Orden som tog slut

Efter 3153 inlägg på det här mörklagda eländet, den gamla H40-drömmen inkluderad, mellan 2005 och 2012 inser till och med jag att det inte finns fler varianter att skriva exakt samma inlägg på. Orden är slut. Det är bara att packa ner dom gamla noppriga orienteringsstrumporna i en kartong och ställa undan den längs bak i förrådet. Kartongen kommer märkas, "Får ej öppnas förrän Sverige har en världsmästare på herrarnas långdistans". Det kan ta tid.

Men jag avslutar med stil. Sprang min GT-bana (GubbTest-Bana) idag och satte världsrekord.
Jag är i mitt livs form. Må så vara att det var första gången jag sprang GT-banan men det behöver varken jag själv eller någon annan veta.

Ska sanningen fram så var den här bloggen inte ens kul så länge den varade.

Ta hand om er.

Det kommer jag göra.

[slut]

AspLövet sitter fast

Hört från skogen

Jag fick både förstahands information och andrahands information (arrangören) att det var väldigt halt i skogen på bergshällar och rötter. Läskigt halt. Och jag tänkte.

"Ensam strid mot markernas hinder".

"Härdad stam med längtan till äventyr och dust"

Tydligen har jag fel i att tänka så. Hala bergshällar är så 1984. Det är ålder. Det är åldern.

Järfällas tävling 19 augusti 2012

Vi skiter i markan för den hann jag knappt testa men Fem Feta Plus till TC. Ett skogs-TC. Vackert inbäddat i blåbärsris och dyster granskog. Sånt borde vara obligatoriskt på tävlingar som vill kalla sig tävlingar. Tyvärr blev jag så betagen att jag glömde fota härligheten. Den får leva kvar på min näthinna fram till nästa helg. Så kort tänker ni. Det är ålder. Det är åldern.

Nu bokar vi upp dom närmast helgerna och dom som kommer efter.

Det är så satans skönt att höstens tävlingssäsong drar igång igen nu till helgen. Nu kan man äntligen slippa tänka på att man inte hinner göra det man tror att man ska hinna göra på sin fritid och man kan framförallt sluta tänka på att man borde träna på den fritid som man tror att man har fast den egentligen bara finns i tanken och att den borde finnas där den brukade finnas vilket innebär att man går runt med dåligt samvete för sig själv mest hela tiden och letar efter den fritid man borde ha haft om man inte gått runt och tänkt så jävla mycket hela tiden. Nåja. Slut med det. Nu kommer man ännu en säsong befinna sig så nära utopi man kan utan att få vara med. Skönt. Jag mår som bäst när jag får må som sämst har jag märkt.

Den stora frågan är vilken tävling som bjuder på bäst marka. Kan någon matcha förra säsongen laxmackor?

Tankar precis innan man somnar med lite dreggel på hakan.

2013 kommer vissa orienteringsskor att börja gå i pastellfärger såg jag idag när en leverantör var på besök i Putiken och visade upp kommande kollektion. Pastellgrön. Pastellblå. Pastellröd. Pastellrosa. Pastell. Vilket får mig osökt att tänka på Pastiller. Tjärpastiller. Vilket inte är så gott. Vilket får mig att tänka på att jag inte har gått så mycket på sista tiden. Varken attackpromenader eller rask gång på väg mot andra sidan. Dom kanske inte är klara. Dom på andra sidan alltså. Dom brukar ju inte vara klara utan man får fråga minst två gånger. Är ni klara? Näee. Buuuu! Skit i det nu tänkte jag trött. Sen sov jag.

Bilder från Lunsen

Lunsen är Lunsen

Jag är i min fulla övertygelse att om jag hade tränat på lite mer än jag gjort sedan 1998 då det stora skadehelvetet drog igång så hade det gått fortare idag. Nu gick det så sakta att jag hade sjuk framförhållning i min kartläsning hela vägen. Sånt ska man inte behöva ha på Lunsen. Men annars var allt som vanligt. Jag okynnesbommade 7:an för att det inte skulle bli sån slentrian att rita i mina vägval när jag kom hem.

Förövrigt är jag snudd på Kepslöpare numera. Tävlar lika mycket som jag tränar. På dom senaste tre månaderna har jag löptränat två gånger och tävlat vid lika många tillfällen. Det ska bli min nya grej. För varje genomfört träningspass får jag anmäla mig till en tävling. Siktar på tre tävlingar i år. Huga! Måste alltså köra en till löprunda innan tävlingarna sinar ut i höst.

På stiltje inget nytt.

Just nu är jag på väg någonstans. Inte fysiskt. Inte mentalt. Bara på väg. Oförklarlig känsla av att befinna sig på en resa utan mening eller slut. Jag låtsas le och hoppas på det bästa. Det kommer bli bra. Säkert. Jag hoppas bara att min biljett räcker hela vägen. Kanske blir jag avkastad. Som vanligt. Men som min pappa aldrig sa. Det är bara att kliva i dubbskorna igen. Hörde jag ett Lunsen där borta?

Finbesök i Putiken

Solsidans egen Alex besökte Putiken idag. Han köpte det dyraste vi hade. Och lite till. Mera såna kunder. Han skulle vara med på Stockholm Extreme. 24 timmar av glädjefull kramp. Det gör mig lite glad. Och ledsen. Glad för honom. Glad för er andra. Du också. Du där borta i hörnet. Ledsen för mig själv. Mest ledsen. Saknar kramp. Saknar tävlingsmoment. Bäst när det gäller har blivit fet när det aldrig gäller. Vem fan tryckte på fel knapp?

Lillgammal Miniknatare

Varje kväll när det är läggdags säger ena Miniknataren till mig...

"Det känns inge bra, men jag vet inte vad det är."

"Det är okej min son. Du upplever bara känslan av att vara vuxen" svarar Jag.

Bra träning är få förunnat

Ikväll körde jag ett hårt skogspass i 90 minuter. Var nere och nosade på 5 min/km i hårt obanad och grisig terräng. Är i mitt livs form!.


EDIT 1: OK, kanske inte 90 minuter och inte så grisig terräng men det var säker under 7 min/km.

EDIT 2: Ärlig? Jag sprang en liten stund och det var på stig som nosade sig fram och det kändes bra. Ganska bra. OK. Sådär. Eller nåt. Klart under 10 min/km i alla fall.

EDIT 3: Kanske var det så att jag inte sprang men jag promenerade en stund och såg grisig ut där jag banade mig fram med en ömmande fot. Fart okänd.

EDIT 4: Vet ni vad? Jag var inte ute men jag stod på terrassen och tänkte på hur kul det hade varit. Att springa. Eller gå. Ute.

EDIT 5: Sen tog jag en öl och tänkte inte mer på det.

Prisjägare

[Grycksboträffen 1982]

En gång för länge sen. På en äng.

[Österåkerskavlen 1978]

Snart... Snart... ZZZzzz...

TIL: Om man tittar på OS-Invigningen och tar en sipp på sin whiskey för varje land som äntrar stadion så blir man full fortare än alfabetet har hunnit rinna ut.

Är det någon som vet hur Sverige såg ut?

Semester i röjning

Jag, fru AspLövet och alkoholhaltiga drycker har städat förrådet i kväll. Man får göra tråkiga sysslor så roliga man kan helt enkelt. En kartong bort = En öl i belöning. Slänger allt jag kan inkluderat gamla noppriga orienteringsstrumpor. Bra belöning i den ekvationen. Skål. Behåller dock mina kartpärmar. Hittade dessutom ett par VJ-skor från sekelskiftet. Dom behåller jag också. Behövs till min comeback i H50.

Mosse eller Mossa?

Bilder från Frösundaskogarna

OK. En ännu lite bättre semesterdag.

Åkte bil ut mot ingenstans och sprang på Frösundakartan från 1983. Det är fortfarande lika vackert uppe på bergen och man kan omöjligt hålla tillbaka glädjetårar när man flyter fram på undersköna bergshällar och svalkar fötterna i blöta kärr som gungar mjukt under även tjockare individer. Det var bara en trilskande vad som fick mig att lämna berget och alla kantareller bakom mig.

En helt OK semesterdag.

Efter 2+ timmars MTB hann jag bara dra av mig dom svettiga träningskläderna skippa duschen och skyla mina tjockare kroppsdelar med en handduk innan det var dags att sätta sig i skrubben för att följa VM-stafetterna. Fantastisk underhållning på tråkiga banor. Men med en starköl som gick rätt ner i gubbvaderna kvalar dagen ändå in som en av dom bättre semesterdagarna 2012. Man har inga större krav i min ålder. Man har inga krav alls om sanningen ska fram.

Mountainbikesmörigt

Heltäckningsmatta