Det är väldigt snällt av orienteringsrörelsen att ha tävlingsstopp när naturen vill leka av sig. Vi följer snällt naturens cykler och tävlar när det passar oss båda. I teorin. I verkligheten så skiter naturen fullständigt i cykler. Naturen är litegrann som Nordkorea. Oberäknelig. Uppkäftig. Och inte så lite galen. Det är inte kul men aldrig tråkigt.
Hörde jag lite tjäderspel där borta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar