Jag tränar på. Lyxsemester. En del kramp och två delar alkohol. Lyxig lyxsemester. Men mest klorofyllgröna marker som sticker i mina trötta gubbögon. Jag suktar mot skogar som slickar stigar som inte viker en tum från mina trötta vader som trampar på en cykel som sett bättre dagar. Som jag själv. Så nära. Men jag blir trött. Bra så. Bra skit. Som någon ungdomligare hade sagt. Men inte jag. Mina ord. Den är en dag imorgon också. Dags att glömma vardagen.
Så kallt, så tyst.
SvaraRaderaSkrattet från mullbärsgården
emot mig kommer svävande.
Hej Tomas/Calle? (lite schizofrent va?)
SvaraRaderaKör ni någon sorts O-poetry-slam? Vackert. Fortsätt med det. Jag sitter med en kall öl och njuter.