag skulle ta tåget hem från Putiken tog det stopp. Alla norrgående tåg var stoppade på obestämd tid. Tydligen hade någon bittrat ihop i Karlberg och lekt hårda leken med ett tåg. Och förlorat. Bitterheten bland dom trötta fredagspendlarna spred sig som en löpeld på Centralstationen.

Kanske borde även jag ha blivit bitter. Bittrare än vanligt. Men inte då. Istället för att stå och trängas framför en monitor som spottade ur sig större och större förseningar så gick jag på puben och tog en öl. Genialiskt. Och gott. Men den största anledningen till mitt jämnmod var att jag hade två störtsköna kunder i Putiken idag. Två Norrlänningar. Den ena dök upp på förmiddagen och köpte utan att blinka 2 par skor. "Dom går åt" sa han. På eftermiddagen dök Norrlänningen nr:2 upp. Han köpte utan att blinka 2 par skor. "Jag kan inte välja vilket par jag gillar bäst" sa han. Jag önskar att alla kunder var som Norrlänningarna. Avslappnade. Produktmedvetna. Vänliga. Och aldrig dumsnåla.

Heja Norrland!
 

Vardagsvoltaren

 
Går förbi en korvkiosk på lunchen. Smakar på dofterna i luften som sprider sig. Bamsekorv med mos. Ovanpå det gurkmajonäs. Det vattnar sig munnen men idag är det enda som äts Voltaren. Smakar inte mycket. Det är lustigt det här med kroniskt inflammerade knän. Ena dagen är dom som nya för att i nästa minut bara slå bakut. Helt utan anledning och orsak. Det är en känsla av sprängande huvudvärk. Fast i knäna. I morgon bitti kan dom kännas bra igen. Eller ännu sämre. Man vet aldrig vad man kommer vakna till. Förutom att det är en ny vardag förstås. Den kommer man aldrig ifrån. Det är vardagsvoltaren som gäller just nu alltså.
 

Lillördag

 
Vita månaden är över.

Tog ett kokhett bad i sällskap med en bok och två iskalla Tjeckiska öl.

Billiga berusning.
 

Pristävlingen avgjord

 
Några öl senare...

Det inkom en hel del trevliga memoartitlar och efter blött övervägande utser jag Herr Ofog till vinnare:

Det är svårt att ta livet av sig genom att hoppa ut från källarfönstret.

Hedersvärd klapp på axeln för nedanstående bidrag

- Varför bröt jag Lång DM 1970? (VJ-löparns farsa)
- Tar den här jävla uppförsbacken aldrig slut (capu di quattro)
- Från älgdrev till ultrasprint - en odyssé i förfall (Lost)
- Jag skall inte skriva några memoarer (Palmis)



Vinnaren kan kontakta mig på mail (asplovet(at)orientering.nu) så kommer priset på Posten.
 

Mästarmöte

 
AspLövet vs Chris Isaak.

Det var jag som bugade och bockade.

Djupt och länge.

Kottkrig på Kungsholmen

 
Imorse satt jag på pendeltåget med en stor påse kottar i famnen. jag såg blickarna från dom andra resenärerna. Dom tänkte säkert.

"Där sitter en sån där kottfetischist. Jag ger mig fan på att han ejakulerar på kottarna när begäret blir för påträngande"

Fartillusion

 
Ibland tar jag tunnelbanan till/från Rådhuset när jag ska röra mig perifiert i Stockhlom till/från Putiken. Där har dom i alla fall ett sånt där rullband som ofta finns på flygplatser. En väldigt platt rulltrappa kan man också kalla det. Varje gång jag är på rullbandet så springer jag. Då känns det som att man springer jäkligt fort.

Kan vara bra att veta
 

Tomt i benen

 
Jag är trött.

Så fantastiskt trött att jag både mår illa och myser samtidigt.

Körde 55 km på mountainbiken idag. 2,30 tim (effektiv cykeltid). En bit framför mig cyklade under hela rundan Sohlman. Han påstod tidigt att han var pigg i benen. Det uttalande kunde inte båda gott för mig. Det var aldrig något snack om gummiband. Det brast direkt. Redan efter en timme kände mig mig körd. Inte bara frånkörd då alltså.

Jag vet faktist inte varför det var så jobbigt idag. Kanske kan det bero på att jag är uselt tränad. Möjligen kan det faktum att jag ätit dåligt hela mitt liv dom senaste 2 dagarna satt sina spår. Eller så var det bara så att en pigg Solhman lägger den sortin över den egna känslan.

Jag klagar inte.

Jag är nöjd.
 

Skor till både fint och fult

 
Det finns otroligt mycket läckra skor nuförtiden och det är väl tur att jag inte håller på längre för då hade beslutsångesten över vilken modell jag skulle köpa ätit upp mina gubbvader helt och hållet. Men det finns en sko som tilltalar mig lite extra faktist. Den har en sula som minner om forna dagar och jag kan riktigt se hur dom suger sig fast i marken under smetiga långdistanser.

Den har faktist så läcker sula att jag kan se helt andra användningsområden för den. Utanför skogen. För AspLövet som gillar att springa hem från krogen måste ju den här skon vara perfekt. Vid dessa tillfällen händer det ju faktist att man själv är lite slirig, istället för underlaget, vilket borde borga för en säker hemkomst. Slut på dikeskörningar och sönderskrapade knän. Frågan är ju bara om man blir insläppt på krogen i dom. Fast man kan ju alltid påstå att det är trendiga sneakers för dörrvakterna.

Ingen telefonförsäljare. För ovanlighetens skull.

 
Idag ringde min mobil. Det är ju inte varje dag varje vecka så ofta. Kontentan av samtalet var att jag...

"Ser fram emot att inte ha något att se fram emot"

Jag har ännu inte bestämt mig för om det är en bra sak eller inte. Det är i alla fall bra med bekanta som kan sätta ord på ens liv.

Jag glömde förresten tacka innan jag la på. *dåligt samvete*
 

Träd är hårda

 
Häromveckan när jag var ute och attackpromenerade så lyckades jag stega rätt bryskt in i en gammal hårdknackad trädstam. Det sjöng till i min annars ganska tomma skalle och jag tog mig för pannan. Det kom inget blod så jag skakade bort dom irriterande fåglarna som fladdrade runt mig och sparkade på trädet som verkade ha cementerat sig själv till ålderdomen. Inte ett blad fanns kvar och även grenarna hade lämnat boet. Vi delade på oss genom att jag gick därifrån. Vad jag vet står han kvar där än.

På tema: "träd är hårda typer" minns jag ett 10mila på 90-talet där jag också hade en närmare konfrontation med ett träd. Den gången blev jag nästan skaplerad och kom i mål med blod forsande nedför min panna så att jag inte såg ett smack. Träd kan vara lömskare än man tror.

Jag tog i alla fall en foto av trädet men hade glömt bort bilden tills att jag hittade den på datorn idag. Den låg i fel folder. Kanske hade jag en lättare huvudskada när jag kom hem den där gången trots allt. Man hade ju hoppats att allt skulle skakas till rätta när det hände men inte då.

AspLövet bjuder på pristävling

 
Jag har varit lite nere sista tiden. Vet inte vad som falerar mig. Eller. Nog fan vet jag om alla mina brister. Jag flagnar som ett vintermålat halvruttet skogstorp. Men ändå. Lite finväder borde ha skalat av dom värsta kanterna på min nedstämdhet. Men icke. Jag behöver pigga upp mig själv känner jag. Svepa ett par Redbull och köra 70/20 intervaller på stället för att skaka ut sockret snabbt i blodet. Och sen. Jag vet inte. Undrar dessutom varför det fortfarande verkar finnas märkliga människor som besöker den här avkroken. Finns ni? Kanske är det bara en spamrobot som tickar upp besöksantalet. Eller kanske sitter det en liten asiat och okynnesklickar på AspLövet samtidigt som han "farmar guld" åt en snedögod elak boss som tvingar arbetarna att jobba 23 timmar om dygnet. Utan pissi-pausi. Den jäveln. Bossen alltså. Den lilla asiaten tycker vi om. God natt lilla asiaten, brukar jag säga innan jag går och lägger mig på kvällarna. Nåja. Det finns inte mycket vi kan göra för honom. Men om det nu är så att det finns andra som klickar snett och hamnar här. Hallå? Visst mår ni också lite sisådär? Ni behövet fan i mig piggas upp. Därför letade jag i Putikens gamla gömmor och hittade en fin liten sak. En klocka. Den ska jag ge bort till någon tänkte jag och blev lite gladare. Det är en cool klocka (utan garanti dock). Det är inte bara en klocka utan även en barometer, temperaturvisare, tidtagarur, larm och lite annat jag inte orkar bry mig om. Nypris skitmycket. Den kan bli din. Om du nu finns.

Tävling:
Skriv vad dina memoarer ska heta i kommentarsfältet. Den roligaste titeln vinner klockan. Om ingen ställer upp i tävlingen så skickar jag klockan till den lilla asiaten. Med största sannolikhet kommer säkert den elaka bossen sno klockan och då är det ni som får ha det på ert samvete. Era jävlar!

Tävlingen pågår ett tag. Tills jag tröttnat tror jag. Den som lever gott kan få vänta länge.

12 avsnitt som tog slut för fort.

 
Säsong 3 av Californication var sagolikt bra där avsnitt 8 var en extraordinär höjdpunkt och avslutningen på säsongen var lika mörk som Norra Lunsen en novembernatt med krånglande pannlampa.

Nu känner jag mig upprymd och tom på samma gång.

Säsong 4 kan inte komma snart nog.
 

Långdistans eller sprint?

En till tanke i väntan på alkohol

 
Jag tror väl aldrig i hela mitt liv jag varit så sugen på en iskall öl som idag.

Sol.
Varmt.
Tristess.
Torr strupe.
Hänga tvätt.
Myggbett på vristen.
Grannar som grillar.
Förlust på straffar i Ishockey-VM.

*blir fantomkissnödig som efter 10 folköl*
 

Tankar i väntan på alkohol.

 
Om blir så inom orienteringsrörelsen att det utses GPS-poliser som ska sitta hemma framför datorn och bedömma huruvida löparna följer givna regler eller inte, vem övervakar då GPS-poliserna så att dom inte porrsurfar istället för att följa GPS-trackingen?
 

Hank Moody in the AspLövska residenset

 
Har hittat säsong 3 av Californication på nätet. Helt gratis. Gratis är billigt.

Om jag nu bara hade fått hälla upp en fläskig finwhiskey till det hela så hade lyckan varit fullkomlig.

Nåja, ikväll...

...är livet i skrubben rätt bra trots allt.
 

En dag i Putiksefens liv

 
Går upp 05.30. Tidigare än klockan ska ringa. Det är en sån morgon. Sitter vid köksbordet och tittar ut på absolut ingenting. Tom blick. Tar ett pendeltåg in mot Putiken. Äter en banan. Läser mail, packar paket och pratar med Knutte i telefonen. Klockan går fort. Lunch. Promenad i kvav temperatur. Packar ner halva Putiken i kartonger. Svettigt. Lämnar sen Putiken innan det är dags att stänga. Konstigt. Åker skåpbil genom stan och hittar en grön gräsmatta. En sprintorientering genomförs alldeles tydligt i min närhet. Jag undrar om korven i markan är god. Hinner inte prova. Packar ihop halva Putiken och återvänder med allt dit där det hör hemma. Hinner med ett pendeltåg. Spelar PSP. Köper en hamburgare. Kommer hem 22.30. 16-17 timmar. Som vilken arbetsdag som helst. Om man vore en sån där barnarbetare som syr alla orienteringsskor alltså.
 

Lunchträning

 
På lunchen var jag ute och tittade på lättklädda tjejer attackpromenerade. När jag kom tillbaka för att ta den långa och tunga Putikstrappan så satt det en man och pausade lite en bit upp på en strategiskt utplacerad bänk. Jag gissar att han kört trappträning på sin lunch och sen väggat efter 10-15 repor upp för dom 116 fördömda stegen. Bra jobbat tänkte jag och tog en idolbild till det AspLövska minnesalbumet.

En sån hjälte vill jag bli när jag blir stor.

Stigen leder dit min skalle befinner sig just nu. Tror jag.

Naturvetenskap

 
En av mänsklighetens obesvarade frågor har äntligen fått ett svar

Nu vet man vad som är fram och bak på träden.

Samma procedur som förra året

 
Dagens MTB-tur blev lika stympad som en moderna orienteringsbana tenderar att bli. Efter 5 km fick jag punka. Insåg trött att slangen gått sönder på samma ställe som förra årets alla punkteringar. Bytte slang och åkte 1 km till innan det sa flappfloppflapp igen och så var den dagen förstörd. Konstaterade att yttderdäcket iofs är helt slutkört men det är inte det som orsakar punkteringarna. Ringde bärgningsjouren och svor i väntan på den.

I ren ilska bytte jag cykelskorna mot löpskor och gick rakt ut i skogen. Sprang/attackpromenerade 9 km och sparkade en extra gång på cykeln när jag kom hem.
 

En rotvälta som heter duga

Motljus, I en motluta. På väg mot ett slyhygge.

Sensationella nyheter! AspLövet mår bra!

 
Jäklar i mig vad bra man kan må. Inte alls likt mig. Gick upp tidigt för att gå ut i skogen och jag hade fått förvarning om någon sorts Ryssvärme på väg in så jag tog på mig lite mindre kläder vilket visade sig vara för mycket kläder. Svettigt. Jag kunde inte hålla mig enbart till attackpromenerande så det blev nog 60/40 i favör till lätt löpning på skogsstigar som jag aldrig ville att dom skulle ta slut.

Nu.

Lite ont i knäna.

Det var det värt.
 

Man är en junior fast i en gubbkropp

 
Idag har jag varit produktiv. Först slog jag mig själv i skallen och tog tag i saker som inte arrangerats på 4 år. Makrame. Nu återstår bara att se om dom gamla vanliga deltagarna vuxit ifrån det här juniorarrangemanget. Kanske står jag där själv på tävlingsdagen och skriker på kråkorna med min megafon. Efter det åkte jag till en juniorbutik och köpte ett par juniorskor. Man är inte fast i Dressman träsket ännu.

Om jag blundar hårt kanske jag går upp i seniorklassen till nästa säsong.

Dyrt vatten

 
Idag var det grillpremiär för året på den AspLövska terrassen.

Till grillningen unnade jag mig en iskall öl.

En iskall alkoholfri* öl.

Det gör jag aldrig om.




*Det var som att dricka ett glas vatten vari man hastigt doppat en folköl. En oöppnad burk folköl alltså.
 

Äntligen fick man bli finsliten

 
Fy Fan vad jag tömde kroppen på resurser idag. Jag tog ut allt jag hade i min tjocka kropp. Tömde även hela reserven och lånade på det in lite från nästa veckas förråd. Körde en MTB-tur med sällskap där framförallt Sohlmans deltagande, som alltid, borgar för god till mycket god fart. Det började med 35 minuter stökig stig så mjölksyran stockade sig i låren. Efter den inledningen hjälpte det inte att resten mest var skogsväg/finstig. När passet på dryga 2 timmar och 39 km äntligen tog slut var det lätt illamående jag la mig på terrassen och smuttade på en Gainomax. På slutet det var nog så nära väggen man kan komma för min del.

Det var länge sen jag var så här sliten efter ett pass.

Det var länge sen jag mådde så här bra.

Det går en snygg man omkring hemma hos mig

 
Jag tittade mig själv i spegeln när jag skulle gå och borsta tänderna.

Jag såg jäkligt bra ut.

Vilket ger misstankar om att min "vita månad" har börjat ge mig hallucinationer.

Om jag inom dom närmaste dagarna börjar göra sexuella övergrepp på mig själv så vet jag om det ligger sanning bakom misstankarna.

Jag hoppas att ett nej alltid är ett nej även om man frågar sig själv.
 

Knäproblemen snart ett blött minne

 
Idag har jag fått fintips från Mr Letro hur jag ska få bukt med mina kroniskt ilskna knän.

Jag skulle gnugga in knäna med whiskey, doppa huvudet i en blöt hängmyr och inte skaffa mig något login till Eventor.

Åtminstone tror jag det var så dunderkuren löd.

Jag började nämligen dagdrömma efter allt prat om myrar så jag hörde inte riktigt vad han sa på slutet.
 

Nattjobb

 
Har ökat på min kontantrulle från 6000$ upp till 24000$ mellan 23:25 och 00:45.

Nu är man i smöret.

Allt genom gedigen knarkhandel. Har farit som en skottspole genom stan med weed, downers, acid, extacy, coke och heroin. Köpt billigt och sålt dyrt.

Jobbet som Putiksef har gjort mig till en slipad affärsman.

*stänger av PSP´n och somnar*
 

Motlut

 
Jag tycker det är för mycket som går emot just nu. Motlut. En seg en också. Noterade bara precis nu att AspLövets favoritserie på tv har bytt in sig till en sån där betalkanal. Skit också. Sånt har inte jag råd med. Jag som gillade Hank Moody så mycket.

Ingen Hank Moody.

Vit månad.

Imorgon.

Samma dag som idag.
 

Vad som helst

 
Jag skulle kunna göra vad som helst för en iskall öl just nu.

Vad som helst.

*ångrar vit månad*
 

Porterputiken

 
För att skaka av mig Älgdrevsbesvikelsen tog jag mig en attackpromenad på lunchen. Jag passerade vindpinade A-lagare längs med Norr Mälarstrand, lattesmaskande småbarnsmammor som jämförde barnvagnsmodeller, vekt arbetande byggjobbare som pratade allt annat än svenska, dagisklasser på 2 led linje samt en svan som hette Gunnar.

Men mest av allt hittade jag en plats man vill lägga sig ner och vila på. Länge. Om det går flyttar jag in i Porterputiken imorgon. Hoppas jag kan få lägga ut mitt självuppblåsbara liggunderlag mellan två portertunnor på lagret.

Det innefattar ganska mycket att kunna göra...

 
...vad som helst.

Vad som helst

 
Jag skulle kunna göra vad som helst för ett par hela ben och en riktig orienteringstävling.

Vad som helst...

Besvikelser man inte ens unnar sig själv

 
Det var då självaste FAAN!

Det skulle ju ha anordnats ett Älgdrev i juni. En nostalgitävling i Älgdrevsmarker som skulle ha osat förr och fan så trevligt.

Men den har blivit inställd.

AspLövets enda riktiga mål för året är bortblästrat. Jag är därmed en nedbruten man i sina sämsta år med en framtidsvision som är totalt svart. Inget gott kan längre komma ur detta år.
 

Varje slut har en början utan mig.

 
Det är lite vemodigt i AspLövets skalle den här veckan. En lång och många veckor monoton era är över. Jag har varit ansvarig för klubbens hemsida under dom sista 10 åren men nu ska den stängas för gott. På den har jag skjutit högt och lågt men för det mesta har jag lyckats hålla informationsflödet aktuellt. Tror jag. Jag har aviserat min avgång under dom senaste åren men eftersom klubben aldrig hittat någon ersättare väljer dom nu att gå över till IOL. Jag väljer att inte kliva på den båten in i den sörjan av likformighet.

Vad ska jag nu göra av alla extra minuter jag får till skänks?

Kanske samlar jag ihop dom och tränar någon gång.

Eller så sitter jag bara av dom här hemma i skrubben.
 

Vad blir det för vikt?

 
Det är en jäkla vikthysteri i skobranschen som har smittat av sig på utövarna. Nu är det bara gram och våtvikt som gäller på skor. Den ena skotillverkaren lovar mer än den andra. Eller mindre i detta fall. Mindre vikt. Mindre motstånd. Mindre hållbarhet. Men mera pengar kostar det mindre.

Jag beslöt mig för att göra en helt vetenskaplig viktundersökning i Putiken. Vilken är den lättaste skon och håller tillverkarna vad dom viktlovar?

Notera att jag svär mig fri från kvaliten på Putikens våg men om inget annat så borde differenserna mellan skorna vara korrekt. Varför jag säger så är att en mycket populär sko som heter vad den väger (212gram) inte var i närheten av den vikten. Det är stl UK8 som vägts och mest nyare modeller men några gamla som referensvikt är med.

- ODUBBAT

227 gram - Icebug Celeritas
237 gram - Inov8 X-talon 212
275 gram - Salomon Speed Cross II
291 gram - Inov8 Mudroc 280
299 gram - Inov 8 Roclite 315

- DUBBAT

268 gram - VJ Bold
278 gram - Inov8 Oroc 280
289 gram - VJ Supra
290 gram - VJ Sarva Xero
294 gram - Icebug Spirit
304 gram - Jalas X20
331 gram - Inov8 Oroc 340
335 gram - VJ Falcon
342 gram - VJ Integrator
343 gram - Jalas Jukola
345 gram - Icebug Sisu
346 gram - Jalas Black

Se där...

Den feta är den lättaste.

Det borde ju innebära att även jag är lättfotad

På alla sätt och vis.
 

Lite whiskey + lite sömn = lite cykling

 
Med skam i kroppen gjorde jag årspremiär på mountainbiken. Premiär i maj. Tragiskt. Blev injuden på en lite socialare runda och klädde mig i helsvart för att försöka dölja min allt rundare kroppsform. Det gick sådär. Efter dryga 3 mil började det bubbla i vaderna och en 2 dagar försenad majbrasa spred sig i låren. Rundan slutade inte förrän 45 km låg bakom mig och det är 2 timmar av mitt liv jag inte skulle vilja ha ogjorda.

Imorgon kommer jag ha ont.

I hela kroppen.
 

Adrenalin

 
Man har sett ett oändligt antal 10milastarter men man får ändå alltid samma ruskänsla i kroppen när det smäller.

Till och med hemma i skrubben framför en grynigt streamad bild.

Jag är inte alls sugen på att springa 10mila

 
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila

*häller upp en öl*

Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila

*blundar när dom visar skogsbilder på webb-tv*

Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila
Jag är inte alls sugen på att springa 10mila

*stänger av datorn och gråter.*

Kommer aldrig överleva livesändningen från herrkavlen...
 

Dålig "whiskeyinfluerad" ordvits

 
Om det är en bred vattenpassage som löparna behöver passera under helgens 10mila hoppas jag att arrangörerna har byggt en "Fin spång"

*ba-dum tisch*
 

Resultat

 
Det blev whiskey.

Kanske känner jag mig sjäv rätt bra ändå.
 

Med blodig tå bakom en skovägg

 
Idag kom nya skorna från VJ. Bold. Svarta. Påminner i kulören om Finska Tjärpastiller. Det är ett jävla skoregn i Putiken just nu. Den ena lättare än den andra lättare. Jag har ingenstans att göra av med alla skor. Jag bygger på höjden och tvären och bygger fortare än folk köper. Det är något som falerar i den ekvationen om man nu ska vara Putiksef. För att få något annat att tänka på sparkade jag tån i en fet planka. Nu värker det i hela foten ocxh strumpan har klibbat fast i blodet som forsade fram ur den mosade tån. Jag törs inte dra av strumpan utan lider istället med mig själv. När jag kommer hem är det läge för värktabletter. Eller Whiskey. Jag vet nog vad det blir om jag känner mig själv. Eller. Frågan är ju om jag verkligen gör det. Om jag kände mig själv borde jag ju förstå varför jag beter mig som jag gör här i livet. Men det gör jag inte. Jag är ett enda stort jävla mysterium för mig själv. Jag gissar på Whiskey men hoppas på värktabletter. Det är ju en dag imorgon också.

Siktat på Bergsgatan

 
Utanför Putiken har en viltavdrivning genomförts (antar jag) och djuren i naturen har lagt sig på lur.

10mila. Inte lika kul som förr.

 
Är inte lite av magin med 10mila som bortblåst?

Förr. Små klubbar som hängde med länge på nattsträckorna. Överraskningar. Omkastningar. Uppkastningar. Näee... Det var kanske på Jukola det hände. Men ändå. Nu är det utländska löpare och legoknektade lag som bildar en tråkig tätklunga framför dom som numera bara drömmer om att få göra det oväntade. Dom Svenska lagen känns utländska och dom utländska känns inhemska och allt känns bara hemskt. I teten. Bara minnen kvar. Klubblag. Bara ett minne blott. Det gäller numera att vinna till varje pris. Byt klubb. Bryt upp. Lämna din ryggrad bakom dig och klubbkänslan i garderoben. Kliv in i garderoben. Våga vägra din bakgrund och stolthet.

Kanske är det just det här som tar död på vår sport.

Drömmen för den vanliga Svenssonorienteraren.

Att kunna överträffa sig själv.
 

Söndagmorgon

 
Har ni någonsin vaknat upp och inte tyckt om er själva?

Jag är sån hela tiden.
 

Putiksefen träffar folk

 
Idag gjorde jag ett studiebesök ute i verkligheten. Långt ute i obygden arrangerades en sån där orienteringstävling som jag har ett vagt minne av att jag själv besökte frekvent förr i tiden. Tack och lov hade jag viktigare saker för mig än att stå som byns enda byfåne vid målsnitseln och titta på folk som inte kan orientera. Jag agerade buskförsäljare och sålde skor till bättre behövande.

För övrigt var mackorna i markan fantastiska.

Och jag själv förstås.

Vi två glänste lite extra på den där tillställningen.

Sköna skor = veka orienterare?

 
Hörrni!

Dom här nya Inov8-skorna som just landat i Putiken. Oroc. Ska det verkligen vara något att ha? Jag menar. Dom är ju så jäkla mjuka och sköna. På min tid var orienteringsskor plastiga, hårda och extremt osköna.

Ska det inte göra ont att ha orienteringsskor på sig längre?

08:51 en fredag som alla andra fredagar

 
Utanför Putiken lyser solen och vid Kungsholms Kyrka står en alkoholist och kissar på trottoaren.

Han ser ut att ha haft en fin natt.

Han ler glatt när jag går förbi.

Gratisgrejor

 
ÄNTLIGEN!

Fick ett par mutskor från en leverantör som var i passande storlek. Dom andra skotillverkarna har skickat modell större utan möjlighet att byta men nu var det äntligen en muta som passade finfint. Attackpromenaderna kommer framöver vara gratisåka.

Dom här ska jag ha tills fotsulorna sticker fram genom undersidan

Eller tills jag eldar upp dom

Vad som nu än kommer först.
 

Barndomsminnen väcks till liv.

 
Inte sedan dagarna på dagis någongång i brytpunkten 60/70talet har jag klippt, kletat och klistrat så mycket som denna vecka. Mina fingertoppar är frasiga som purfärska Älgdrevsvåfflor och på Putiksgolvet ligger drivor av pappersspill.

Det enda som saknas är att få ta en middagslur.

Och sagostunden förstås.

En morgon att älska

 
Vaknar av att gryningsljuset tränger sig in genom sovrumsfönstret. Men jag inser snabbt att det inte är ljuset som väcker mig. Utanför. En kakafoni av fågelkvitter. Oljudet skär genom glasfönster och betongväggar in under täcket och rakt in i en labil skalle. Fågelkvitter. Kan vara trevligt en gryningsmorgon i Långdunker när man står i kön till en Baja-Maja för att sen ta sig an en redig 10milasträcka. Men nu. Tidig vardagsmorgon. Helvetesljud uppstiget till jorden för att jävlas.

Lägger till småfåglar i min svart bok.

Senare.

Morgonpromenad med Birro. Han bajsar under en tjock gran. Jag kryper in och plockar upp. Så duktig är jag. När jag går därifrån och knyter ihop påsen trampar jag i hundbajs. På gångvägen.

Lägger inte till hundägare i min svarta bok.

Dom finns redan där.
 

Regelbrott eller kanske inte

 
Jag tycker nog att man kan få springa på tomtmark om det är "tomt på marken".
 

105 minuter i skogen

 
Idag har jag plockat in märklappar som jag under vintern hängde ut till den senare inställda Grymnnattatävlingen.

Sicket jäkla bortkastat jobb det har varit.

Men fint väder var det visst.

Om man bara hade haft vett att uppskatta livet.

Fredagsmys

 
Tecken på att man inte har ett helt sunt förhållande till en sport man inte hållit på med på snart 10år:

Följer Norska Nattmästerskapen via GPS samtidigt som man dricker öl och undrar om dagens orienterare inte är bättre än såhär.

På min tid...

Äsch..

Inte fan minns jag..
 

Bryt upp bryt upp den menlösa vardagen

 
Idag tog jag ett kliv åt sidan.

När jag kom hem med pendeltråket så svängde jag höger istället för vänster. Utflippat. Istället för raka steg hem för att äta en middag bestående av fil & flingor med mackor kastade jag mig in på första bästa köpematshak. Vilket visade sig vara Stationsgrillen. Unnade mig en grillad med bröd. Och på den. Räksallad som fredagsmys. Nu är Stationsgrillen inte Lappens gatukök så jag behövde ingen bricka med gaffel för att få i mig räksalladen men det var ändå så mycket att jag marinerade min glesa skäggväxt med räksallad. Gott.

När jag kom hem sköljde jag ner smalmaten med champagne. Så lever jag tydligen. Korv med bröd och champagne. Det är väl motsatsen till att bjuda en A-lagare på oxfilé och sen låta honom skölja ner maten med T-doja.

Imorgon blir det rock´n roll och intervallträning.

Näeevisstfan!

Jag ska ju vara i Putiken.
 

Konferensdags

 
Idag har det varit konferens i Putiken. Men istället för att åka till någon lyxig konferensanläggning där det handlar om teambuildinglekar, flådiga middagar, svinfylla och otrohet så fick istället Putiksefen ta en köpelunch i putiksköket med sig själv som sällskap. Det går det också. Jag var inte helt överrens med mig själv om planerna för Putiken men i slutändan fick vi jag fram en affärsplan. Den känns unik.

Var dag är vardag lik.

 
Jag börjar mer och mer inse att jag sitter fast i ett ekorrhjul. Jag trampar på men kommer ingen vart. Tydligen har jag lika kort minne som en hamster för en blick åt sidan verkar inte ligga för mig just nu. Märkligt. Ett steg åt sidan som brukar var min paradgren. Det och livspositionen "snett bakom". Jag måste börja ruska liv i mitt liv igen. Göra oväntade saker. Litegrann som en Chockbommare.

Det blir spännande att se vad jag utsätter mig själv för imorgon.
 

Jag bockade så djupt att gubbvaderna grinade illa

 
Idag hade jag finbesök i Putiken.

Förbundsfolk.

Detta torde innebära att Putiken numera är "officiell softleverantör"

Lite finare än att leverera chokladpraliner till kungahuset.
 

Ibland måste man titta ner

 
På väg mot Putiken brukar jag stanna till varje dag. Jag tar en titt till vänster där Stadshuset tornar upp sig. Vackert. Idag vände jag blicken åt andra hållet. För första gången. Jag fick vända blicken neråt. Inte lika vackert men en mer passande miljö för AspLövet. Gränden talade till mig.

Välkommen hem.

Tiltad Tiltshift. Tokigt.

Märklig känsla

 
Har ni någonsin druckit alkohol* så att läpparna domnar bort? Det är en märklig känsla. Kan det vara samma känsla som att spruta fett i läpparna tro?

Bara undrar...

..om det bara är jag.




*viker tvätt och groggar
 

AspLövet till informationen.

 
Idag begick jag en av dom värsta dödssynderna. Jag besökte IKEA. På en lördag. Bara idioter och masochister besöker IKEA på en lördag. Kanske passar jag in på båda kategorierna. Vad vet jag. Men det hela avlöpte ganska väl eftersom jag i den överfulla IKEA-restaurangen unnade mig en räksmörgås modell XL. När jag mumsade på mackan blundade jag och lät idiotsorlet omfamna mig. Det kändes litegrann som att vara på Finlandsbåt på väg mot ett Jukola i Vierumäki.

Tyvärr hittade jag inte taxfree-butiken på vägen ut.
 

Skönt att kunna skylla på andra

 
Morgonen efter att Grymnatta skulle ha körts valde jag att ta en rekognoceringstur i tävlingsmarkerna. Jag kunde snabbt konstatera en sak. Med tanke på att det var 99% barmark, om jag rundar av till närmaste heltal och i den ekvationen är snäll mot vintern, så ska vi nog vara glada att det var markägarna & jaktsnubbarna som krävde att tävlingen ställdes in. Hade vi ställt in på grund av snömängden hade vi idag fått stå lätt framåtböjda med byxorna nerdragna till fotknölarna obehagligt inväntande något kallt och hårt bakifrån.

Det var inte ens sjukt blöt i skogen utan bara jävligt fint. Det var så läckert att jag släppte lite på promenerandet periodvis och sträckte ut det AspLövska löpsteget i blåbärsriset.

Det såg rätt bra ut kan jag tänka mig.

Imorgon ingen bakfylla.

 
Jag skulle kunna döda någon* för att få en whiskey just ny. Barskåpet skramlar tomt. Eller. Barskåpet är jävligt torrt och tyst om man ska vara precis.

Illa.




*OK. Jag kanske inte skulle kunna döda en människa men en dvärg i alla fall. Om ingen dvärg finns att tillgå kan ett mjukt gulligt pälsdjur få sätta livet till som substitut. Eller döda tid kanske. Tid har jag gott om och ingenting att göra med den.
 

Finbesök

 
I veckan som gått besökte Bo A Orm Putiken. Det var stort. Jag blev blyg och vågade knappt möta legendens blick.

Ibland känner man av sin litenhet.
 

NU tar vi nya tag mot nästa års besvikelse

 
Att hålla på Leksand i ishockey är som att dö en liten smula (extra) för varje år som rullar förbi. Bit för bit trasas man sönder inombords men inte alls utan vetskap. Man följer segertåget i Allsvenskan under året men för varje seger mumlar man bara, "Jaja.. Nu går det bra att vinna men i kvalserien kommer det inte gå lika bra". Man bygger upp sin besvikelse under ett helt år för att sen bara torrt konstatera att det är ett år till nästa besvikelse.

En inte helt oskön känsla faktist.
 

På lunchpromenad utanför Putiken

*Jag vet att jag har snöat in på Stadshuset. Det är inget sundhetstecken. Man behöver dock inte vara mentalt sjuk för att haka upp sig på banala saker. Ibland kan det räcka med en mild personlighetsstörning. Som i mitt fall.*

Det ska vara fan att ha lunch

 
Jag gillar Putikens kunder. Och dom verkar gilla mig. *inbillar mig själv orimliga saker* Idag hade jag tänkt frossa på lunchen med ett besök på Burger King. Det ville inte alls Putikens kunder. Dom förhalade mig hela lunchtimmen så jag hann nätt och jämt ner på ICA för att köpa en matlåda modell sisådär. Det är bra att dom tänker på mig och försöker få mig på nyttigare fötter. När jag kom tillbaka från ICA hade Putiken öppnat och kunderna stod på rad. Matlådan slängde jag in i micron och kom inte åt den förrän 45 minuter senare. Då var den micrad till förbannelse. Har jag tur så är den sval nog att äta när Putiken stänger klockan sex.

Det är sånt här som kallas martyrbantning.

Tyck synd om mig.

Men ge mig ingen mat.

Kostnad per gram

 
Det är en jävla vikthysteri inom skobranschen märker man. Skorna ska väga så lite att det knappt är en sko kvar. Skit i stötdämpning och skydd för fötterna bara. Det optimala skulle nog vara ett par undersulor med självhäftande tejp som man bara smackade på undersidan av foten. Tragiskt.

Jag tycker man ska tänka mer ekonomiskt. Vilken sko har bäst pris per gram?

Tittar vi på dom olika tillverkarnas nya skomodeller 2010 så får vi fram denna lista. Vikten är tagen från tillverkarna och priset på skorna från en Putik nära mig. (Rangordnade från mest pris/gramvärd till dyrast pris/gram)

4,10 kr/gram - Oroc 340
4,56 kr/gram - Jalas X20 (284g)
4,62 kr/gram - Oroc 280
4,91 kr/gram - VJ Bold (275g)
5,34 kr/gram - Icebug Spirit (280g)

Själv köper jag inga skor alls. Det blir ett ganska bra pris/gramvärde.

Men ändå så är jag bitter.

Vissa blir aldrig nöjda tydligen.
 

Det är mest skit med barmark

 
Jag är låg idag. Vårvarma solstrålar smekte putiken och kunderna kunde inte prata nog om påskhelgens tävlingar i barmarkad kanonterräng. Dom svinen.

Jag har alltid trott att jag hatar vintern men nu inser jag att det är våren jag hatar.

Och alla andra perioder på året när alla andra idioter kan springa orientering.
 

Många träningstimmar blir det

 
Så var årets första träningspass avklarat. 5 april. Lite sent kan jag tycka men eftersom det är jag själv som lägger upp årets planering kan jag ju heller inte bli förbannad. På mig själv liksom. Det blev 60 minuter på spinningcykeln hemma i vardagsrummet. Det var rätt tråkigt faktist. Ändå roade jag mig under träningen med att titta på daminnebandy. Jag kände mig, och såg förmodligen även ut som, en flåsande gubbsjuk Bert Karlsson där jag satt på cykeln.

Imorgon.

Förmodligen vila.
 

Kroppen tål mer skit än man kan tro

 
Hela påsken har varit en kavalkad i frosseri. Dom andra sex dödssynderna har jag tagit avstånd ifrån men inte frosseriet. Alkohol, fett och socker har tryckts in i kroppen. Det är nästan så att jag väntar på att njursvikt, diabetes och akut bukfetma ska knacka på dörren. Jag har gått "all in" skulle man kunna säga. Inser att det hade varit bättre att köra en flaska whiskey tillsammans med en hink grisfett och ett kilo socker i en mixer och skjutit upp skiten med en spruta modell större.

I morgon ska jag börja träna.

Träning räknas inte som en av dödssynderna
 

AspLövets OL-Skola

Jag är på ett jävla humör idag

 
Jag är på ett jävla humör idag. Stirrar hårt och mörkt på mig själv i spegeln när jag far förbi. Det finns två tillfällen när det är bra att vara på ett jävla humör. När man ska tävla eller när man ska städa. Idag håller jag, tyvärr, på att städa. Man blir mer effektiv i städningen när man är på ett jävla humör. Har redan betat av 6 tvättmaskiner, dammsugit lägenheten, röjt undan ett mindre bergsmassiv av disk och dammtorkat mig ner i årgångslagren av skit. Allt medans Elakelaiset skrålar på högsta volym i bakgrunden. Det är väl bara ett litet problem med att vara på ett jävla humör när man städar. Saker kan gå sönder. Varje gång jag är på ett jävla humör och städar så ryker det något glas eller så lämnar jag märken i väggarna efter mig när någon leksak eller sko som ligger på golvet får sig en sträckt vristkörare. Inga såna incidenter när man tävlar under samma premisser dock. Då är det oftast kliniska lopp på schemat. Nu var det inte ofta AspLövet levererade något annat än kliniska lopp men var det även ett jävla humör till start så var resultatet därefter. Utopiskt.

Tror ni att dagens sprintorienterare är på ett jävla humör? Jag tror inte det. Man har inte så mycket nytta av ett jävla humör när det vankas gräsmatta. Det är inga orienteringssvårigheter, kramp, väggen eller andra motigheter som väntar längs med banan. Bara sol och brunbrända ben. Orienterare var nog på ett jävligare humör förr i tiden. Långt innan man kunde twittra på TC och vara i mål innan man på en normal tävling kommit till startplatsen.

Jag är helt enkelt på ett jävla humör idag.

Glad jävla påsk på dig AspLövet.

Håll käften!