Jag har varit med om en rad usla år i mitt orienteringsliv men inget så märkligt uselt som detta. Jag har inte tränat så lite som jag gjort i år sedan 2003, tillika någonsin, men samtidigt har jag inte
tävlat deltagit på tävlingsarrangemang så mycket som i år sedan 2003. Märkligt. 8 år av misär kulminerar alltså 2011 med total träningstorka uppblandat med sporadiska magplask i tävlingsskogarna. Jag känner en blandning av resignation och repulsion över min egen dödlighet just nu. Och som ett tunnt lager salt över min redan livströtta kropp ska jag
springa lufsa en sträcka på 25manna imorgon.
Om ni skulle råka på mig imorgon stå bara helt tyst och stilla tills jag vacklat vidare.
Jag är på bristningsgränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar