Sitter ensam i garderoben och tycker synd om mig själv. Miniknatarna drömmer om kommande Älgdrev och i övrigt är huset utfluget och tomt. På tv´n skvalar någon repris och ur datorhögtalarna låtar som är så bittra att högtalarsladden envisas med att hoppa ur stup i säng. Smuttar på en hembryggd öl som jag fått till skänks av en vänlig själ. Visste knappt att det fanns såna kvar. Vänliga själar alltså. Öl finns det kvar i kylen.
Men vad fan...
Det är väl med livet som med sprintorientering. Det är först när man är död som man inser att det var ganska kul ändå.
tror inte ens sprinten blir kul efter döden!
SvaraRaderaÄhh, nu är du o hackar på Sprint igen : (
SvaraRaderaDå rekommenderar jag ist denna iofs studentikosa men riktigt träffsäkra och roliga beskrivning av självaste Hr AspLövet (du har ju redan läst den...)
http://ol4an.wordpress.com/2010/01/30/asplovet-man-eller-forlangd-gren-reportage/